Uteslutningar

Uteslutningarna i 1931-32 utgåvan är i texten märkta med - - -. Se förordet. Numren refererar till sidan. Shifferpartierna är dessutom märkta med S.

9
Hon gick förra måndagen kl 6 på morgonen ut ur staden, på andra sidan invalidhuset, något på denna sidan tegelbruket, där hon dränkte sig, på det sättet att hon först lade sina handskar och sin hatt på stranden, lyfte kjolarna upp till öronen och så hoppade i älven, där man hittade henne på tisdagen. Saken var den att handelsman Linngren gjort henne havande och då han nekade taga ut lysning med henne förrän efter 6 år och blott var kall emot henne, och Dryssers fru som var hennes styvmor var elak och dålig, så gjorde hon denna sorgliga gärning.

10
och även vilken var i Br:s butik att han skulle taga vara på den och sända den med Garpén till Karlstad.

12 S
Gick till tulstugan hvarest voro inga hemma utom en ung vakker piga med hvilken jag gäktade. Hon var nys manbar, men lät mig redan taga patt och mus utan motstånd. Jag hade fått knulla henne om jag velat, men trodde mig böra vara försigtig.

13
Jag såg att där fanns en vacker flicka, förutom 3 à 4 andra, och för den skuld tänkte jag att det

14
den vackra ytterst. Om det ej varit så trångt där, hade jag gått dit. Från bordet där jag låg, kunde jag gott hålla min hand i hennes barm.

15
Jag drack kaffe. Frun var så vältalig och så välvillig att hon

17
Jag skrev i dag till Hoffstedt och far, hem.

I dag gick Borg bort, han kom hit i kväll för att träffa Lönborg, men han hade redan gått. Han bodde hos en Geijer.

Tre af dem älskade och närmade sig mig och ville aldrig fara hem. En frågade om jag var gift, jag svarade nej. "Det var bra, de gifta karlarna de komma och gå och lämna intet efter sig."

23
När vi stego upp så svor Sveder för den skull att han gjort orenlighet i sängen. Även på laknarna hade det kommit några fläckar, som jag lärde honom att gnugga bort.

och bablade

25 S
Han talte om fru Heikensköld att han i 3 år varit dödligt kär i henne, att hon aldrig varit kall mot honom. Midt under det grever och baroner fjesade om hennes hand, att hon var obegripligt kåt äfven ännu sedan hon blifvit gift och haft sex barn, att äfven han knullat henne, att hennes prinsip är niut medan du förmår, att hon umtalat hvad liuflig känsla samlaget medför, att man försättes i ett tilstånd mellan det vakande och såvande, et domning af vällust. Att hon det oaktadt lefver väl och ömt med sin man och ingalunda vil neka eller misstykka om han å sin sida sväfvade ut, blot han aktade sig för att ei bli infischert, huru hennes man engång kommit öfver dem då de suttit på fråstsoffa lutade mot hvarandras bröst och kallat hvarandra du.

Men att han måtte vara en god och värdig kär karl.

26
Jag kände många gånger under lek, på flickornas pattar, men utanpå, klänningen. Men de brydde sig ej derom.

Doktor Kjellberg låg då på rygg och höll... i handen som en såstång.

28
han såg också sådan ut i ögonen att det var fasligt.

ej god men ej heller elak till utseendet. Hon hade mycket stora lemmar, i synnerhet händerna vore så stora som på en riktig karl.

dårlig växt, små vassa ögon, vass höknäsa och kindben.

 hon hade en fet kropp, bröst och lår.

Prosten förde mig dit, och då bådo mig äfven alla.

Jag kände på Ulla Branzells pattar när vi lågo i höet. Edgren skickade dem ändå dit. Till slut talade jag om hur det var sed i Uppsala att köra in hö. Flickorna kommo på mina ord upp på hölasset, där jag något kramade dem, och tog på brösten, särskilt på U. B.

29
Jag trodde, att en av deras roddare kunde spela flöjt, och för den skull kände jag mig litet stucken över att han bad mig spela flöjt, som om han skulle vilja höra vem av oss vore värst.

att det luktar gott på avstånd, men på nära håll illa.

och att jag gärna går med på saken om jag blott kunde, och göra henne till viljes. Då det skulle sett illa ut om jag ej spelat för henne, när hon kommit en så lång väg från andra sidan sjön att höra på mig.

30
Jag var i min jaktutrustning och måtte något tala och ljuga för honom.

31
eller under deras beskydd föra dem till Kisterud.

38
(d. 4 aug.) Sveder berättade, hur dokt. Eurén, som var kyrkoherde i denna socken, var usel att hålla reda på de fattiga. Ty om någon kom och beklagade sin fattigdom, så lagade han i det samma fram boten. På samma sätt med vilseförda kvinnor, som hade barn (lockungar). För den skull kommo alla stadens horor hit för att föda, då de visste, att sånär de som deras ungar här fingo mat. På det sättet kommer hela socknen till slut på vandring för de många rothjoner och storkarna, deras betalande och födande. Han berättade också, hur Brattström i Kila förra året, när rödsoten gick, befallt sin socken att samla ihop pängar till ett apotek. Socknen samlade 800 riksdaler och gav dem åt prästen att av honom skötas, för att köpa ett medicinförråd. Han stack dem i sin egen ficka, och då folket kom dit att beklaga, att deras barn eller föräldrar lågo för döden, så hade han svarat: låt dem dö, han har ej gjort mig några dagsverken eller betalat sista årets tionde, eller varit oförskämd då och då. Derför har det varit få, som fått medicin och ej annars heller, om han ej medfört smör, ull eller egg, så mycket att det motsvarade medicinen.
I den här socknen hålles skriftskola varje lördag, under många veckor så ej barnen komma hem förrän kl. 6. I Stavnäs hålles skriftskola varje torsdag. Jag var förra torsdagen med Lindstedt och hörde på. Alstermark läste med dem fr. kl. 10 till kl. halv 1, då de fingo gå hem. När vi voro där, så kommo gossarna och läste utantill ur katekesen, det gik något så när.

