Månghundraårig prästgård blev Gubbgården i Dalby

AMBJÖRBY, fredag.
Stockvedsbrasorna har brunnit ut, spinnrockarna och vävstolarna har tystnat i de gamla storstugorna i övre Klarälvdalen. Det nya Dalby har nu bara minnen kvar av dessa gamla gårdar, som försvunnit.

Vi vill därför med denna artikel, och de som framdeles följer, ge en glimt av den forna bebyggelsen inom Dalby. En av våra partivänner, hr Erik Andersson i Sysslebäck, har lovat medverka med teckningar av de gamla gårdarna. Han är för övrigt en mycket duktig tecknare.

Ovanstående teckning föreställer Gubbgården i Tutstad, Sysslebäck, som under 1600-talet var prästgård. Kyrkan var på den tiden belägen i Stommen, Sysslebäck, och kallades för Bengtskyrkan. Kyrkogården där har älven brutit ut, men ännu syns fördjupningar i marken invid gamla landsvägen, som är märken efter gravar.

Prästgården, som var byggd i Lillbergsgården, flyttades i början av 1800-talet till Tutstad och fick då namnet Gubbgården. Denna historiska gård revs år 1938 och fick då lämna plats för en ny och modern byggnad.

Dog efter slutpredikan.

Bengtskyrkan, som kyrkan i Stommen kallades, revs år 1726. Slutpredikan hölls där av dåvarande komminister Jacob Bergenheim. Dagen efter inträffade det märkliga, att komministern avled.

Det finns mycket att förtälja om dessa gamla gårdar som försvunnit för alltid. Prästgården i Lillbergsgården, Sysslebäck, revs inte med detsamma utan ”rullades” åt sidan och den nya byggdes på samma ställe. Den gamla prästgården inköptes alltså av en som hette Jöns och flyttades till Tutstad i början av 1800-talet och fick då namnet Gubbgården.

Ja, detta var en liten men sann historia kring en av de många försvunna gårdarna inom Dalby kommun. Om de gamla gårdarna kunde berätta något om vad som där tilldragit sig, så skulle vi nog få höra sägner om trolldom och mycket annat.

Nästa teckning i denna serie av teckningar, som Erik Andersson kommer att utföra åt Värmlands Folkblad, blir Styffegården. Vi skall till den försöka att foga en intressant historia genom ett personligt sammanträffande med avkomlingar till dem som byggde gården.