Källa: Älvdals-Bygden 10/5 1928 Naturdiktaren Bock Per Jönsson.- In memoriam, - Jag mötte Dig på den stora allfartsvägen genom skuggornas dal. Jag lärde känna Dig. Älska Dig. Du hade så mycket att giva. I gengäld fick Du ingenting. Du levde hela Ditt liv hemlös. Du var född för fattighuset. Det blev också Din lott att sluta Dina dagar där. Ack käre vän, Du var ändock glad. Du tog livet från den rätta sidan. Detta utan att vara uppsluppen och alldaglig. Du var glad på ett särskilt sätt. Men även vemodsfull och svårmodig dock utan att verka tråkig och pinsam. Vad de togo fel, människorna! Jag fann Dig ej som andra. Jag fann Dig för mer än andra. I vårt umgänge märkte jag endast att Du var en del av något annat: diktarsnillet. Lågan fanns inom Dig men ingen förstod att giva den näring. Den flammade upp som en mareld. Saktade sedan av. Försvann. Du levde Ditt lekamliga liv på skuggsidan. Men Ditt andliga? För alla sådana människor är det skönt att få sluta. Din ande fick dock för snart budet. Jag skulle velat samla Dina tankar för eftervärlden. Jag hann ej det. Det oundvikliga har skett. Du har gått. Käre vän ! Tack för vad Du varit för mig. När jag kommer till det rum där Du vilar skall jag lägga på Din grav en högröd ros, som från mig skall vara hälsningen till Dig och i mitt hjärta skall glädjen över att ha fått lära känna Dig aldrig förgå. A. L. A. Källa: Älvdals-Bygden 10/5 1928 |