Käringen satt på tuvan och såg längs med sin ... Hon hörde ej fastän jag stod bakom, då jag hostade litt, blev hon så förskräckt, att hon reste sig.

41
Om honom berättade värdinnan, att hans fru på spe låtit tjänstfolket dansa på hans nattrum då han sista gången reste till Stockholm. Att hon varit svår och elak emot honom (mannen skall vara snäll, lugn och hederlig). Frun har redan fött 2 eller 3 lockungar o. s. v. Hundarna fingo tag i en stor hare, under denna klippa, som jag nog såg, men ej lyckades skjuta.

42
De nuvarande inbyggarna, samt denne mans arvingar, samt andra svenskar, även av finsk släkt, äro ej de första här.

43
Här träffade jag en skogvaktare, som följde mig en bra bit på vägen. Vi pratade mycket. Han började prisa jägmästare Falk, men då jag sade vilken elack karl han var, då sade han intet.

44
Fastän bröstet är bortopererat, så har det ändå spritt sig till hälften över bröstet och i den venstre armen, som var så uppsvälld som en kubbe.

Ekmans fru var så där något tokig, hon var förälskad i alla män, och i övrigt hade hon konster och knep, varför man gjorde mycket narr av henne. Jag hörde av Nordkvist, att alla dessa systrar (de voro födda Åberg) skulle vara sådana. Grottes fru likaså. Hon har ofta haft samlag med Biesert, en bokhållare. På samma sätt kommerserådet Nordströms fru, hon skulle vara av samma slag som de andra systrarna.
Senare på kvällen gingo vi att jaga harar, men i början hittade vi inga. På hemvägen jagade hundarna en som jag sköt, den kom skuttande efter vägen, då jag sköt den, den hoppade 5 steg och blev så liggande livlös. Gust. Groth sköt bom på en annan. Nordkvist och Birger Groth och Saukko stodo alla intill mig, när haren kom. Jag var i kväll in i fruns kammare och pratade något med henne, hon såg ut som et lik, och hade inte hennes ögon rört sig, så hade jag trott henne död. Hon talade mycket lågt och beklagade sitt onda; men var ändå belåten att få dö.
18. Lörd. I dag gingo vi åter kl. 4 att jaga haror, vi voro 8 skyttare, i går kväll voro vi 7. Ett stycke från gården fingo vi fast på en hare, hundarna jagade länge och väl. Vi sköto 5 gånger, innan vi fingo honom. Jag sköt 2 gr., det första skottet small för tidigt, ty låset var snabbt til att slå igen. Andra gången föll haren, jag ropade Alstot och sprang för att taga den, men föll omkull så illa, att jag fick ett stort ärr i slutet. När jag kom till haren, så sprang den sin väg, men mycket sakta och imot mig, så att hade jag varit raskare hade jag kunnat slå till den med bössan. Calle Groth sköt den till slut. Edgren sköt bom däremellan. Vi gingo länge och fingo upp 3 harar, men på en så svår mark, att vi ej fingo skjuta någon av dem.
Efter frukosten gingo vi åter i trädgården, där jag åt så mycket körsbär att magen höll på att spricka. Därpå gingo vi upp där vi drucko ett glas äggtoddy och satte oss kring bordet att spela Boston. Jag vann ensam, överflyglade över 1400, men det var så litet i pängar att det blott blev l RD. 8sk. med vilket jag betalade en gammal dryckes skuld till Gustaf, hos Schulsan i Uppsala, då jag bestod honom lite dryckjom, men inte hade pengar på mig. Mina stövlar sände jag till skomakaren och smeden att repareras.

Min Saukko hade i kväll och i dag morgse så ont i magen, så att den kröp efter golfvet och stånkade.

Då vi kommo ett stycke från Sanded, så fingo hundarna upp en hare, men förlorade den igen. Vi stannade för den skull här och började äta frukost. Under tiden fingo de åter upp en hare, och i detsamma hörde vi haren skrika i hundens klor. Jag sprang i skogen. Det var alldeles intill oss, jag såg en av våra svarta hundar vid namn Pojkken bearbeta den. Jag tog den bort från honom. Vi dräpte den, sände den till torpet, där vi skulle hämta den på hemvägen.

47
Då hade hundarna åter fått upp en hare. Vi stodo alla på en plats. Då haren kom, så sköt Nilsson och träffade, det var en harunge, men någotsånär stor. Vi gåvo den helt och hållet åt hundarna. En pojke från Mosserud kom hit och frågade, om vi sett till deras får.

Annars voro de nog ej rädda för oss, de voro så starka, att ej ens jag kunde styra dem mycket. Deras namn voro Carin, Anna och Brita. Jag låg först hos Carin, sedan hos Anna, som ännu var mycket ung, så där 15 eller 16 år, och till sist med Britta.

