Den första Båtstadbron

Eftersom riksväg 235 går över Klarälven vid Båtstad var det mycket nödvändigt att där fanns en bro. Före 1926 forslades folk och åkdon över älven med båt och en färja. Färjan drogs manuellt. Det var inte så många bilar på den tiden så det fungerade ganska bra. På hösten så snart det blev kallt och landisen lagt sej gjordes en isbro som fungerade hela vintern. På våren vid islossningen kunde det vara besvärligt. Stora isdammar drog med sig allt i dess väg. Jag tror inte att folk hade så bråttom på den tiden. Eftersom färjan låg på västra sidan älven måste folk vänta tills färjan kom över och hämtade dem. Jag minns att folk med hästar och bilar hjälpte färjkarlen att dra över färjan.

Eftersom det var riksväg var det väl vägförvaltningen som stod för underhållet av färjan.

När postbussen började på 1923 kunde den ej komma över älven utan fick vända vid Båtstad. Detta satte väl fart på ett brobygge. Vägstyrelsen med Öster som ledamot för Norra Finnskoga och Marcus Jakobsson från Dalby ordnade och sökte anslag från Staten för att kunna bygga en bro.

På våren 1926 kunde brobygget påbörjas. Först skulle ändfästena gjutas. Dessa höga master eller pelare gjordes av cement. På dessa fästes vajrar eller linor. Det skulle bli en hängbro. Detta gjordes under ledning av ingenjör Bergenhult från Sysslebäck. Folk från bygden fick arbete med gjutningen.

När det var klart kom en ingenjörstrupp militärer från Karlsborg och byggde upp själva bron. Den hängdes i grova linor eller vajrar av metall. Gångbanan och sidorna var av trä.

På en månad hade dessa militärer bron färdig för invigning. I närvaro av landshövdingen, vägstyrelsen och en massa folk invigdes bron den 27 augusti 1926.

På 1950-talet började bron knaka i fogarna. Den var utsliten eftersom den var av trä. I mitten på 50-talet byggdes en ny bro. Eftersom kraftverksbyggena höll på runt Fageråsdammen är det troligt att ingenjörer därifrån ledde arbetet. Nu byggdes en bro i järn och betong som nog motstår tidens tand.

Lilly Johansson