Källa: POST-historia från Älvdals härad av Erik Lindgren
Posthistorisk skriftserie nr 253

POST-historia från Älvdals härad

                                                             Wingäng                                                      

Poststyrelsen fick i mars 1860 regeringens bemyndigande att inrätta poststationer såsom ”speditionskontor” åt postmästarna. Dessförinnan fanns det, bortsett från ett litet antal postuppsyningsmansplatser i glesbygd, bara postkontor med postmästare som chefer. Formellt kallades de mindre postkontoren för postexpeditioner under perioden 1850 - 1881. Det fanns i hela landet bara 175 postkontor (postexpeditioner), när beslutet om poststationer togs.

Det gick nära ett helt år efter regeringsbemyndigandet innan de första poststationerna kom till stånd den 15 februari 1861. De föregicks av förhandlingar mellan länsstyrelserna och poststyrelsen. Många kom till på förslag av länsstyrelser efter kommunikation med kronofogdar och länsmän och andra efter särskilda framställningar från privatpersoner. Under den första femårsperioden efter regeringsbemyndigandet hade ungefär lika många poststationer tillkommit som det fanns postkontor, d v s något under 200. Åtskilliga av poststationerna var förenade med järnvägsstationer, en anordning som började tillämpas generellt i februari 1863.

I posthistorisk skrift nr 240, ”Posthistoria från Näs’ härad i Värmland”. har jag berättat om hur Eskilsäters socken avböjde att få en poststation i Rosenborg 1862. Poststyrelsen vände sig därför till landskansliet den 27 november 1862 med frågan om det fanns intresse för en poststation inom Millesviks socken men fick svaret att det inte fanns någon inom Millesviks socken som var lämplig och villig att bli föreståndare. När detta svar behandlades av poststyrelsen den 2 februari 1863, ansåg poststyrelsen att frågan om att öppna en postanstalt i Millesvik borde förfalla tills vidare, ”var emellertid den gjorda framställningen om en poststations öppnande i Wingäng skulle till förnyad prövning förekomma, sedan staterna för året blivit fastställda”.

Bland handlingar under bevakning i poststyrelsen fanns sålunda ett brev med önskemål om en poststation i Wingäng. När man väl kunde överblicka de kostnadsmässiga konsekvenserna togs detta åter upp till behandling. Förre löjtnanten Wilhelm Edgren hade i en bilaga till framställningen den 11 juni 1862 förklarat sig villig att sköta poststationen och antogs till föreståndare, när den öppnades den 1 juli 1863.

I sitt ursprungliga skick fanns poststationen i Vingäng ett par kilometer nordväst om Ransby under knappt tio år. När befattningen övertogs den 1 oktober 1872 av Jon Larsson, flyttades poststationen till Ransby och fick detta namn. Om dess vidare öden finns uppgifter i nästa avsnitt.

Ransby

1872-10-01--1916-12-31

Jon Larson, som blivit poststationsföreståndare i Ransby med 150 riksdaler i årsarvode, när poststationen flyttades dit från Wingäng, begärde i ett brev till poststyrelsen den 27 augusti 1873 sitt entledigande villkorligt, om inte poststyrelsen kunde finna ”för gott höja mitt arvode till trehundra riksdaler riksmynt”.

Större bild

Inte heller Jon Halvardsson fann sig till rätta. Han begärde i ett brev till poststyrelsen redan den 25 augusti 1874 att få avträda sin befattning ”för så vitt Kungl. Generalpoststyrelsen ej skulle finna för gott, i anseende till den trägna tjänstgöringen härstädes, då post härifrån expedieras 5 gånger i veckan, höja min avlöning till 350 kronor per år”. Sedan poststyrelsen gått med på kravet att gälla under minst två år från 1875 års ingång räknat, återkallade Halvardsson sin avskedsansökan.

Efter några år blev det skifte på befattningen och genom poststyrelsens beslut den 19 maj 1879 blev handlanden August Carlsson föreståndare med oförändrat årsarvode, 350 kr. Det blev nu en stabil tid för poststationen i Ransby. Carlsson fick löneförbättring genom att han beviljades ett personligt tilläggsarvode på 100 kronor från 1911 års ingång, men han fick också uppleva förberedelser för poststationens indragning med 1916 års utgång (diarienummer 1 b 2035/15). Ett år tidigare hade en poststation inrättats med namnet Långav nära Dalby kyrka, varom berättas i avsnittet för denna längre fram i skriften.

August Carlsson avled den 18 november 1916. Som vikarie fram till poststationens indragning vid årets slut anlitades poststationsföreståndaren i Sysslebäck, fröken Gerda Bengtssson, medan hennes egen befattning i Sysslebäck uppehölls av en lärarinna, som var hennes syster.

Bograngen

Norra delen av Värmland visar exempel på tillkomsten av flera poststationer medan kronobrevbäringen ännu fungerade. En av dem låg i Bograngen, öppnad den 1 april 1871. Dess föreståndere skiftade ovanligt tätt och var G Håkansson, Emma Sahlberg och Ida Öström, innan gränsridaren Gustaf Lanner tog vid den 1 juli 1877.

