Källa: Oscar Larsson. Från Finnbygden

Enligt mantalslängderna bodde inom det område, som nu utgör Norra Finnskoga socken, år 1606 endast åtta mantalsskrivna män och kvinnor. År 1610 utgjorde antalet 14, 1628 16 personer, 1650 15, 1667 19 personer, därav 6 finnar. År 1671 23 och 1687 46, därav 30 finnar och av dessa 10 par, man och hustru. År 1715 fanns 33 personer, 1745 51, 1776 139 och 1796 202 personer. År 1805 uppgick folkmängden till 440, 1826, det året Norra Finnskoga blev självständig socken, var folkmängden 834 personer. 1850 uppgick folkmängden till 1.102 personer, 1917 till 1.700 och 1923 till 1.789, som är det högsta invånarantal som hittills förekommit.

Det område som år 1826 avskildes från Dalby till att utgöra Norra Finnskoga socken var hemmanen Höljes, Båtstad, Uggelheden och Aspberget innehållande 1 och 17/24 mantal och dessutom de hemmansdelar från Dalby, som lågo norr om Tåsan och som utgjorde i mantal 1 och 1/240. Aspberget och Uggelheden räknades som ”finnhemman”. Härunder ligger 32 finntorp med 236 människor, säger Hedrén i sin journal från år 1831.

Som självständig socken är Norra Finnskoga sålunda inte mer än 125 år gammal, men som bygd kan man nog säga, att dess historia sträcker sig långt tillbaka i tiden, säkerligen till tiden före ”digerdöden” och måhända ännu mycket tidigare. Det har till och med gjorts enstaka stenåldersfynd inom socknen, som kan tyda på en uråldrig bebyggelse, eller att kringströvande fångstmän uppehållit sig här.

Socknens klimat är rent norrländsk med hög barrskogsluft och med samma temperaturväxlingar och samma tider för snötäckets begynnande och försvinnande som t. ex. Jämtland och Härjedalen. I regel har man både lägre temperatur och djupare snötäcke vid samma tid i Norra Finnskoga än man har i Östersund och Sveg, och jämfört med de sydligare delarna av Värmland är årstidernas växlingar omkring två á tre veckor senare i Norra Finnskoga. Tiderna för sådd och skörd, för lövsprickning och blomning, för fruktmognad och höstfrost följer i regel denna tidsskillnad.

Befolkningen i socknen har, frånsett det finska inslaget, sannolikt rent mellansvenskt ursprung. ”Genom upprättade släktförteckningar över gårdarna i Övre Älvdalen, som går tillbaka till 1600-talet och någon gång in på 1500-talet, kan man av dem som man sett i livet antaga hur deras förfäder varit växta och att de till större delen varit ett högrest folk”, säger Bäckvall. De utskrivna soldaterna torde väl också varit målfylliga och Norra Finnskoga har ända sedan 1500-talet bidragit till rekryteringen av landets försvarsmakt. Redan i 1552 års ”rulla” är en soldat, Halvar Transson från Höljes upptagen och sedan förekommer under 1500-talet och i början av 1600-talet och även framdeles flera soldater från Höljes och Båtstad. Åren 1623 och 1626 voro knektarna, ett korporalskap från Dalby, musketerare och bland dem Olof Jonsson och Halfvard Bengtsson från Höljes på Mårten Hyvenes kompani, och som uttogs till musketerare måtte de varit både storväxta och kraftiga. Uttrycket ”hyvens till karlar” kanske syftar just på doch bondsöner, voro fria från erläggande av mantalspenningar och således inte upptagna i mantalslängderna. Av övriga etta förhållande. Soldaterna, som på denna tid voro bönder soldater från Norra Finnskoga som deltagit i krig är David Haraldsson från Båtstad, som deltog i trettioåriga kriget och Per Höljiman från Höljes, som var med i kriget mot Ryssland 1788.

Då det inte funnits mer än ett soldattorp inom socknen, synes hela området, som från början var endast ett helhemman, ha innefattat bara en indelningsrote med en stamanställd soldat. Namnet för denne har väl i flera led varit Höljiman. Två personer med detta namn äro kända från senare tid nämligen Per Höljiman, vilken som avskedad bodde på Surstaholn år 1816 och Nils Larsson Höljiman, som bodde på Kärrbackstrand. Denne senare var från Råda.

Stamanställda krigsmän voro också på sin tid Olof Köhl i Höljes och Bengt Håkansson i Uggelheden, men dessa tillhörde fältjägarkåren.

Till en ännu senare tid hörde J. Öster i Båtstad som var fanjunkare vid Värmlands regemente, men även han var en man som både bildligt och bokstavligt fyllde måttet när det gällde en krigsmans egenskaper. Han var inte finnskogabo, utan kom hit från Fryksdalen, men han var dock bosatt här under största delen av sitt liv.

Befolkningen har undan för undan i tidernas lopp uppblandats med utifrån inflyttade personer och släkter, från provinsens sydligare delar, men även från Mellansverige och från grannlandet Norge, som ju i många avseenden haft nära beröring med socknen och socknens befolkning både i norr och väster.

Källa: Oscar Larsson. Från Finnbygden