S
Fittan tog jag och låg mellan låren och hade fåt knullat hene som jag velat ty vi lågo en stund på tumanhand då de andra vore ute.

Vi gingo bort, då de ej kunde hålla sig stilla, de bådo oss (i synnerhet Britta) att bliva kvar hos dem, men då jag en gång lovat att jag skulle gå, så gick jag også.

Under natten regnade det. Jag gick 2 gånger för att se efter, om de ej kommit tillbaka i logen, men de voro ej där.

49
Efter nyår så slutade detta kalas, till dess att det blev nya.

55
När vi gingo tillbaka till stranden, träffade vi husbonden och hans sällskap, med vilka vi ej hade lång tid att prata, utan skyndade vi oss till stranden. Lilleruds flicka kom åter emot oss. Då hon sade sig av Brita i Lenungen (den flicka med vilken jag låg) fått höra om mig, så bad jag henne hälsa till Brita.

63
Jag såg ej en enda vacker flicka i hopen.

64
Flickorna skrattade, då de kunde göra emot dennas mening och jag slungade gungan så fort jag hann.

De gamla käringskrällena nekade, men flickorna kommo till slut och den främmande frun med dem.

Men jag glömde först bort detta, kallade dem på kvällen alltid du. Ulla Edgren sade strax åt mig du, hastigt och utan betänkande, men Ulla Branzell var litet mer betänksam, helt säkert derför, att jag kallade hennes mor fru. Hon undvek derefter att säga noget.

så lockades den gamla m¹ Liljebjörn hon talade och ploddrade mycket. Jag satt på soffan utan att höra, så och flickorna. Men vi hade ett annat intresse.

Jag närmade mig henne och hon gjorde intet motstånd. Jag klämde och smekte hennes händer och bröst, dock utanpå kläderna, också hennes kind smekte jag.

och smekte henne på samma sättet med andra handen. På detta sättet satt jag mellan två flickor och höll med en hand på bådas pattor. Till slut hade jag och mina fingrar innanför Ulla Edgrens Klänning på pattorna, fast jag inte ricktigt räckte vårtorna.

Allt mitt rov blev utom intet. När de andra stego upp, så omfamnade jag ännu Ulla E. med bägge armarna.

En gång till gick jag dit, då Ulla E. var där ensam. Jag famnade henne och tog henne i knäet.

65
Då Alstermark ej då var hemma, så lovade jag komma dit i morgon och göra ett säkert förbund.

När vi kommo hem, voro ingen hemma, men de kommo efter en liten stund och träffade oss i förstugan.

Jag hade med posten brev från Vinell, Annette, Mattiesen, Invenius, två brev och från Vinberg. Utom det så var det en lapp från Karlstad att det åter kommit ett brev med pängar, men den hade de behållit där och ej sänt hit. När jag gick på prostens kammare för att hämta min minnesbok, så sade han, att hela hans släkt skrivit dit. Han visade mig, och vi läste bägge allt vad som skrivits dit.

66
Hon hade så vacker själv som i den bästa prästgård.

67
Jag skrev brev i dag till Matthisen, Venell, far, Romanow och Nilsson.

Vi talade om att i morgon bittidi gå på harjakt.

Då jag ej i går hann skriva mina långa brev, särskilt hem, så fullbordade jag det i dag och skrev efter hemkomsten ändå till kl. 4 utan mat. Vi voro alla bjudna på frukost till Warholm, de andra gingo, jag hade ej tid att gå, fastän han själv kom för att hämta mig.

68
men nu ett vrak,

Denne Engholm var storkäftig och har talat mycket oförskämt åt mamsellerna i prästgården. Kl. var 10 när vi kommo hem.

och dum som en gris.

70
lägga bort pappret.

71 S
Nog fikk jag känna fittan och pattarne, men ej mer efter många omvägar kom jag äntligen mellan låren på henne, hade kuken ofta mellan läpparne, men hon vred altid bårt sig. Två gånger kreverade det, andra gången aldeles mellan läpparna, då blef hon likväl så kåt att hon ändtligen öppnade låren, men nu stod intet åter kuken, sedan den åter blef styf var hon liksom förut obeveklig.

Han lovade visa mig till två vackra flickor, som voro tvillingar, och så lika varandra, att man ej kunde skilja dem åt. Unga som liljor men utvecklade. De lågo ensamma i en lada. De nekade oss ens icke att få komma till dem. De hette Lisa och Carin. Jag lade mig bredvid Lisa, men det var så mörkt, att jag ej alls kunde skilja på dem. Hon ville på intet sätt låta mig taga på pattarna. Den andra mannen, som var med mig, låg så stilla som et barn, och höll endast sin hand på den andra flickans mage. Efter en stund kom det dit 3 andra pojkar, som kommo med ljus från andra sidan sjön. Två komma ända från Bjurbäck. De hade gevär och en liten hund med sig och sade sig gå för att söka denne bys pojkar till jaktkamrater åt sig. Flickorna kände dem ej alla och gingo för den skull att se efter. På det sättet kom jag att ligga bredvid Carin. Hon var ej så rädd som den andra systern. När pojkarna stått en stund, så gingo de bort. Carin gick någon stund därefter bort och kom ej tilbaka. Lisa låg hos oss. Jag visste ej ordet av, förrän en pojke hoppade in genom dörren så hastigt som en slungad sten. Men han sade ej ett ord, stod blott i vrån och lyssnade. Lisa gick för att se på honom, fast jag på allt sätt försökte hålla fast henne... Pojken kastade henne över i höet till andra väggen, och där lade de sig. Jag hörde av min kamrat, att det var flickans fästman. För den skull tänkte min kamrat gå sin väg, då han ej trodde, att Carin skulle komma tillbaka. Jag blev liggande kvar på hennes säng. Hon var borta mer än en timma, och då hon sedan kom, så trodde hon ej, att jag låg här, utan trodde att hon lade sig bredvid sin syster, när hon kom bredvid mig. Vi lågo sedan länge ensamma på sängen.

