HÖLJES

Den äldsta gården eller byn inom det område som sedan blev Norra Finnskoga socken är utan tvivel Höljes. I Fernows beskrivning över Värmland heter det, att efter digerdöden på 1300-talet fanns endast en bebyggare i norra Värmland och han bodde i Höljes. Hans närmaste granne bodde i Gräs i Sunnemo och dit var det 15 mil. Den gård, som Fernow här syftar på torde med all sannolikhet vara Gammalgården.

En annan upptecknare säger att ända till långt in på 1500-talet fanns i Norra Finnskoga endast en by Höljes, enstaka längst upp i Värmland, vackert belägen, där Klarälven gör en holmprydd utvidgning som kallas Höljessjön. Redan i Gustaf Vasas jordebok av år 1540 finns Höljes upptaget som helhemman. Hemmanet ägde då omkring sig ett skogsområde omfattande nuvarande Höljes skogar jämte Båtstads, Aspbergets, Uggelhedens och Hjärplidens vidsträckta skogsmarker tillsammans omkring hundratusen tunnland.

När namnet för första gången förekommer skrives det Höölösa och sedan är stavsättet olika under 1500-talet. I början av 1600-talet stavas det Hölös och i mitten av samma århundrade närmande sig det nuvarande Höljes. Namnet kan ha kommit av hölja, som i Småland och Västergötland användes om stillastående vatten eller göl eller för en lugn och djup vattensamling mellan tvenne stridare och grundare ställen. Detta förefaller att vara den mest sannolika förklaringen, om man utgår ifrån det nu använda namnet Höljes. En annan förklaring är, att holja eller hölja är av lapskt ursprung och betyder stor hund. Höljån, i detta fall stora hunden har en mindre biflod Hyndån eller Hynnan och härav skulle namnet på byn Höljes ha uppkommit. Om denna senare förklaring vore riktig, skulle den ge stöd för antagandet, att Höljes ursprungligen varit en lappby, där fiskarlappar slagit sig ner och byggt bostäder, men mycket annat tyder på, att så inte varit förhållandet. De lappar som funnits i Norra Finnskoga har nog varit kringströvande nomader, som bara tillfälligt uppehållit sig här. Den allra äldsta bebyggelsen torde med all sannolikhet beräknas till 600-talet om inte ännu tidigare. Det var som bekant omkring 650 som traditionen vill, att Olof Trätälja med sitt folk kom till Värmland och började odla ”landet vid Klarälven”, som det heter enligt isländska källskrifter. Och som de då sökte goda jaktmarker och fiskevatten kring sina boplatser, är det mycket sannolikt, att även Norra Finnskoga blev föremål för denna invandring. Olof Trätälja ansågs vara son till Upsalakonungen Ingjald Illråde, och de män han förde med sig, när han kom till Värmland var uppsvenskar, vilket de första inbyggarna i Norra Finnskoga också torde ha varit, ehuru några säkra bevis härför inte är möjligt att prestera.

Den först namngivna person som bott i Höljes är Bengt helbonde upptagen i Gustaf I:s jordebok för år 1540. Endast den, som var byfogde och svarade för skatten var upptagen i längderna på denna tid. Hur många personer därutöver, som bodde på hemmanet framgår inte av dessa förteckningar. År 1572 står Erik, Anders och Olof upptagna. Det är således då tre gårdar i Höljes och så fortfar det att vara oförändrat till i början av 1700-talet, då det blir fyra bönder på hemmanet. På dessa gårdar står då skrivna: Erik (1572-1616), Bengt Eriksson (1618-1658), Halvard Bengtsson (1658-1681), Lars Halvardsson (1675-1699), Jon Halvardsson (1702-1723) och Bengt Halvardsson (1706-1723).

På den andra gården bodde Anders (1572-1603), änkan Marit (1608-1625), Olof Jonsson (1620-1667) är barnlös och överlåter gården till styvdotterns man Jöns Olsson (1668-1688), sedan till deras son Jon Jönsson (1687-1713).

På den tredje gården står Olof skriven (1572-1621), Nils (1626-1628), Håkan Olsson (1632-1665), mågen Olof Larsson (1667-1687). Jöns Olsson (1692) och Olof Olsson (1692-1718).