Företrädarna hade fått arbeta under svåra förhållanden, något som kan belysas genom ett utdrag ur ett brev till poststyrelsen den 11 mars 1876 från Emma Sahlberg, i vilken hon anförde att det ”på platsen icke finnes att hyra en beboelig lokal, det rum jag nu innehar, nämligen i ett förfallet ruckel till sockenstuga, har förutom andra obehag, rämnade väggar, gissnade dörrar, inga innanfönster, ingen kakelugn, försett endast med en sprucken, utbrunnen järnugn till eldstad; vilken omständighet redan till det menligaste inverkat på min hälsa”. Med ytterligare argument, bland annat ”orimligt höga priser på det för livets nödtorft oundgängligste”, sade hon upp sitt kontrakt och anhöll att få komma ifråga till en för henne lämpligare poststation. Poststyrelsen blundade inte för hennes ”anmälan” utan vände sig till länsstyrelsen som lät kronolänsmannen J Fritzberg föra upp lokalfrågan på dagordningen för kommunalstämman med Södra Finnskoga församling den 14 maj 1876. Av protokollet framgick att om postlokalen inte sattes i bättre skick eller en annan lämplig lokal anskaffades, poststyrelsen ”icke ansågs kunna undgå att om poststationens indragning förorda. I anledning härav förklarades, att socknen vore beredvillig att i brukbart skick försätta nuvarande poststationslokal i Djäkneliden”.

Poststationen flyttades till gästgivaregården och fick byta föreståndare ännu en gång innan den flyttades på nytt, nu till handlanden Emil Hansen Salbergs affär den 1 oktober 1893. Efter dennes död i augusti 1896 sköttes poststationen på vikariat av handlanden Fjelstad, innan skolläraren Aron Lindholm tog över från den 1 oktober 1896. Nu blev det äntligen en stabil tid för poststationen, som Lindholm skötte till sin död i april 1923. Gustaf Henrik Finnson tog över med kontrakt från den 1 maj 1923, följd enligt kontrakt den 1 juli 1924 av Axel Wilhelm Grundström. När denne avgick med årligt understöd 1950, tog Artur Gerhard Grundström över. Från hans tid som föreståndare har jag hämtat ett reportage ur personaltidningen PS nr 7-8 1967.

LANTBREVBÄRARE MED LINJE IN I NORGE

"Först så går det opp, sen så går det ännu längre opp och sen så går det ner och sedan ännu längre ner.” Så lyder en ganska elakt hopkommen text till Calle Jularbos välkände vals ”Livet i Finnskogarna”.

Opp gick det i Södra Finnskoga i Norra Värmland på den tiden när virkespriserna låg i topp och det byggdes kraftverk på löpande band häruppe. Nu går det ner och i dag är det mest åldringar kvar i stugorna i Laukomäg, Heikila, Ilalo och allt vad de gamla gårdarna heter. Ungdomarna flyr denna underbara bygd av tvång. Det finns inget arbete och antingen de vill det eller ej måste de söka sig till storstäder och andra tätorter.

Detta är en utveckling som slår igenom även på det postala området. Den 1 juni i år drogs sålunda de båda poststationerna i Medskogen och Järpliden in. Hushållsunderlaget hade minskat år från år och vid indragningen hade Medskogen 30 och Järpliden 24 hushåll kvar att betjäna. Att en eller ett par poststationer i en kommun försvinner hör i dag till rutinen så vad som i detta fall förtjänar uppmärksamhet är det sätt på vilket postgången till de kvarvarande hushållen kunde lösas.

Alldeles lagom hade en stor skogsbilväg byggts från Järpliden till den lilla byn Possåsen invid norska gränsen. Tänk om man skulle våga sig på en inbrytning i vårt grannland? Inte någon vanlig raid efter margarin, socker och Löjtens utan en permanent anordning! Mycket vore att vinna om man kunde dra en lantbrevbäringslinje från Bograngen in över Medskogen och på norska vägar förbi ”poståpnerierna” i Linna och Vermundsjöen till Possåsen och där tillbaka in i Sverige igen. Bara detta att lägga en svensk lantbrevbäring delvis på norskt område vore väl en bra fortsättning på det nordiska samarbete, som våra tullverk sedan länge ägnat sig åt?

En framställning skrevs i ärendet och sedan Poststyrelsen tagit kontakt med norska postverket och fått klarsignal kom så postdirektionens bifall och sedan den 1 juni i år är det hela i gång.

Järplidens siste poststationsföreståndare - fru Anna Rönnelöv - är nu lantbrevbärare på den nya linjen. Hon är gränsbo sedan födselsen och väl ägnad för sin uppgift. Det där med vänster- och högertrafik hör ju nu till det förgångna och några språkproblem finns det givetvis inte så här goda och trogna grannar emellan. Det är klart att våra kunder inte alltid ser sina poststationer försvinna med så blida ögon men fråga är väl om inte våra norska vänner i Aasnes Finnskog är mest ledsna. I många år har de handlat per postförskott från Borås och andra postordercentra i Sverige och kunnat hämta sina paket på poststationen i Medskogen alldeles intill riksgränsen. Det har rört sig om en förhållandevis livlig trafik och under 1966 kunde Medskogen redovisa i runt tal ettusen utlämnade postförskottspaket. Nu måste norrmännen den längre vägen in till Bograngen, ty ännu så länge är det inte tillåtet för den svenske lantbrevbäraren att ta med deras paket in i Norge och lämna ut dem där. Kanske det kan bli nästa punkt på dagordningen för ökat nordiskt samarbete?

P.S. Det är inte helt utan anledning som Calle Jularbo blandats in i det här. Det var nämligen som gäst hos en familj Rönnelöv i Järpliden, som han skrev ”Livet i Finnskogarna”.

