Källa: Finnbygdens Jul 1963 Finnbygden- - - Dalbyskalden Bock-Per
Det hände nog ibland i Klarälvdalen, om man ville ge en ovän ett tjuvnyp att man engagerade Bock-Per, som mot en slant elakt raljerade med den som skulle träffas av pilarna i hans vers. Det sades att ingen kunde fabricera vers med den hastighet som Bock-Per använde i sitt verssnickeri. Man behövde bara be honom dikta en stump, han hade inspirationen uppskruven ständigt för full låga och det kunde vara högttravande poem som han ibland efter sitt gnolande läste upp. Han levde och dog ogift. Men det sades att han i sin ungdom var ganska glad i en rik bondjänta som han med sitt låga stånd aldrig kunde få. Henne tillägnade han följande poem: Inga är min glädje,
Inga är min skatt. Jag byter inte bort min Inga, ens med den som har en hatt. Dikten kan förefalla banal, men vet man att hatten var på sin tid symbolen för finklädda herrar och stadsflickor, då begriper man allvaret i Bock-Pers poem. Han hyste nämligen ingen högaktning för högfärd i någon form.
G. Ad. R.
- - - Källa: Finnbygdens Jul 1963 |