annars talade hon allting bra nog. Jag gav henne min lilla silverring, då hon bad att få den. På morgonsidan av natten ville hon gå till sin syster, och jag tillät det, då jag såg att hon ville. Jag låg sedan ensam; då det blev morgon, kommo de tillbaka, men då gick jag bort och gick att sova en stund i mitt eget kvarter.

, 3 av dem voro de, som om natten kommit till flickorna.

, så var Carin där, med vilken jag låg i natt. Nu såg jag, att det var en ung och vacker flicka.

Jag åt och betalade 18 sk. för allt, även för det att mina hundar åto upp två salta harar.

74
Cherstin hade små vackra pattar.

76
, och det ord om sig att han aldrig varit ämnat till läsnad.

84
, till sänglag med de båda flickorna.

85 S
värdinnan hade knapt gått bårt innan jag steg upp och gikk till de båda tvillingsystrarne som sov i närmaste loa. De lågo ensama. Jag lade mig ytterst på kanten närmast Lisa, men som jag med stor möda ej kom längre än att jag knapt fikk känna pattorna på henne, så kastade jag henne öfver mig på andra sidan och kom så emellan båda flikkorna. Jag hade knapt vändt mig åt Karin förr än Lisa sprang bårt på andra sidan om väggen i hö, liksom hon gjorde förra gången med sin fästman. Jag hade strakst närmare tilträde til den andra. Det drog dock ut innan jag kom i mellan låren på henne. Dokk lade hon sig aldrig vid öppen utan holt altid ena benet innåt, och hon förklarade sielf att det var af fruktan att bli häfdad. På det sättet knullade jag henne två bas, att jag ej fikk mer än halfva kuken inn, ty hon lade sig ej på rygg utan låg på sidan, men tredje gången jag knispade henne, makade jag henne under actus mer och mer på ryggen så att hon låg vid öppen. Jag knullade henne länge, men det kreverade ikke, ty det var så tätt efter hverandra. Sedan var det omöjligt att slippa till henne, hon öppnade ej låren. Sedan jag legat länge och pratat med henne gikk jag bårt. Jag låfte gå till den tredie systern, som tjenade i andra gården. Karin beskref för mig så noga hon kunde hvar systren låg och att der låg två gåssar i samma loa. Jag gikk först rasande in i en skog vände om och hittade ändteligen på gården, samt efter beskrifning äfven på loan, men flikkan fans ej der, utan poikarna sade att hon gått till sina systrar, hvilket jag nog viste att var lögn, men ville intet säga något. Då jag skulle gå hem, lät jag hundarna gå förut, men de gingo hem till mit kvarter. Jag gikk härifrån åter til flikkorna, dit hittade jag nog vägen. Nu lågo de åter i hop. Jag lade mig åter på kanten bredvid Lisa och tänkte ligga helt stilla, men efter någon stund sprang Karin nu sin tur öfver mellan balken i höladan. Då jag blef ensam kvar med Lisa, begynte jag småningom försöka henne, och fann att hon nu ej mer var så ubeveglig. Jag slapp äntligen mellan låren, men äfven hon lade sig ej på ryggen och bredde ej ut riktigt låren. Då jag fikk kuken i filtan kreverade det bus. Efter en stund kom Karin tilbaka. Vi lågo en stund ännu, då jag på flikkornas begäran gikk bårt, ty det började blifva stora dagen. Jag gikk och lade mig på min bädd och såf till sent på dagen.

88 S
När flikkan kom tilbaka med båten, så narrade jag henne i land derigenom att jag sade mig tappat en silfver fänghåls nål, då hon kom att söka den på det stället jag dertill utset, kastade jag henne i kull och begynte knulla henne. Hon var just ej så mykket deremot, men ville ej bräda ut låren, på något sätt med stor möda fikk jag halfva kuken inn då jag lät krevera. Annars hade hon äfven mykket liten fitta, hon var ung och vakker från Salungen. Hennes namn var Märta. Hon förklarade att det blott var för att hindra barn som hon lärt sig att ej tillåta hela famnen. Då jag knullade henne var jag i hela min rustning utan sabeln, hornet och bössan.

90
Montan låg med flickorna på vinden. Också jag klappade en gång på Malena, en ung, litet koppärrig flicka. Men Montan sade, att han hade legat med en annan.

 92
Jag lot smeden på nytt gjöra en nyckel till min koffert.

Men mycket av hvad han sade var ytterst stora lögner.

96
Jag var så ivrig att få min bok färdig, att jag ej hade tid att förbereda den ordentlig, och jag glömde att skriva under flera dagar.