Karl Tilly

Som biträdande poststationsförståndare arbetade Synnöve Grundström. En omorganisation planerades i anslutning till att Artur Gerhard nådde pensionsåldern 1975 med sikte på indragning av poststationen, men detta stötte på många protester. Vid ett informationsmöte i Torsby kommunalhus i juni 1975 framhöll postens representanter att postverkets målsättning var ”att kunna ge så bra service som möjligt till en rimlig kostnad. Genom att övergå till lantbrevbäring i Likenäs och Bograngen sparar vi över 70.000 kronor per år”. Meningen var att ersätta Bograngens poststation med endast lantbrevbäring, medan den i Likenäs skulle förändras till postställe med starkt begränsad öppethållandetid. 

Lösningen blev emellertid att Bograngen också fick ett postställe med öppethållande en timme på vardagseftermiddagar. Lantbrevbärarna Åse Olsson, Ruth Eriksson och Anna Nyqvist svarade för detta efter fullgjorda brevbäringsturer.

Den 1 juni 1992 flyttades postkontoret (som var den formella termen efter 1986 års ingång) till Finnsons affär i Bograngen. En ny organisation medförde att kassatjänsten sköts av en lantbrevbärare från Sysslebäck 




 

Höljes 

1874-05-01--
Namn Finnskoga 1874-11-19--1893-03-31
Finnskoga-Höljes 1893-04-01--1939-05-14
Höljes 1939-05-15--

Hemmansägaren Olof Andersson i Båtstad sökte och fick överta poststationen med oförändrat årsarvode. Han var kommunalstyrelsens ordförande och fördes på förslag av kronofogden. Poststationen hamnade nu i Båtstad på andra sidan Klarälven, men postföraren Jan Larsson begärde inte någon höjd ersättning på grund av ändrad färdväg.

En framställning den 30 november 1877 från kapellpredikanten J M Stenberg om att poststationen skulle flyttas från Båtstad till Höljes och kyrkan föranledde inte någon åtgärd av poststyrelsen, sedan postföraren Olof Olsson i Ransby förklarat sig inte kunna ändra sin rutt. Med poststationen kvar i Båtstad övertogs den enligt ett kontrakt den 6 juni 1878 av änkan Ingegerd Andersson.

Poststationens namn ändrades den 1 april 1893 till Finnskoga-Höljes och den 1 juli 1893 blev kommunalstyrelsens ordförande L G Setterlund dess föreståndare. Han följdes med 1899 års ingång av fröken Karin Jonsson, som efterträddes den 26 november 1904 av målaren August Vilhelm Nilsson. Med tillträde den 1 oktober 1909 av Hilda Karlotsson blev det slut på de tämligen täta bytena. Hon svarade nämligen för poststationen under mer än 37 år och fick uppleva att poststationen ändrade namn ännu en gång.

Bakgrunden till detta var strävan efter att poststationer och telegrafstationer på samma plats gavs samma namn. Jag har i posthistorisk skriftserie nr 19 berättat om överväganden inför namnändring av närmare 100 poststationer den 15 maj 1939 mot denna bakgrund. För Finnskoga-Höljes gällde då, att telefonstationens namn var Höljes. Remissinstanserna hade inga invändningar mot att poststationen fick samma namn och från den 15 maj 1939 hette poststationen sålunda blott Höljes.

Hilda Karlotssons systerson Sten Herbert Björn Bengtsson övertog  poststationen från den 1 februari 1947 och upplevde den kraftiga trafikökning som medförde statushöjning av poststationen till postexpeditionen den 1 oktober 1961. 1970-talets genomgripande förändringar av den postala strukturen medförde att postexpeditionen förvandlades till ett postställe 1983 men fick termen postkontor med 1986 års ingång.

Politiker och privatpersoner protesterade förgäves mot den nedklassning av orten som skedde med övergången 1983 efter Bengtssons pensionering. Bengtsson hade själv varit engagerad i kommunalpolitiken i Finnskoga/Dalby och i Torsby. Han hade också tillhört turistnämnden och kyrkofullmäktige och dessutom hunnit vara revymakare. Han var också en av eldsjälarna i aktionsgruppen ”Rädda Klarälven”.

Sysslebäck

1896-11-01

Vid remissbehandlingen av ett förslag i februari 1895 av kronolänsman Gustaf Nilsson och tullstationsföreståndare J Matsson i Bograngen med flera korrespondenter i Södra Finnskoga om att ändra postgången i Älvdals övre tingslag kände poststationsföreståndaren i Ransby, handlanden August Carlsson obehag inför tanken att hans egen poststation skulle dras in när nya poststationer öppnades i Sysslebäck och Likenäs. Något av hans synpunkter framgår av ett citat i följande avsnitt om Likenäs.

Postmästare Carl August Johansson i Råda kunde i sitt remissvar inte bekräfta att Sysslebäck var ”någon större plats”. Han såg helst inte att någon ändring gjordes av då rådande postförhållanden inom Dalby socken och ansåg att det var tillräckligt med en poststation inom socknen, nämligen Ransby. Denna inställning i förening med ett beslut om viss ändring av postgången föranledde postinspektör Otto Schütz att i ett brev till poststyrelsen den 20 april 1895 föreslå att framställningen om poststationer i Sysslebäck och Likenäs skulle lämnas utan åtgärd.

Det blev också poststyrelsens beslut vid detta tillfälle, men frågan aktualiserades på nytt genom ett brev den 7 augusti 1896 från ett 25-tal petitionärer i Långav med apotekare C Wiberg och handlanden P Boman Persson som initiativtagare. För sin post använde de sig av en lösväska som de utväxlade med poststationen i Stöllet tre mil söder om Långav. De hade visserligen närmare väg till Ransby, men de anlitade i allmänhet inte poststationen där. De tyckte att en poststation borde finnas i Långav. Där låg nämligen Dalby kyrka, läkarbostället, apoteket och sjukstugan, ”ävensom sockenstugan, där församlingens angelägenheter behandlas”. Inte förrän 20 år senare blev deras önskemål tillgodosedda (Se avsnittet om Långav).