Jon Halvardsson på första gården (1702-1723) har en dotter Sigrid som blir gift med Henrik Danielsson från Löta (Lutnes) Trysil. Om denne Henrik Danielsson säges det, att han uppe i Norge högg in en yxa i en stock, som han lät fara utför älven under föresatsen att där stocken stannade dit skulle han flytta och bosätta sig. Stocken återfanns i Höljes vid Heden och dit kom denne norrman som förste bebyggare. Hans son Daniel Henriksson fick sitt gifte från Ransby, och han var på sin tid den förnämsta personen i byn. Han var ägare till väldiga skogsområden och namnet Hi-Danjel var vida bekant, även långt in i senare tid. Hustrun hette Sigrid Magnusdotter och var som nämnts från Dalby. Deras son Bengt Danielsson, Hi-Bengt kallad, var född år 1765 och gift med Karin Halfvardsdotter. Efter honom blir sonen Bengt Bengtsson född 1798 vid gården och sedan hans svärson Anders Jonsson från Båtstad, som är den siste ägaren. Sedan såldes både skog och gård till ett trävarubolag.

På 1740-talet inflyttade från Branäs Lars Håkansson, son av häradsdomaren Håkan Markusson därstädes och med honom kom domarnamnet in i byns släktregister. Han byggde på 1/8, som han köpt för 242 riksdaler, och stället kom därefter att heta Domarstugan. Denne Lars hade ett svårt lynne och hade det besvärligt att komma överens med sitt folk. Han anklagade sin son Jon för att ha slagit sin mor och far, varför han dömdes den 11/6 1755 ”att liv sitt mista och varda halshuggen”, men han blev dock benådad från dödstraffet (Bäckvalls anteckningar.)

Jon Larsson var gift med en dotter till Henrik Danielsson på Heden och han ägde gården en tid, varefter den övergick till brodern Per Larsson. Denne hade en dotter Ingegerd, som blev gift med Anders Håkansson från Tallåsen, son till Håkan Larsson och Anna Andersdotter. Domarstugan var under denna tid, från 1765 till slutet av 1700-talet, ett av socknens mest ansedda och förmögna hus och detta fortsatte också i någon mån under nästa ägarens, Olof Andersson, tid. Denne förolyckades vid 42 års ålder under en ridfärd på älven mellan Båtstad och Höljes efter att ha bevistat ett dopgille i Malistugan. Detta var år 1855. Hans son Anders Olsson, som därefter blev vid gården, sålde denna år 1877 och reste sedan med hela sin familj till Amerika. Han var gift med Sara Lagerqvist från Dalby. Av de övriga syskonen blev dottern Anna gift Fröding och dottern Kajsa gift med bruksförvaltare Wetterstrand, och dottern Ingegerd med Halvard Halvardsson, Kvarnnäs.

År 1736 hade ägarna till Domarstugan tillåtit en Bengt Jonsson att bygga öster om gamla gården Qvälnebacken och 1732, samma år som timmerlänsan över Höljessjön blev färdig, hade samtliga Höljes åbor lovat vara Lars Olsson i Höljes behjälpliga med att flytta hans hus över Storälven till västra sidan för bättre utrymmes skull. Därförut hade alla bott på den östra sidan.

Då de olika gårdarna inom hemmanet inte har några namn utsatta i de äldsta uppteckningarna är det ofta svårt att särskilja de olika släktgrenarna och lokalisera dem annat än efter namnföljden och årtalen. De tre gårdar som år 1572 står upptagna med särskilda bebyggare torde med all sannolikhet vara Domarstugan, Gammalgården och Kvarnnäs, eller i stället för sistnämnda, Heden och i så fall Kvarnnäs den som tillkommit i början av 1700-talet. Det uppgives nämligen då, att det är fyra bönder på hemmanet och torde detta avse alla de här nämnda boställena, då de samtliga äro rätt så betydande skatträttsegendomar.