97
Jag viskade mycket med Carin, vars stjärt jag också rörde vid.

Stenbäck gick till Lisa, jag till Anni. Hon var en alldeles ung flicka. Hennes bröstvårtor var inte vuxna ännu. Hon pressade sig mycket mot mig. Jag hade fått knulla henne om jag hade velat. ... Hon flydde slutligen bort och lade sig bredvid värdinnan. Jag sov på hennes bädd till Montan kom och väckte mig. Klockan var då 4.

101
Utom den naturliga bildningen af deras former, hafva de sjelfva sökt gifva sig en annan - konsten.

De vet att det är en förbuden vara, som ej andra få idka än de som betalt tull derföre. I sanning kan prästens åtgärd hervid ej annat än anses lik tullboskarens - båda taga de sin procent och ge derföre en tull eller lysnings sedel - Nu, jag ville siga, att mon lide ej alltid går fraura genom tullen; man kommer genom andra smygvägar till samma mål. Dette bör kanske förlåtas landet. Det är en gräns province, och idkar, eller rättare har idkat mycken smyghandel med allt anat. Ej underligt derföre om äfven kärleken ej alltid följer taxan, utan söker lurendreja sig fram på anat hederligt vis.

och om jag just icke alltid gjort rikt byte, så har jag likväl inöfvat mig i taktiken och manöfringen, t. ex. hissa segel i tåpp, kapa masten, ro i lä och laga kölen i vädret etc. Du läre väl tro att jag blifvit tokig som kan ge mig tid att skrifva så mycken slarf - jag tror sjelf så med. Men de äro ej alltid tokar som tro sig det.

Många som tro sig ledast med i vicdom, äro likväl de största tokar. Man kunde kanske klassifiera och indele tokarna i vissa grenar och specier t.ex. boktokar och kärlekstokar till hvilket sednare slägte jag visst ville hänföra mig.

103
och lavar frukt i de högsta topparna som liksom ej mera vilja tillhöra den jord som så stjufmoderligt fostrat dem.

för att ej med några ögonkast sätta hans passjon i låga.

en blek, slånkaktig piga tycktes vara hans deilighed.

106
Jag läddes först vara oviss antingen jag borde gå åt Tinhöiden eller Kammoisenmäki till natten. Men beslutet var dock fattat.

116
Det er en Mare mortuum på samma sätt som Mökkern borde hafva der många dålda klippor och stenar under vattenytan på hvilka den fremande alltid löper fare och stadna fast.

128 S
Jag tog den vakkraste af flikkorna till mig som hon alt jemt gret och ville bårt så släpte jag henne. Men då hon ej fikk rum utan låg i det lösa löfvet på gålvet, så steg jag upp efter en timme och tog henne åter i min säng. Hon gret och darrade åter fast jag ej giorde henne det minste. Jag kom snart under fund med att det blott var en ful ovana att lådas fråta, sedan jag flera gånger hotat att knulla henne, om hon intet ville tiga, så giorde jag det under det hon låddes fråta. Hon höll dåkk ej emot stort, men krånglade nog länge med benen. Jag fikk ej rätt inne kuken för det kreverade. Derefter låg hon nögd och stilla utan att säga et ord. Hon hade den vanan att altid vilja vända ryggen åt mig. Då hon åter begynte kirra gaf jag henne ett knull så hon teg. Hon fikk sig fyra bas innan kl. 2, då hon gikk och lade sig i hö. Hon hade en liten tår fitta, och regerade altid så länge emot, att det första jag slapp inn i hålet så kreverade det. Hon hette Elli och var hemfrån Stenbråten.

129 S
Elli såg hela dagen ond på mig. Förmodligen ville hon förställe sig för de andra. Jag var litet trött, att efter ett sådant nattäfventyr företaga en så mödesam strapase. Min lilla gullring som jag fått till skänks af Tilström, tappade jag bort i natt.

135
for jag trodde, att de båda flickorna som såg bra ut och hette Britta, låg i min kammare.

136
De släppte mig när de hörde, att jag hade inbjudit dem tillbringa natten hos mig, och de andra trodde, att jag skulle välja dessa finska flickor.

137 S
Fast andra flikkan låg på andra sidan, så knullade jag henne likväl flera bas, men jag fikk henne aldrig att ligga vidöppen, utan med stor prut fikk jag kuken i musen och då flöt det genast. Hon fikk fyra bas och tre med sats. Hon hade en liten vällagd fitta. Väl hade jag ej gjort det om ej hon låtit mig så väl knulla sig.

138 S
Då jag lade mig att såfva, bad jag pigan stanna hos mig öfver natten, hvilket hon gjorde utan stor motsägelse. Det var en ung och tapper flikka. Hon låg stilla som et pik och jämkade sielf till. Första knullet var gått, men sedan blef hon noga och slaskig i fittan. Emedlertid fikk hon sig fyra bas och tre satser. Så ung hon ännu var, så tror jag hon hade barn i buken.

139
När jag satt och sket i skogen på andra sidan kyrkan, kom en vacker flicke som gick alldeles bredvid mig. Jag satt stilla. Det var korunman-flickan, som jag sedan såg i kyrkan.

140 S
Klokkan tolf gikk jag ner till pigorna som såf under salstrappan, ty jag hade märkt att Sofi i afton blifvit kåt i mig. Jag lade mig mellan henne och Malin. Förra gången sprang hon genast bort, nu blef hon ej blått kvar, utan lät mig ligga bredvid sig. Under den långa mörka natten hade jag kommit så långt att jag kände henne på pattarna musen och låg med båda fötterna mellan låren på henne, hvilket var nog långt kommit första natten. Hon var den första strängaste mö jag känt vid tre och tjugu års ålder. Hon var utmärkt vakker och välväkst.