Den omfattande remissbehandlingen kompletterades med uppgifter som postinspektör Otto Schütz skaffade sig 1896 under en resa inom Älvdalens fögderi. Han hade då bl a samtalat med kronofogden, som hade tyckt det vara nödvändigt att nya poststationer inrättades utefter linjen Edebäck - Ekshärad - Ransby - Finnskoga Höljes, eftersom avståndet mellan de befintliga poststationerna var för stort i förhållande till den omfattande korrespondensen.

Kronofogden påyrkade poststationer i Fastnäs 17 kilometer söder om Stöllet, i Likenäs 29 kilometer norr om Stöllet samt i Sysslebäck nio kilometer norr om Ransby. Det ansåg Schütz vara berättigat och vidtog åtgärder för att spåra upp lämpliga föreståndare. I ett brev till poststyrelsen den 16 september 1896 föreslog han bland annat, att handlanden Karin Bengtsson skulle förestå en blivande poststation i Sysslebäck med 100 kr årsarvode.

Poststyrelsen beslöt enligt förslaget och från den 1 november 1896 fanns en poststation med namnet Sysslebäck vid Slättne gästgivaregård. Hemmansägaren Eskil Bengtsson tog över chefskapet för poststationen den 1 april 1898 och fick från det nya seklets början årsarvodet höjt till 240 kr. Efter Eskil Bengtssons död övertog fröken Gerda Emilia Bengtsson poststationen i januari 1913.

Trafiken ökade efter hand och från den 1 mars 1949 höjdes poststationen i Sysslebäck till postexpedition. Inez Helena Rangedal blev föreståndare med titeln stationsmästare. Senare tiders omorganisationer och ändrad terminologi har medfört att det numera finns ett postkontor i Sysslebäck, där chefen har ansvar för service till ca 1600 hushåll, inklusive dem men postadress Bograngen, Höljes och Likenäs.

Detta är den tidtabell som användes för postföringen till bl. a. Fastnäs, Likenäs och Sysslebäck, när dessa platser fått egna poststationer i november och december 1896.


 

Likenäs

I ett brev till poststyrelsen i februari 1895 föreslog kronolänsman Gustav Nilsson i förening med bl a tullstationsföreståndaren Mattson vissa förändringar för poststationsnätet på grund av kännnedom om planerad indragning av kärrposten mellan Ransby och Bograngen, när en ny väg Lethafors-Brattmon blev färdig.

Deras förslag gick ut på indragning av poststationen i Ransby och att i stället nya poststationer inrättades i Likenäs och i Sysslebäck där det fanns gott underlag för sådana. I föregående avsnitt kan man läsa att det förslaget inte hade framgång men att en uppföljning av förslaget följande år bl a resulterade i tillkomsten av poststationen i Sysslebäck.

Den 20 mars 1895 daterade företrädare för Likenäs ett brev till poststyrelsen med begäran om att en poststation skulle öppnas i Likenäs. De skrev bl a:

”För närvarande hava vi post endast två gånger i veckan, vilket är otillräckligt, minst tre gånger begäres; till närmaste poststation söderut, nämligen Stöllet, är 2 9/10 mil, norrut, Ransby 1 mil, men i anseende till nyligen skedd vägomläggning kommer den senare säkerligen inom kort att förflyttas en mil längre norr till hemmanet Sysslebäck”.

Under den följande remissbehandlingen av de båda här delvis citerade breven uttalade sig bl a poststationsföreståndare August Carlsson i ett tre foliosidor långt, tättskrivet brev. Han fann det ”något egendomligt att länsman Nilsson ansett lämpligt att inblanda sig i en annan kommuns förhållanden utom sitt länsmansdistrikt för så vitt han därmed ej har något eget intresse i sikte vilket väl kan vara möjligt.- -

Vad Likenäs beträffar och vad därunder framhålles såsom så utmärkande för inrättande av poststation därstädes, så är det ej alldeles så betydelsefullt som de vill låta påskina, där finns visserligen gästgivaregård, sådana finns å flera ställen, och tingshus där ting hålles några dagar två gånger om året och ett par tre stora byggningar vid vägen, men detta är ej så utmärkande framför andra ställen, en telefonkopplingsstation, som man visst är betänkt på att flytta därifrån upp till Dalby kyrka, och handelsbodarna, ja de inskränka sig till det minsta möjliga i det att endast en fattig urmakare, som bor i en liten stuga har litet krams att sälja”.

Detta citat ur August Carlssons brev visar att han inte ville se någon inskränkning i kundkretsen för sin egen poststation.

Det blev en fortsatt omfångsrik behandling av det ursprungliga förslaget med åtskilliga synpunkter från olika håll. Första omgången, om jag nu får kalla den så, slutade emellertid med poststyrelsens bifall till postinspektör Otto Schütz' förslag i ett brev till poststyrelsen den 20 april 1895 att ärendet skulle lämnas utan åtgärd.

Som framgår av texten i avsnittet om Sysslebäck engagerade sig Otto Schütz djupare i ärendet ett år senare och anslöt sig till kronofogdens synpunkter som inneslöt behov av poststationer i Fastnäs, Likenäs och Sysslebäck. Postinspektionens framställning till poststyrelsen den 16 september 1896 innehöll sålunda bl a  förslaget att en poststation skulle öppnas i Likenäs i Dalby församling med tingshusvärden Nils Sundén såsom föreståndare.

