Källa: Finnbygden

Finnbygden

- - -

Märkliga händelser från 1800-talets Älvdalen.

Ett gammalt original med anor från Suomi land, vid namn Blåsman, bodde i mitten av förra århundradet på en hed ovanför byn Slättne i Dalby socken.

Gubben var av den sortens människor som av befolkningen i orten aktades mycket högt för sin makt att kunna befalla över osynliga väsen. Många äro de sannsagor som gå runt omkring bygden vilka alla lovprisa den märkliga mannen.

För Finnbygdens läsare vill jag härmed förtälja ett par plock ur högen. I gården Näs i Slättne samtalade husfolket en dag om bästa sättet att från sätern hemskaffa en därstädes nyfödd kalv, då nämnde Blåsman, en ofta sedd gäst i huset, inkommer.

Bonden Jöns Olsson vänder sig genast till den högaktade gästen med förfrågan om huru de skola göra. Blåsman, som allting förmådde, svarade genast att om de ville skulle han hemförskaffa kalven och det var klart att de ställde sig bejakande härtill.

Blåsman gick så ut i bondens sällskap. En häst sadlades och ridande satte han av till sätern. Det var nog inte utan att man i gården tog sig en funderare huru det skulle gå för gubben, men de kunde ej direkt misstro honom heller, ty de hade förr sett hans duglighet härvidlag.

Då det led mot aftonen andra dagen, vem får man ej se om gubben Blåsman där han kommer ridande stolt som en konung och med den knappt åtta dagar gamla kalven springande efter sig som en hund. Det blev stor uppståndelse i byn och gubben firades med mat och dryck så det förslog.

Den väg som Blåsman ridit med den späda kalven efter sig var en sträcka på omkring halvannan mil. Sätern var den på finnskogarna liggande Balkåsen.

Huru gubben kunnat få kalven att springa efter hästen hela den långa vägen, som tillika var mycket stenig och besvärlig, är ett mysterium som hör till det oförklarliga. Faktum är dock att händelsen är sann enär berättaren, en trovärdig person, ännu finnes kvar i livet och kan som ögonvittne intyga det skeddas sanningsenlighet.

*

En annan gång hade en häst tillhörig en hemmansägare Börje Jon i Brattmon, blivit borta från sommarbetet och man kunde ej trots ivriga spaningar hitta den.

Blåsman besöktes. Denne lovade att återkalla hästen mot förbehåll att ägaren i ersättning härför skulle till gubben skaffa en kanna brännvin.

Allt var klart, gubben gick ut och gjorde några rullningar med ögonen samt befallde hästen så sant denne var i livet, skulle vara på platsen inom två timmar och en kvart. Det såg hopplöst ut att tänka sig att hästen, som varit borta en rätt lång tid och trotts antingen vara död eller stulen, skulle återkomma, men då den utsatta tiden närmades sitt slut och sista kvarten blott återstod; vad får man se, om inte hästen som i vilt trav och skumvit av svett kommer nedför bergsstigen vid den plats där Blåsman stått och rullat sina ögon.

Hästen hälsade gubben med en gnäggning, lade nosen över gärdesgården och slickade honom i ansiktet. Detta belönades av gubben med klappar och smekningar.

En jägare hade mött hästen vid en plats i skogen en mil från byn och denne hade iakttagit huru hästen sprungit för brinnande livet alldeles som om den varit jagad.

Detta är också en sannsaga om den ryktbare Blåsman, som alla hans samtida hade sådan respekt o. aktning för. Vid tillfälle skall jag återkomma med mera om denna märkliga man.

A n t e  L: s o n  A n t e e.
(Eftertryck förbjudes)

- - -

Källa: Finnbygden