141
Och som Magnus åt queld-vard, min Sauko gjorde sina kortkonster.

147 S
När jag ej kunde komma till den flikkan, gikk jag till Lisa i andra gården. Hon sade mig förut varest hon såv. Husbonden med sin hustru låg i samma rum men i särskildt säng. Jag hade et fasligt bråk med alla mina hundar, som sprang efter mig in och ut. Jag fikk nu utan minsta motstånd knulla henne så skönt jag ville. Hon hjelpte sielf till och hade en skön fitta, okså fikk hon förr klåkkan tre, tre fulla bas, alla goda knull, Jag gikk bort mykket bittida och tappade bort min kamm.

151
Bland annat sade han "thet var full int farligt att knulla". Då Nauklér sade blott, det har du kunnat sagt på finska. Han sade genast "Kun mi nussin niin mä on puhunut silloide" (Jag talar inte när jag knullar).

153
knäppa upp byxorna på.

jag nedsläpte foten och lät käringen falla till marken. Hon tyckte om det putset och grinade, samt ville aldrig stiga upp, utan låg och besiklade med benen i vädret.

154
Vid aftonvarden var frun så god att hon med fingrarna slog in i lingonfatet till steken, och skrek och rev til sig allt hvad hon ville hafva. Fruntimren spelte kort, fuffens,

Det var riktigt en äntring hvilkens häst jag skulle begagna.

156
Jag knullade med flickan just då.

157
En gång när elden slocknade, då fick jag röra på deras små bröstvårtor. Om kvällen hörde jag av husets dotter, att de därför icke lät pojkarna röra på deras bröster, när de trodde att pojkarna av dem kunde förstå, om de var jungfrur eller inte.

164
Af en hop unga karlar i näste gårdar, fick jag höra, att hon ej vore emot små amouretter, de bödo mig hålla mig framme. - Jag tyckte mig märka det sjelf, och var hon som en flicka presist, små hårda pattor, etc. -

165
och talade med an mann i familjen. Gubben låg med en kvinna i en annan stuga hela natten.

Pigan hade en käraste som hette Erik. Jag klappade mycket på värdinnan och rörde på hennes bröst och höll henne vid mig i sängen. Hon hade kanske legat sig bredvid mig, om jag hade velat. En utav pojkarna sade mig, att jag borde taga henne hos mig. Han prisade henne och sade, att hon var bättre än mången annan flicka och lovade att locka henne och bad om en sup för sig själv. Men jag ville inte sätta henne under ont prat.

195
Jag var likväl länge pliktad hos dem. De fingo göra sig litet till och ville ej slippa bort de förra, de hade väl plederat sin rätt, men jag visste att det ej ändå blefoe utan prat och väsende

206
med en liten af poikarna, jag tog honom egentligen dit, för att af honom underrättas var flickorna Alstermark hystes, jag fick besked att de redan flyttat sig inne.

207
att i hennes fähus knullat med dess ko.

217 S
men mest med de unga hustrurna. De sutto turvist bredvid mig. Även 2 flikkor lågo bredvid mig, båda voro ej utan sit rus. Den ena var bigan från andra gården. Jag kastade henne under täkket der hon låg i en diup vala till dess jag småningom bredde ut benen och knullade henne på sidan utan att någon märkte, ehuru det var mykket flikkor och poikar kring sängen. Jag hade legat en stund då jag fikk höra en full bonde som omtalte för de andra huru han märkt at den mannen som låg i sängen knispat flikkan. Jag blef het om öronen och lädes såva. Han omtalte vidt och bredt för de andre både karlar och flikkor händelsen. Ingen af de andra hade sedt dett och några tviflade på hans ord. Till slut lädes jag vakna och afbröt dermed samtalet. Jag såg på allas min hvad de tänkte. Flikkan låg alt och såv och viste af ingen ting. Värdarne voro ovanligt välmenande. Vi pratade mykket tillslut. Kommo åter verdinnorna och hade med sig mat och bränvin, samt voro nog envisa at tvinga mig och supa.

S
Då jag låg, imedan hörde jag värdinnan tala med sin biga, som var ängslig öfver det prat hon fått om sig. Värdinnan sade bry dig om ingen ting. Det vet hvar och en att han ej kunde göra åt dig någonting, då så mykket folk var i rummet. Det gjorde att jag önskade så fort som möiligt fara bort, men hann likväl god mine.

218 S
densamma som taltes att jag knullade flikkan, hustrun var svensk.

230
Då jag skulle afgå från Tysktorp fick jag först flera timmar vänta nu mina hundar, som jagade i granskapet. Siple, kom ei igen, utan hade den förmodligen följt folken på spåren. Jag måste således lämna den men sade till att de skulle i morgon hämta den efter mig till Mullkärn.

231
Sedan han redan gjort ett barn på bruden.

233 S
Jag tänkte gå och lägga mig med en vakker piga och såva i farstugan, men en dräng var der redan förut, och han ville ej gå derifrån, och pigan lädes ej vela mista hånom.

237
Jag kom underfund med att husets talorgan morgonen derpå var försvunnen, då hon var mera blyg och försagd. Hon hade således äfven från sig mod och styrka. Hon satt verkligen så myckel öfver folkets tadel, att hon på min önskan lätt öfvertala att sätta sig i min famn, och låta taga sig om bröstet.