Förslaget gick hem, som man säger ibland, och med 100 kr i årsarvode tillträdde Nils Sundén befattningen som poststationsföreståndare i Likenäs den 1 november 1896. Det höjdes till 200 kr när fröken Sigrid Amundsson tog över befattningen med 1898 års ingång och till 350 kr med det nya seklets ingång. Poststationen låg då i hemmanet Transtrand.

Den 1 oktober 1904 tog småskollärarinnan Marit Olsson över, nu med 450 kr i årsarvode, vilket höjdes till 600 kr från den 1 juli 1912. Efter Marit Olssons tillträde flyttades poststationen från Transtrand till det två kilometer längre norrut belägna Likanå gods enligt poststyrelsens medgivande den 12 maj 1906 (diarienummer 1906: 6461/1129).

Fröken Olsson sade upp sitt kontrakt till upphörande med mars månads utgång 1929. Därefter tillträdde Karin Schöneng och fick en lång tjänstetid. Hon beviljades årligt understöd från den 1 maj 1960 och efter en tids vakans tog Gun Elsie Gustafsson över poststationen den 1 november 1962. Hon hade varit föreståndare för poststationen i Amnerud sedan 1 oktober 1951.

Nya vindar medförde att poststationen i Likenäs organiserades som postställe 1975 i stället för att dras in, som trafikplanen avsåg. Ett brev med protester mot den föreslagna indragningen skrevs under av 320 likenäsbor och skickades till postdirektionen i Göteborg. Det hade verkan. Visserligen hade hyresvärden sagt upp avtalet med posten, men i december 1975 kunde poststället flyttas till en i all hast anskaffad ny lokal. Med ny terminologi kallas det postkontor sedan 1986 års ingång. Postutdelningen utgår från Sysslebäck.

Bjurberget

1898-12-01--1973-03-31

Med folkskollärare Martin Jonsson som föreståndare öppnades en poststation i Bjurberget den 1 december 1898. Hans årsarvode på 100 kr höjdes till 150 kr från 1902 års ingång och till 240 kr från april 1905. Fröken Amalia Henriksson tog över poststationen den 1 augusti 1913. Hon avled under sitt 50:e levnadsår i mars 1927. Virkesmätaren Karlot Arneson blev hennes efterträdare. Han avgick med årligt understöd den 1 april 1946 och under knappt ett års tid svarade Sven Rolf Arne Hansson för poststationen, innan Alf Holger Hansson tog över i januari 1947. När denne fick pension den 1 juli 1972, hölls befattningen vakant i avvaktan på omorganisation, vilken medförde indragning av poststation från den 1 april 1973.

Denna tidtabell tillämpades för postföringen mellan Vitsand och Bograngen, när poststationen i Bjurberget öppnades den 1 december 1898.
 

Järpliden

1902-10-01--1967-05-31

Från Hjerpliden, som ortens namn stavades då, skrev den 6 februari 1902 Daniel Johnsson, Knud O Aas samt Karl och Martin Mattsson ett brev till poststyrelsen med hemställan att en poststation skulle inrättas i Järpliden i Södra Finnskoga socken. Vid den följande remissbehandlingen tillstyrkte poststationsföreståndare Lindholm i Bograngen framställningen som också omfattade gångpostbefordran från Bograngen. Kronolänsman Gustaf Nilsson var också positivt inställd och på postinspektionens framställning den 29 juli 1902 beslöt poststyrelsen den 2 september 1902 att en poststation skulle öppnas i Järpliden med oktober månads ingång samma år.

Till föreståndare antogs lärarinnan Karolina Svensson med 50 kr i årsarvode. För postföringen tecknades kontrakt med skräddaren J Carlén från Bograngen. Hemmansägaren Magnus Jonatan Johnsson tog över befattningen som poststationsföreståndare den 1 december 1904 och från 1917 års ingång var det Daniel Johnsson som svingade datumstämpeln. Den 1 april 1959 blev Anita Margareta Johnsson föreståndare och den olönsamma poststationen drogs in med maj månads utgång 1967.

 Skräddaren J Carlén gick varje söndag med posten mellan Bograngen och Järpliden enligt denna tidtabell vid starten för poststationen i Järpliden.

Långflon

Vid en extra kommunalstämma med Norra Finnskoga socken den 10 augusti 1902 förordades inrättande av en poststation i Långflon. Kommunalnämndens ordförande Per Martinsson gjorde en framställning i ärendet till poststyrelsen den 27 augusti 1902, följd av ett erbjudande från tullstationsföreståndaren Hallsten Eriksson att åta sig befattningen som poststationsföreståndare. Den 16 september 1902 skrev bevakningskontrollören vid Karlstads tullkammaredistrikt Viktor Pagels till poststyrelsen och intygade att det var av största vikt för tullverkets intressen med en poststation i Långflon, som låg på ett avstånd av 2,5 mil från den närmaste poststationen, Finnskoga-Höljes.

Postinspektör Otto Schütz i Göteborg hemställde i ett brev till poststyrelsen den 22 november 1902 om bifall på framställningen och noterade att någon ökad kostnad för postföring till Långflon inte skulle ifrågakomma, eftersom gångpostföraren på linjen mellan Finnskoga-Höljes och Söndre Tryssil i Norge samt lantbrevbäraren på linjen mellan Finnskoga - Höljes och Långflon kunde anlitas för posttransporterna. Hallsten Erikssons årsarvode som poststationsföreståndare skulle bli 60 kr. Poststyrelsen beslöt den 25 november 1902 att poststationen skulle öppnas vid följande års ingång. Den betjänade ett tiotal gårdar i närområdet.

