Skolorna
|
Enligt 1842 års folkskolestadga skulle kommunerna inrätta skolor som alla barn skulle få möjlighet att gå i. Egentligen fanns redan före detta år en formell skolplikt, som dock inte efterlevdes särskilt noga. 1723 stadgades att föräldrarna skulle lära sina barn läsning och kristendom, men det var sedan gammalt kyrkan som hade ansvaret och möjligheterna till undervisning. Komminister Haqvin Bergenhem, som verkade i Dalby i början av 1700-talet, ivrade för att även de fattigas barn skulle få lära sig läsa och efter särskild överenskommelse också öva på att skriva. Detta var en konst som bara ett litet antal bland allmogen kunde på den tiden, men Bergenhem såg till att en skolmästare anställdes. Den förste var förre fältväbeln (ungefär samma som fanjunkare) Magnus Dahl, som även var pedagog. Han anställdes 1727 men kunde knappast ensam räcka till för socknens alla barn. Dock, "behovet af lärare hade fått rotfäste i församlingen", skriver Bäckvall, men något stort genombrott för tanken på allmän skolgång blev detta sannolikt inte. Problemen var stora för den framväxande skolan. 1824 klagades det på en sockenstämma i Dalby dels över att det var så svårt att få tag på goda lärare, dels över att folket levde som nomader och särskilt på somrarna befann sig än hemma än i sätrarna. Det tycktes som om föräldrarna inte brydde sig om att sända barnen till skolan, och 1835 begärde en skolmästare avsked "just för ingen annan orsak än brist på skolbarn". Lärarna hämtades från många olika samhällsgrupper - man krävde inga särskilda pedagogiska kunskaper. 1828 avskedades en lärare i Dalby, f d bataljonsläkaren Dahlgren, "såsom nästan i alla avseenden otjenlig för ändamålet". Kapellpredikanten Branzell på finnskogen (på 1830-talet) beklagade sig även han över att det var svårt att få utbildade lärare till skolorna - och svårt var det att få dem som kom att stanna. Från biskopsvisitationen i Finnskoga pastorat 1836 skrivs att det är klockarna som är socknens skolmästare. Gottlund berättar hur han avslöjade en lärare på finnskogen, en f d soldat, som utgav sig för att kunna tala latin, franska, ryska, tyska och flera språk: Annars lyckades man organisera skolväsendet rätt tidigt på finnskogen i norra Värmland - där fanns skolor och skolmästare 1826. Detta ser man som ett resultat av Gottlunds resa runt omkring i finnskogarna 1821 (då hans mål egentligen var att få till stånd ett finskt län i de värmländska och norska finnskogarna). Södra kapellet (Södra Finnskoga) var på 1830-talet indelat i åtta lässtationer mot Norra kapellets sex. Undervisningen bedrevs i allmogens boningshus. Biskopen påpekade vid sin visitation 1836, att barnen i Södra kapellets sydligare del hade svårt att lära sig bokstavsljuden. Där talades det nämligen ännu finska. I det norra kapellet medgav sockenstämman 1862 att en andra lärartjänst fick inrättas - befolkningen var då uppe i 1 417 invånare, och "skolstationerna" var fem. Elevunderlaget visade sig vara stort, när man väl insåg att skolor måste finnas. Då man försökte organisera verksamheten i Dalby åren efter folkskolestadgans tillkomst fanns det i det södra distriktet (från Mörbacka till Långav) 241 barn och i det norra (från Persby till Sysslebäck) 260 barn. Skolor inrättades snart i flera byar, även om de flesta var ambulerande - lärarna betjänade alltså flera skolor, och det var inte fråga om heltidsläsning för eleverna. Dessutom undervisades i början inte i särskilda skollokaler utan oftast i något hem. Det kom att dröja långt efter folkskolestadgans införande tills man beslutade att bygga särskilda skolhus. 1862 hade det diskuterats färdigt och det beslutades om fyra skolhusbyggen i Dalby, nämligen i Skyllbäck, på Holemon, på Strandås (som kom att bli Branäs) och i Likenäs (som blev Transtrand). Efter tre års byggande var skolorna färdiga att tas i bruk. "Småskoleundervisningen" försökte man i det längsta sopa under mattan. Ännu 1862 närde skolstyrelsen i Dalby en from förhoppning om att hemmen skulle själva ta hand om den, men 1866 organiserades den emellertid och socknen delades upp i tre distrikt med en lärarinna i varje. Den höll länge till i olika hem.  Från boken "Från finnskogsbygder och pilgrimsstråk" kommer denna förteckning med årtal över de olika skolorna i Finnskoga-Dalby:
Kommentar: Elever från Storberget har tidvis gått i skola i Norge, då avståndet till den norska skolan var så mycket kortare än till den svenska.
Kommentar: Fast skolan på finnskogen blev tidigt organiserad var det först på 1860-talet som skolhusen byggdes. Jubergets skola ersattes av Possåsens, där man höll till i en hyrd lokal. Medskogen och Skråckarberget delade i början på en lärartjänst liksom Kindsjön och Djäkneliden. Djäknelidens första skolhus fungerade även som sockenstuga och stod uppe vid prästgården, ett nyare skolhus byggdes nära nuvarande skolan på 1890-talet. Bjurbergets och Röjdens skolor betjänades i början av en lärare.
Kommentar: I Ransby gamla prästgård fanns 1948-1956 provisoriska lokaler för småskola och för realskolestudier per korrespondens. Skolhusen i Långav, Hole och på Brattmon (1920-1921) byggdes efter samma ritning, gjord av Dalbyfödde arkitekten Lars Bäckvall. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||