Brona ve Stranna

Före 1913 var alla som bodde i Västra Tjärbackstrand avskurna från östra sidan älven, där landsvägen fanns. Vägen underhölls med både reparationer och snöplogning av ortens innevånare. Dessa voro tilldelade vissa vägfyrk (vägandelar) beroende på hur stor skatträtt dom hade på sina fastigheter. All snöplogning gjordes med häst. Dom fick ploga varsin gång. Det var en sträcka på en fjärdings väg c:a 2 ½ km. Snöplogar fanns uppställda vid vissa ställen. Dom tillhandahölls av vägverket.

På västra sidan var innevånarna nästan avstängda från både landsväg och affär. På den tiden fanns dom på östra sidan älven samt i Höljes. Man måste använda båtar för att komma över älven. Detta kunde vara ganska svårt på våren när det gick isdammar som brukade stanna och ställa till översvämningar nästan varje vår. På västra sidan älven fanns bara en vinterväg eller gångstig som folk använde när dom skulle till Höljes.

Nu började emellertid invånarna att vilja bygga en bro vid Kärrbackstrand så att dom kunde komma över älven varje årstid utan så mycket krångel. Men som det alltid varit, så var det värsta att få tag på pengar till detta bygge som blev ganska dyrt.

På den tiden var människorna präglade av en stor samhörighet så att allt förarbete bedrevs på frivillig väg genom insamlingar och basarer. Detta för att få lite pengar att starta med. Sedan fick dom väl troligen bidrag från stat och kommun och även privata. Jag skulle tro att Granhultarna hjälpte till med pengar ty dom hade mycket stort behov av en bro.

Virke till bygget fick dom nog också av skogsägarna. Dom hade en såg i Örån på den tiden. 1913 på sommaren började bygget och det blev också färdigt under året.

Kan nämnas att bron var en hängbro så det blev stålvajrar som den uppbars av. Dessa kom på Ångbåten Vingäng till Dalboängen och kördes sedan med häst till Kärrbackstrand av Oskar Halvarsson, son till Finnfall-Per, som var från Finnfall och var svåger till konstnären Per Tellander, men han flyttade till Stöpafors 1917 och blev sedan boende där.

Byggmästare för bron är okänd. Vet ej vem han var, men Amund Berglund och en broder till honom med namnet Per var med hela tiden.

Bron fick underhållas under åren av Flottningsföreningen. Det uppstod skador genom isdammar som var fulla av timmer.

Detta lades på den tiden direkt på Klarälvens is.

Nu har bron reparerats 2 gånger och till slut blev den riven och ersattes med en ny betongbro. Denna är lovlig även för tung trafik emedan det körs mycket timmer på lastbilar från västra sidan.

Valfrid Larsson