239
ehuru utan sänglag som de kallade det.

249
hvaribland Halingen är den ena.

Den unga herren som finnarna benämna Länsmannin Lauri stryker kring byarna smeskig och liderlig, med ett par blåa byxor och i en blå jacka, hvarmed han än vill liksom påsköna sin adelige börd. Skulle hans salige pappa lefad, så skulle han åtminstone af honom haft det nöjet att se sin slägt förökad i tredje led. Ty nyligen framfödde tvenne horor, 14 dagar mellom hvarandra, tvenne barn, hvilka båda Christnades i Hr. Lars navn.

250
mycket öfver sig.

270
Jag stötte på en hop kedrar som dock flögo sin väg.

Hundarne hade upp åter en hare, men de passerte ei mig så nära att jag hant skjuta den. Mellan Martila och S. Åskogsberget hade jag den förargelsen att skjuta bom på en hare 2 g.

278
Hundarna dref beständigt haror.

279
och slutligen försökte jag att få Cajsa att ligga med mig, men hon strävade emot, därför lät jag henne gå. Kanske hade hon nog stannat med behag, om jag mycket ivrigt hade bett henne.

288
som från Östmarks körka, skulle tillställas bonden Pål Räisäinen i Öyern. Hvarför jag skref en förteckning på alla namn och lemnade honom den.

Mötte dem 3 stycken norrska bönder, som äfven skulle komma hit och lära hvad som förehades. De hade ei hitsläppt sina torpare MELLDALS bönderna. - Nu stogo de så snopna i stufvan och förstodo ei ett ord af hvad vi sade, ty det taltes idel finska.

289
med stor möda sloppo vi ei utan att sönderbryta den likväl vi staka isen till Huutaniemi vi hade 5 a 6 dugliga karlar i båten. En vände om med båten, vi andra gingo med stranden sedan öfver Vensperuhonkas till TVENGSBERG vi gingo forbi den gamla och liten gården till den utmärkt hygglige och giestfrie bonden Per Olson Räisäinen. Det första jag gjorde var att vi gingo till stranden och lösbröto en båt samt med båshakar och järn krattar och 5 man sönderbröto den nog starke isen för att frambryta oss till Uvensaari. - Vi hade 1 ½ timme fullt arbete jag arbetade minst och Sojonen från Sojomäki, och en av värdarna från KALNÄS. Vi komo efter stort besvär till Holmen, äfven desjede det ei länge förän vi fingo haror i sigte. Men holmens storlek och den elendige marken som bestod af stora stenkummel och sten var öfverväxt med stor granskog, gjorde att det blef os omöjligt att kunna få skjuta någon. Vi voro till sene aftonen och allt förgäfvet. - En stor och många små haror fingo vi väl se då och då men ei heller mer. När vi skulle tillbaka hade den stränge kölden fastfryst den väg vi os sönderbräkat, så vi hade samma arbete att komma tillbaka. Jag arbetade mig dervid både svettig och våt. Vi voro alla glada att ej blifva fastfrusna öfver natten på siön.

Så att vi i stället att gå till Juvaniemi, beslöt att gå till Räisälä. Kalnäs och Mulikka bönderna gingo hem, men Tvengsbergs bonden kom med oss till Räisälä.

298
Karlarne som hackade här in namnet begynte att frysa och hacka tänder, den våta huden den genomträngande blåsten, och att hela dagen utan mat vara i skogen, förekom dem ei särdeles välkomet, dock ville de ei säga något åt mig, utan undrade att jag ei fällde mod vid slik en strapage.

305
det for en diei fästas.

308 S
När pigan om aftonen inkom att hämta vatten, tog jag henne fast och drog henne till sängen. Hon fölgde utan motstånd. Då tog äfven karlen fast henne och kastade henne emellan sig och mig. Jag lät honom haslera med henne bäst han ville. Men som han var full önskade han hälst att såva. Jag begynte då att grabla med flikkan, men det var aldeles omöiligt att få taga patt på henne, des mindre mus. Men efter en stund giorde hun sig ärende att gå ut och pissa. Då hon kom tillbaka lade hon sig på yttre kanten bredvid mig som nu blef att ligga emellan. Nu lät hon utan minsta krus taga musen på sig och bredde genast ut benen samt jänkade till så gått hon kunde då hon märkte min afsikt. Också knullade jag henne tre bas i största tysthet, utan att jag kunde se på karlen att han märkte det. Efteråt ångrade jag det då jag fikk se henne vid dagsliuset.

312
En af hundarna Huittu blef borta på vägen, men kom dock efteråt till gården.

316 S
Den vakkraste bland flikkorna höll jag oförmärkt handen i musen, då hon satt i min famn. En annan liten var så kåt att jag kunnat få knulla henne om jag velat.

323
för att bära den andra åran, då jag deremot åter lemnade åran.

328
Han hade redan ehuru ung fått sig en tämmeligen god koppar färg, och så hade nu redan i 2 år supat brännvin i Dalby.

Han hoppades att Koministern snart skulle dö under, då han gjorde sig söker om att efterträda honom. Han hade redan till den änkan nedlagt sitt hushåll, och hitkallat sin bror, hvilken han tänkte göra till klockare, sedan han tvungit den förra att emot 200 RD. taga afsked.

336
om äfven hans förstånd skulle nödgifvit det.