Beträffande Gammalgården, så är det väl ganska troligt att den är äldst av dem alla. Det har till och med antytts att det långt tillbaka i tiden skulle ha funnits en kyrka på dess ägor. (Borgströms resa.) I den nuvarande kyrkan finns en psalmnummertavla, en enkel trätavla som har varit använd i någon tidigare kyrka, antingen inom denna socken eller möjligen Dalby. Inskriften på tavlan är: ”A:o 1729” och där under ”Jesus Nostu Salus”. Ps, 145, v. 10. Huruvida något sammanhang kan vara för handen mellan denna tavla och uppgiften om en tidigare kyrka eller kyrkstuga i Norra Finnskoga må lämnas osagt. Att det har nämnts av både Fernow och Borgström i deras beskrivningar över Värmland kan dock betyda, att det finns grund för uppgiften.

Huruvida den i Gustav Vasas jordebok först uppgivne bonden på Höljes hemman var bosatt på Gammalgården, är heller inte konstaterat, men sannolikt är att så varit fallet.

I början av 1800-talet var Höljes den näst största byn i Dalby socken med 8 åbor och 36 mantalsskrivna. Av de äldre gårdarna i Höljes hemman på 1800-talet var Gammalgården den största. Den utgjorde 115 öres skatt och dess skogsmarksareal var ungefär en åttondel av hela hemmanets. På gården hade man då 20 kor och 12 hästar.

När James Dickson på 1830-talet uppträdde som köpare till Höljesskogarna var Jon Persson i Gammalgården en av de mera ovilliga säljarna och särskilt hustrun höll emot i det längsta, men den stora summa som bjöds var alltför frestande och omsider kom också köpet till stånd. I uppgörelsen ingick det villkoret, att säljaren skulle ha körning för 12 hästar årligen på hemmanets skog. För köparen var väl detta snarare en fördel än nackdel, men ett säkerställande av arbetstillgången betydde mycket för en bonde på den tiden. Uppgörelsen omfattade emellertid endast upplåtelse till fri avverkning på 49 år, vilket var det mest vanliga. Efter denna tid återgick skogsmarken till den ursprunglige ägaren, men den var då i de flesta fall så hårt skattad, att inget drivbart virke fanns. Man såg på den grund ingen möjlighet att klara den fastigheten åvilande skatten och så således även marken till bolag, som kunde inställa sig på framtida inkomst av de skövlade markerna. Så även här.

Från Jon Persson, född 1802, övergick gården först till hans måg, klockaren Lars Löfgren och sedan till dennes son Olof Larsson Löfgren. På 1870-talet sålde denne både gård och skog och reste till Amerika. Gården kom sedan under bolag och blev som de flesta andra bondgårdar i socknen arrendegård med olika brukare undan för undan.

Följande skatträttsinnehavare ägde Höljes hemman enligt 1866 års debiteringslängd, dock är inte denna längd hela antalet skattören, som för ett helhemman skall utgöra 960, tillfullo redovisade.

Anders Jonsson, Heden  Halvard Halvardsson, Kvarnnäs  Omynd. A. Andersson  Olof Löfgren, Gammalgården  Arne Andreasson (Norge)  Jon Andersson (Jonsson), Domarstugan  Olof Nilsson (förmyndare för Lisa Olsson)  Domar Anders Olsson, Domarstugan  G. W. Wetterstrand, Norstugan  Kikkelan (Olof Olsson) (förmynd.)  A. Andersson, Tellåsen  Hichens, Seaton & Hichens  Hag Olof Olsson, Hagen  Anders Olsson, Pålstorp  Halvard Håkansson, Tallåsen  Halvard Danielsson, Heden  Jan Frödings arvingar  Halvard Bengtsson, Perstorp  Jon Persson, Gammalgården  Olof Nilsson, (förmyndare för Daniel Olsson)

106  63  13 113  18  41  27  27  27  54    7  23  58  32  41    7  54  59    2  27

Skattöre ,, ,, ,, ,, ,, ,, ,, ,, ,, ,, ,, ,, ,, ,, ,, ,, ,, ,, ,,

Summa 799 skattöre

Det är sålunda 161 skattöre som inte kommit med i denna längd. Den egentliga orsaken till detta är kanske svårt att förklara då de allmänna längderna vid denna tid voro ganska ofullständiga.