Den 27 september 1903 sade Eriksson upp sitt kontrakt. Frimärken hade dittills under året sålts för i det närmaste 180 kr. Postinspektören i Göteborg föreslog i ett brev till poststyrelsen den 17 december 1903 att poststationen skulle dras in ”då annan  föreståndare för nämnda poststation, oaktat upprepade försök i sådant syfte gjorts, hittills icke kunnat anskaffas” Poststyrelsen biföll framställningen den 14 december 1903.

En framställning den 18 januari 1904 från representanter för befolkningen att få poststationen återinrättad åtföljdes av ett erbjudande från Hallsten Eriksson att sköta den under de tre första åren för 100 kr om året. Framställningen försågs vid föredragningen i poststyrelsen den 24 december 1904 med anteckningen att man ej funnit skäl att frångå beslutet om indragning.

Såsom kommunombud med uppgift att vara den förmedlande länken mellan lantbrevbäraren och de invånare i området som inte hade någon kontakt med honom fungerade Hallsten Eriksson. Enligt en bestämmelse i Allmän Poststadga kunde kommunombud inte få arvode av postmedel. När Hallsten i ett brev till poststyrelsen den 1 december 1915 anhöll om ersättning med 25 kr om året för bestyret som kommunombud, lät postdirektionen i Göteborg undersöka möjligheterna att återinrätta poststationen. Upplysningar från kronolänsmannen och pastorsämbetet talade inte för ett sådant behov. Poststyrelsen lämnade framställningen utan åtgärd vid föredragning den 15 februari 1916.
Ett Oscarsfrimärke, stämplat i Långflon den 29 april 1903, såldes under en auktion 1976 för 2200 kr.

Klaråsen

Norra Finnskoga socken fick ännu en poststation från ingången av år 1916. Den förlades till hemmanet Tallåsen och fick namnet Klaråsen. Från 1920 års ingång var det Hilda Paulina Olsson som svarade för dess skötsel. Efter hennes död tog Sally Emilia Mankor över från den 22 maj 1950 och från den 1 november 1953 Rut Magnhild Olsson. När poststationen drogs in med utgången av augusti 1966, blev hon anställd som lantbrevbärare på linjen Klaråsen-Aspberget.

Långav

Vid en extra kommunalstämma i Dalby sockenstuga den 19 november 1871 behandlades ett förslag om att en postanstalt skulle öppnas i närheten av Dalby kyrka. Enligt protokollets 3:e paragraf ”yttrade församlingen enhälligt sin önskan, att i främsta rummet erhålla postexpedition, men därest postverket skulle anse en sådan överflödig, den av sökandena begärda poststationen åtminstone må beviljas, och till vars föreståndare församlingen föreslog apotekaren E Lundborg, ävensom poststationens inrättande i Södra Persby som är beläget invid landsvägen och cirka 3/8 dels mil söder från gästgiveriet i Ransby samt ½ mil norrut från gästgivaregården Likenäs”.

Orsaken till den extra stämman var ett till poststyrelsen insänt brev från kommunalordföranden A Holmstrand och riksdagsmannen B Bengtsson den 2 september 1871 med anhållan ”att en postexpedition inrättas i närheten av Dalby kyrka”. Vid detta tillfälle fanns inte någon poststation i Ransby men i Vingäng (sedan den 1 juli 1863). En följd av framställningen skulle bli att poststationen i Vingäng flyttades till Ransby den 1 oktober 1872.

Under den fortsatta remissbehandlingen framkom uppgifter som medverkade till andra förbättringar i postnätet, om än inte genast så dock efter hand. Sålunda skrev postmästare August Ferdinand Finér i Råda till kronofogden den 28 oktober 1871 att han inte ansåg någon postanstalt påkallad i närheten av Dalby kyrka men ”däremot skulle mera av behovet vara påkallat till verklig nytta för orten att fullständig postanstalt bleve inrättad i Bograngen med dit utsträckt postgång tvenne gånger i veckan”. (I Bograngen fanns en poststation sedan den 1 april 1871 men inte en postexpedition som postmästaren åsyftade).

Postmästarens uttalande retade kommunalordförande A Holmstrand i Dalby och han skrev i en särskild inlaga till poststyrelsen den 25 november 1871 bl a följande:

”Från Ransby posthemman i Dalby är till Bograngen, beläget västerut 2 ¼ mil, en ovanligt svår väg under varje årstid, varför väl varje opartisk person med någon lokalkännedom lätt inser att Dalby ej av en så belägen postanstalt kunde hava den ringaste nytta. Vi kunna ej tillbakahålla uttalandet av den förmodan att postmästare Finérs förslag är av egennytta förestavat”.

Det menade de vara på så sätt att Finér vid bifall till eventuell framställning om en postanstalt i Bograngen inte skulle behöva riskera att förlora inkomsten av de många lösväskor som expedierades från Råda till Båtstad, Slättne, Persby och Långav med flera platser. Den risken minskades genom att det då inte längre skulle bli tal om en postanstalt på närmare avstånd till Råda, en postanstalt som skulle få överta expeditionen av de många lösväskorna.

Förslaget om en poststation i närheten av Dalby kyrka utkristalliserades därhän, att det på grund av antydd sparsamhet i stället innebar flyttning av poststationen i Vingäng till Ransby. Det var därför naturligt att poststationsföreståndare Wilhelm Edgren i Vingäng fick tillfälle att yttra sig. Han gjorde det i en lång inlaga den 7 december 1871 och motsatte sig förslaget. Fem dagar senare sammanfattade kronofogden i Norrsysslets fögderi ärendet i en skrivelse till länsstyrelsen och föreslog ”att den i hemmanet Vingäng befintliga poststationen förflyttas till hemmanet Södra Persby där lämplig person att förestå stationsföreståndarebefattningen finnes att tillgå, nämligen apotekaren E Lundborg”.