338
Det var detta jag tänkt ut till min räddning: Jo händelsen var den (fortfor jag) att sedan jag ungefär är 2 veckor vistas i Säfsen, i hvars körkoby jag hade mitt qarter hos klockaren, och bodde i en liten kammare innom Socknestugan som utgjorde dess förr rum. Hände det sig en söndags afton, då jag varit på en excursion i de närmaste byar, och härifrån ville jag återvända hem, att en finne möter mig på vägen, af de andra utskickad, för att underrätta hvad som förestod mig om jag skulle vända hem. Att nemmeligen Länsman med en 10 a 12 bönder ditkommit, i afsigt att gripa mig och i händelse jag ei kunde uppvisa nöjacktigt pass införsända mig till Falun Recidence. Han hade nemmeligen blifvit underrättad att en finne uppehäll sig här på finskogarne öfver hvilka han gjorde kartor, m.m. samt upptecknade alla finnarnes namn o.s.v. Som han nu till sin stora harme ej fant mig komma, så hade han beslutit att lura på mig, och till den ändan utställt sina handslångare öfver allt i byen, för att vid min ankomst, hindra mig att fly. Sjelf hade han tagit min koffert i beslag, derigenom att han inntagit rummet straxt utan före, och till den sålunda blockerat. Alltid detta föll mig nog oväntad, men som jag alltid haft den försicktigheten att förse mig med pass. (Härvid bugade åter Länsmannen på hufvudet, liksom han aldrig velat sätta det i fråga). Så var jag obekymrad. Men som det ei annat kunde än vara mig högst förolämpande det sätt hvarpå han sögt attrapera mig, beslöt jag på hemvägen att spela med honom ett litet puts - det var ju förlåtligt!
Jag hade knappt närmat mig byn, för än jag märkte nästan bak hvar knut hufvudet som tittade fram på de der undan stuckna bönderna, hvilka ville se efter om jag ämnade eckapera. Jag gick aldeles obekymrad in på mitt rum. Och lådes ei märka Länsmannen som med stora steg i rummet utan före, mätte golfvet från det ena hörnet till det andra. Att jag ei gjorde honom min tillbörliga reverens, och bevärdigade honom men en hällsning, uppbragte honom än mera. Jag trodde mig ei vara den skyldig, så mycket mindre som jag visste ändamålet med hans närvaro. Han hostade till och drog kragen på slättkappan upp till öronen, bet sig i läppan, m.m. som utviste han förtrytsamhet. Jag hade knapt stuckit foten ifrån min kammare ut i den yttre, för än med en hvass och spetsad ton, frågade huru länge jag ämnade dröja i byn, jag svarade ganska kort och höviskt, att det ei angick honom. Jag är länsman och Komissarie i Orten och gör den frågan om m.H. är försedd med pass. Ja så - å förlåt mig då herr Länsman! Ni är således Komissarie i orten - Så ha - ha! Jag vad mitt pass beträffar, så vet jag nu att varje resande är förplicktad att framvisa pass, ehuru det sällan likväl efterfråga, och att det således ei annat är än en försumlighet af mig om jag nu saknar det. Men jag hoppas väl att derom ei blir någon sträng efterfrågan, då man ei gjort sig annat än braf känd i orten. Jag kan inte hjelpa Er m.H. jag får låf att sända in Er till Falun - ja det kan ei hjelpas, efter ni är utan pass. Jag är bekant och känd i de närmaste Socknar, och utan att vara ämnad, är det händelsen som fört mig hit. Om ni ei tror mig så går det an att der sker en förfrågan, der jag är allmän känd. Således hoppas jag ni är god och ei tager saken så butt, utom låter det få passera. - Nei! Nei jag går intet från min ed, och tänker ei vika ett enda steg från tjensten - Gubbevars! Nå så likmycket skick mig dit, ni skall ingenting vinna dervid ei heller förlorar jag mer än tiden, men det må ske efter ni så ville, jag är nöjd att fara. Jag tycker blott att det är en onödig vidlyftighet som kunnat undvikas om jag kunnat förespå det. Eller hur Hrr. Länsmann det går väl att vi derföre bli vänner, jag tog i det samma med handen i bröstfickan, liksom att gräfva efter plånboken, eller efter en bläckare, och bad honom stiga in i kammaren. Han inkom nu bugande och förlorat, sade att det ei kunde bli fråga om min person, att i omseende till tjensten, varit tvungen att fråga efter pass, men att han på intet sätt ville vara mig dermed besvärlig, så talte han nyss med lätt ord, åberopat sin ed och tjenstebefattning, under det han utsträckte handen att taga emot penningarne. Men till sin förvåning räckte jag i stället åt honom passet. Han skämdes att nyss med pock fordrat det, sedan låtit muta sig, och nu bli narrad, så att i stället för penningar få passet i handen - till den grad att han som en snopen hund genast gick ur rummet och jag såg sedan tåget fullt af hans bönder, hvilka liksom en drift vända hem med oförrättad ärende.

342
och de var samma flickor, som jag redan såg der; den ena var hon som inta ville tala svenska. Med bokhållaren tog jag dem att ligga i min säng.

S
Jag fick känna fittan på den ena, den var flåtig och läkker. Hon hade låtit mig knulla sig om ej den andra legat invid.

343
Hon var 21 år och så lik den jag skänkte ringen, att jag länge trodde att det var samma flicka.

377 S
hennes röst liknade Rabeniullas.