Bildtext:
Bäri

GÅ PÅ DASS kulturupplevelse i norra Värmland

Kulturhus behöver inte vara stora och vräkiga byggnader centralt placerade i kommunerna. Här går jag rakt ut i den värmländska skogen och hamnar på ett anspråkslöst litet hus, som man med fog kan kalla kulturhus, även om det inte är av den digniteten, att det omnämns i turistbroschyrerna.

Huset med plats för två, är Karl L:son Bergkvists utedass på Båsberget öster om Brattmon i norra Klarälvdalen, och där flödar kulturen.

Karl L:son Bergkvist, eller Karl på Bäri, som han kallades, är död sedan några år, men det gamla torpet på Båsberget som var hans hem finns kvar.

I bygden var Karl känd som ett universalgeni, som hade djupa och egenhändigt förvärvade kunskaper på många skiftande områden som botanik, språkvetenskap, teknik och musik. I den lärda världen gjorde han sitt namn odödligt genom att tillsammans med Jacob Jacobsson nedteckna Dalbymålet i något som kom att bli Sveriges största dialektordbok.

Men han vände ryggen åt den lärda världen, som kunde ha erbjudit honom titlar och goda förtjänster och bodde så länge kroppen orkade på Bäri, där han levde på sitt småbruk.

Limerick

En annan av Karls talanger var att skriva dikter, och med speciell finess skrev han limerickar, av vilka åtskilliga har blivit publicerade. Många hamnade i en pärm, och en del satte han upp på väggarna på utedasset på Båsberget.

Bildtext:
Först skrev han för hand men sedan övergick han till maskinskrivna lappar Dassklotter - nordvärmländsk variant av en "konstart" som finns överallt i världen.

Många av dikterna på väggarna är härjade av tidens tand och håller långsamt på att vittra bort eller förstöras av mögel. En del av dikterna har jag bevarat genom att skriva av dem, men sammanlagt fanns där kanske ett 60-tal. Fler har det funnits, men de har plockats ned av souvenirjägare.

Att ta sig upp till Karls hus på Båsberget är inte gjort i en handvändning. Det är ett par kilometers vandring från bilvägen och bitvis rätt brant. Liksom Mount Everestbestigarna anlitar sherpafolket vid sina expeditioner, fann också jag det säkrast att anlita en lokal vägvisare.

Som klockan

Det är en vacker sommarmorgon, när jag anträder vandringen till Båsberget med Per-Axel Ullgren framför mig på skogsstigen. Han bor i Hagen, där stigen går upp.

- Här gick Karl varannan dag till byn för att hämta post och proviantera, berättar han. Han var en vanemänniska, och han kom regelbundet på samma tid i alla år. Detta var så självklart, så vi gick upp för att se om han var sjuk, om han inte kom någon dag. På söndagarna klädde han sig fin och gick och hälsade på i stugorna. Det var bara i älgjakten han höll sig inne.

- De sista låt oss säga femton åren gick han den här stigen, annars finns det en annan väg upp också.

- Man kan tycka, att det skulle vara långsamt att bo så avsides, fortsätter han, men Karl trivdes och hade inte långsamt. Långsamt tyckte han det blev först då han bodde på vårdhem.

Vid kraftledningen stannar Per-Axel.

- Härifrån finner du själv, för här går det inte att ta fel, säger han och pekar ut färdriktningen. Man kan gå en bit på timmervägen här, men du ska väl gå vägen som Karl gick?

Hus i gläntan

Jodå, jag går vägen Karl gick, och efter ungefär en halvtimme är jag framme. Intill ett kalhygge finns en liten skogsgardin, och bakom denna ligger en liten glänta. Där ser jag de gamla husen mitt i en härlig sommaräng i ett hav av blommor. Jag känner igen smörblommor, midsommarblommor och förgätmigej, men Karl skulle ha kunnat namnge dem allihopa, inklusive gräsarterna.

Det var alltså här uppe i denna fagra miljö han plitade i ner orden till Dalbyordboken, och det var här han skrev sina dikter. Möjligen här, tänker jag och öppnar dörren till det lilla utedasset. I dörrposten sitter spindelnät och i taket några små getingbon. På golvet ligger en trasmatta.

Jag slår mig ner på den ena sittplatsen, och där blir jag sittande - (vilket väl också platsen är avsedd till). Här finns läsning som räcker en god stund. Några dikter har Karl skrivit direkt på väggarna, men det blev kantigt och svårläst, så efter hand har han gått över till maskinskrivna små lappar, som är uppsatta med häftstift.

En del av dikterna har limerickens versmått, och många av dem är tydligt inspirerade av miljön, en genre man ser på toaletter världen runt.

Några gamla ordspråk från Dalby finns också representerade i samlingen.

Jag bjuder på några exempel på dikterna, men resten får ni själva gå upp och läsa på detta lilla kulturhus. Ni får en fin promenad, ni får njuta av vackra vyer och ni får insupa en nypa kultur i en alldeles speciell miljö.

Ni kommer att finna en humoristisk sida av poeten på Bäri.

Torleif Styffe

Några dikter från Karl L:son Bergkvists utedass:

Stolen den har hål, ni ser,
den är gjord för visst behov,
passar såväl smal som grov,
högerman och vänsterkarl,
hurdan bakdel man än har,
liten dvärg och jätte stor,
tösen, grabben, far och mor.
Användbar för vem som helst
- syndare och frälst.
Här finns dock sittplats blott för två,
det blir nog heller ej omvandlat.
I nödfall får väl någon stå,
tills "ärendet är slutbehandlat".

Han sålt hattä å mössä. Svän Ängman,
sûm'an tjöfft frå en firma i Änglann,
Åsså hadd'n en bror
sûm hannel mä skor
- se fûlk sku kunn' rigg ûpp bå ännan.


Välkommen tillbaka nån gång någon vår,
när Ni känner Er manad därtill,
och slumpen så fogar, att i trakten Ni går
och då tycker Ni känner Ni vill,
ifall rucklet står kvar och taket är tätt,
så ordnar sig saken behändigt och lätt.

Di lett' ätt'o Lena i Brus,
ho va ufalu, krak sôm e lus.
Om di ända ha vesst
hôrt Lena ha' rest!
Ho ha bär gått en vänning på hus.

Bildtext:
ÄNDSTATION står det på en skylt ovanför dörren, en skylt som farit illa av väder och vind.