Länsstyrelsen redovisade hela ärendet till poststyrelsen den 16 februari 1872 med tillstyrkan om flyttning av Vingängs poststation till Södra Persby, men poststyrelsen fann ärendet då inte påkalla vidare åtgärd. Som framgår av tidigare avsnitt blev poststationen i Vingäng flyttad och namnändrad till Ransby den 1 oktober 1872.

Men det var poststationen i Ransby som skulle få stryka på foten, som man säger, när önskemålen om en poststation nära Dalby kyrka så småningom skulle tillgodoses. Postdirektionen i Göteborg skrev sålunda till kronolänsmannen i Övre Älvdals södra distrikt den 7 juli 1915 angående eventuell förflyttning av poststationen i Ransby till närheten av Dalby apotek och sjukhus. I svaret den 10 juli 1915 uppgavs bl a följande:

”Platsen vid Dalby kyrka, apotek och sjukstuga heter icke Dalby som främlingar i allmänhet kalla den, utan Långav eller Persby. Gränsen mellan dessa hemman går vid apoteket. Namnet på en blivande poststation därstädes bör vara Långav eller Persby, helst det förstnämnda. Att bibehålla namnet Ransby anser jag skulle vara oklokt, då Ransby hemman ligger 5,1 kilometer från Långav och lätt kunde föranleda missförstånd. Avståndet från Likenäs poststation till apoteket är 4,8 kilometer. För min del kan jag icke annat än på det allra livligaste tillstyrka en förflyttning, så snart ske kan, av Ransby poststation till Långav”.

I ett brev till poststyrelsen den 30 augusti 1915 uppgav postdirektionen att inrättandet av en poststation vid Dalby kyrka var en så viktig angelägenhet att den inte borde uppskjutas. Ett förslagskontrakt för en blivande poststationsföreståndare, skogvaktaren Lars Larsson, med 240 kr i årsarvode bifogades.

Poststyrelsen beslöt att en poststation skulle öppnas med namnet Långav med 1916 års ingång. Poststationen i Ransby skulle bibehållas övergångsvis, bland annat av hänsyn till dess föreståndare August Carlsson, som då hade 28 års tjänstgöring bakom sig. I poststyrelsens beslut hette det, att postdirektören i Västra distriktet fick i uppdrag ”att, sedan någon erfarenhet vunnits rörande omfattningen av poströrelsen i orten i anledning av öppnandet av poststation i Långav, till Generalpoststyrelsen avgiva yttrande, huruvida nuvarande poststationen i Ransby må kunna utan olägenhet för den korresponderande allmänheten indragas”.

Den sista delen av citatet var sålunda ett skäl till att poststationen i Ransby bibehölls en tid. Postkunderna i närområdet lät också höra av sig, bland annat genom ett brev till postdirektionen den 24 november 1916, med önskan att få bibehålla poststationen. På postdirektionens förfrågan uppgav postmästare Adolf Fridolf Wenerbom i Råda den 26 november 1916, att poststationen i Ransby kunde dras in utan olägenhet. En utredning visade att ett fåtal hemman, Ransby, Vingäng och möjligen Holmberget, hade någon avsevärd nytta av poststationen. Poststyrelsen beslöt i konsekvens med detta att poststationen i Ransby skulle dras in med utgången av 1916. Jag har lämnat utrymme åt den poststationen utöver i avsnittet om Ransby också i detta avsnitt om Långav på grund av sammanhanget mellan de båda poststationerna.

Skogvaktare Larsson behöll poststationen i Långav under tre år. Den övertogs med 1919 års ingång av änkefru Kerstin Dahlström som fick uppleva att dess namn ändrades till Värmlands Dalby den 1 oktober 1926. Initiativet till detta togs av kunder vid poststationen med apoteket och pastorsämbetet som förespråkare. I ett brev till poststyrelsen den 4 maj 1926 med ett tiotal underskrifter framhölls bl a följande:

”Namnet Långav är rätt oegentligt, enär poststationen icke är förlagd i detta hemman utan i Södra Persby. Vidare föranleder det synnerligen ofta förväxlingar med andra poststationer med liknande namn. Dessa olägenheter kunna väl icke i något fall helt undvikas. Men därtill kommer att försändelser ännu oftare adresseras Dalby, tydligen i tanke att någon poststation inom församlingen måste bära dess namn. Dessa gå givetvis i första hand till Dalby poststation i Skåne. Ofta har på detta sätt betänkliga förseningar av viktiga försändelser ägt rum, i något fall av expedition till Apoteket i Dalby orsakande även menligt dröjsmål å sjukvårdsartiklar.

Med anledning härav och då det även eljest är ett allmänt utbrett önskemål vilja vi vördsamt anhålla om utbyte av namnet Långav mot Värmlands Dalby. Trots betänkligheter som kunna hysas mot liknande dubbelnamn anse vi i detta fall fördelarna betydande icke endast i postalt utan även i andra hänseenden”.

Varken Ortnamnskommittén, Telegrafstyrelsen eller Järnvägsstyrelsen hade något att erinra mot ändringen och den genomfördes från den 1 oktober 1926.

Kerstin Dahlström avgick med årlig understöd den 1 april 1946, följd av Elvy Sigrid Ingegärd Dahlström. Hon efterträddes den 1 december 1961 av Anita Margareta Jonsson, som hade varit föreståndare för poststationen i Järpliden dessförinnan. När hon antogs till föreståndare vid poststationen Karlstad 8 1969, tog Inga Kristina Jansson över. Hon fick uppleva poststationens indragning med augusti månads utgång 1972. Samtidigt avvecklades poststationen i Kärrbackstrand och två nya lantbrevbäringslinjer inrättades från Sysslebäck.

Medskogen

På förslag av kommunala myndigheter efter en stämma skrev gränsridaren O Danielsson den 1 maj 1900 till poststyrelsen och hemställde om att en poststation skulle inrättas. Han anförde som skäl ”att frågan om en poststations inrättande i hemmanet Medskogen å postlinjen mellan Bograngens poststation i Sverige samt Åsnäs poststation i Norge, gör sig mer och mer kännbar, isynnerhet sedan såväl kommunalnämndens ordförande som tullstationens och gränsbevakningens samt posten i allmänhet till och från nämnda hemman i betydlig grad ökats”.

Poststationsföreståndare August Carlsson i Ransby ansåg att en poststation i Medskogen var ”av behovet påkallad, vadan jag med hänsyn till ortens och gränsbefolkningens nuvarande skäligen ogynnsamma postförhållanden vågar för min del förorda bifall till sagda ansökning”. Lika positivt var uttalandet av poststationsföreståndare M Jansson i Bjurberget, medan däremot kronolänsman Gustaf Nilsson i Lethafors ansåg det ”obehövligt nu inrätta poststation därstädes”. Till synes med tanke på underlåtet påtalande om behov av en poststation i Lethafors tillade han: ”Undertecknad, som bor cirka 1.5 mil från närmaste postanstalt i Sysslebäck och över 7 kilometer från Bograngens station samt med all säkerhet har flera gånger mera post än skulle bliva vid en station i Medskogen, anser likväl ej mig kunna begära få poststationen härstädes”.

Kronofogden instämde i länsmannens åsikter och postmästare Carl August Johansson i Råda ansåg inte någon poststation behövas i Medskogen men väl en lantbrevbäringslinje dit. På postinspektionens förslag fann poststyrelsen vid föredragning den 11 september 1900 att framställningen inte borde föranleda till vidare åtgärd.

Sedan O Danielsson hade avancerat till tullstationsföreståndare i Medskogen gjorde han en ny framställning till poststyrelsen den 25 januari 1904, denna gång om ett brevsamlingsställe (3:e klassens poststation). Han var inte främmande för postgöromål, eftersom han förestått poststationen i Grundforsen i Transtrands socken i Kopparbergs län under perioden 1889 - 1896. Det blev nu ett mera omfattande ärende än fyra år tidigare, som ändå slutade med att poststyrelsen den 18 mars 1904 ”fann framställningen i fråga ej böra till vidare åtgärd föranleda”. Senare inrättades emellertid lantbrevbäring till Medskogen.

Tiden rann i väg ända till den 1 mars 1931, innan en poststation öppnades i Medskogen, då med Gerda Karolina Karlsson som föreståndare. Hon var född Danielsson och hade varit lantbrevbärare på linjen till Medskogen sedan juli 1928.

Poststationen var inte lönsam och togs med i den grupp poststationer som ifrågasattes för indragning under depressionsperioden vid 1930-talets början, således efter bara ett år. Poststyrelsen anmodade postdirektörerna den 17 april 1932 att undersöka och yttra sig ”angående eventuell indragning eller utbyte av poststationer med årsuppbörd av högst 500 kr”.

Inom västra postdistriktet var 16 poststationer föremål för undersökning på grund av låg uppbörd. Om poststationerna i Medskogen och Skillingmark skrev postdirektionen i sitt svar den 29 mars 1933 att de borde ”bibehållas såsom varande gränsstationer mot Norge”.

Poststyrelsens beslut fick följande utformning:

”Vid ärendets föredragning denna dag (1 april 1933) har generalpoststyrelsen bestämt att de poststationer inom västra distriktet, varom nu är fråga, skola t v bibehållas. Ni torde emellertid fortfarande hava Eder uppmärksamhet riktad på angelägenheten av att poststationer av här ifrågavarande slag, då så lämpligen låter sig göra, utbytes mot billigare postanordningar”.

Detta var ju inte aktuellt för poststationen i Medskogen såsom en gränsstation med 1930-talets betraktelsesätt men Gerda Karolina Karlsson blev ändå den ende ordinarie föreståndaren i Medskogen. Förhållandena var helt annorlunda efter andra världskriget och poststationen kunde ersättas med effektiv lantbrevbäring. Den drogs in med maj månads utgång 1967.

Kärrbackstrand

En poststation öppnades i Kärrbackstrand den 1 juni 1931. Bland dess föreståndare fanns från november 1955 Rut Ottilia Andersson och från april 1960 Lisa Andersson. När poststationen drogs in den 1 september 1972, blev Lisa Andersson anställd som lantbrevbärare på en linje från Sysslebäck. Nedläggningen av poststationen ingick i ett stort projekt om förändrad postdistribution i norra Klarälvsdalen, lett av postmästare Erik Åberg i Hagfors.

Amnerud

Vid postföringslinjen Råda - Långflon öppnades den 1 februari 1932 en poststation i Amnerud (diarienummer 1 b 1519/31). Handlanden Gustaf Leander Jönsson antogs till föreståndare, ersatt från den 1 oktober 1934 av fröken Anna Emilia Nygren. Hon avgick med årligt understöd den 1 oktober 1951 och handelsbiträdet Gun Elsie Gustafsson tog över. Hon blev poststationsföreståndare i Likenäs den 1 november 1962, då poststationen i Amnerud drogs in.

- - -