FÖRORD

Carl Axel Gottlund, vars dagboksanteckningar i utdrag här följa, var född år 1796 i Finland å Strömsfors kapellansbol i östra Nyland, där fadern var vice pastor. Student i Åbo år 1814, inskrevs han 1816 vid universitet i Uppsala. Varmt hängiven sin hembygd och dess finska språk, utgav han redan som student en samling finska runosånger. Hans närmaste umgänge i Uppsala har väl utgjort den rätt talrika krets av finnar, som vid denna tid studerade vid akademien, men helt säkert har han även haft livliga förbindelser med värmländska studenter. När han den 18 mars 1821 vid ett besök i Karlstad skriver hem till sina föräldrar, nämner han sig också ha av professorerna Geijer och Sillén fått "Recommendationsbref till de flesta präster i Finskogen. Dessutom har en hop Vermländska studenter i Upsala gjort mig bekant med sina slägtingar och anförvandter, hvilka bevist mig mycken godhet och artighet", och i ett brev, vilket han på sin ålderdom, den 10 januari 1874, skrev till friherre G. Djurklou i Örebro - återgivet i Petrus Nordmann, Finnarne i mellersta Sverige, Helsingfors 1888 [kap. X. K. A. Gottlunds värksamhet för finnskogarnas befolkning] - anger han anledningen till sina besök på finnskogarna vara den, att fosforisten professor Palmblad i Uppsala år 1817 övertalat honom att för Litteratur-Tidningen skriva en recension över ett av tysken Fried. Rühs utgivet arbete: Finland och dess invånare. I slutet av detta arbete förekom ett bihang om de "Finska kolonisterna i Sverige och Norrige" [hämtat från Åbo Tidningar för år 1795], och då Gottlund aldrig förut hört ett ord om dem och varken studenterna eller professorerna i Uppsala kunde giva honom några upplysningar, beslöt han att avbryta sitt recenserande för att genom ett besök i de angivna finntrakterna skaffa sig säkrare kunskap om det verkliga förhållandet. Han besökte d. å. Dalarnes, Helsinglands och östra Värmlands finnbygder. Dagboksanteckningarna från denna vandring hava år 1928 utgivits på finska.

Genom denna vandring väcktes ännu mer hans intresse för dessa sina bortglömda landsmän och stamfränder, som å finnskogarna levde sitt isolerade och i flera avseenden icke blott egenartade utan också hårda liv. Hans färd till Värmland återupprepades år 1821, från vilket år de nu här utgivna dagboksanteckningarna stamma. De brev, han från denna sin resa hemsände till föräldrarna, finnas utgivna av J. J. Mikkola i Svenska Litteratursällskapets i Finland Handlingar, CLXXX, Helsingfors 1925, under titeln Carl Axel Gottlunds Värmlandsbrev 1821-1823]. Titeln är något vilseledande, Gottlund bereste Värmland endast år 1821, de övriga breven från 1822 och 1823 äro daterade Uppsala. Besöket i Värmland varade från juli 1821 till januari 1822. Ur det i Åbo år 1821 utgivna septembernumret av den akademisk-litterära tidskriften Mnemosyne har år 1928 i Filipstad nytryckts [av Alfred Palmqvist, Lesjöfors] "Karl Axel Gottlunds och Prosten J. Boëthii brev om Finnmarkerna i Dalarne och Bergslagen".

Avsikten med dessa Gottlunds resor var ej blott att etnografiskt konstatera utbredningen av finnbebyggelsen utan också, och framförallt, att söka bereda mera betryggande livsvillkor för hans stamfränder, vilka i rätt stor utsträckning vid denna tid ännu talade sitt finska modersmål och genom sin egenartade kultur och sitt levnadssätt nästan kunde sägas bilda en nation i nationen.

Under 1821 års resa umgicks denne för sin stam och sitt språk hänförde man med planer att till ett värmländskt finskt pastorat förena de finsktalande, av vilka en del ej förstod svenska. Till detta pastorat skulle även föras finnarna på den norska sidan. I denna form kunde hans strävanden ej realiseras, däremot blev följden av hans behjärtade framställningar till konungen och rikets ständer, att uppmärksamheten fästes på de egenartade förhållanden, vari finnbefolkningen levde, och åtgärder vidtogos, som avsågo att tillgodose deras speciella behov. Så bestämdes genom Kungl. brev den 24 december 1826, att två kyrkor skulle byggas, den ena i Södra Finnskoga vid Djekneliden och den andra i Norra Finnskoga vid Höljes. Uppförandet av kapellbyggnaden i Nyskoga får också ses i sammanhang med dessa åtgärder, ävensom översättningen till finska av Lindbloms katekes år 1829 för utdelning bland finnarna. I Petrus Nordmanns ovannämnda arbete får man f. ö. en god inblick i de svårigheter, med vilka Gottlund hade att kämpa, och den energi och entusiasm, med vilken han sökte fullfölja sitt verk.

I företalet till de Gottlundska Värmlandsbreven kallar Mikkola honom "denne idérike, energiske och i ordets alla bemärkelser originelle man". Detta omdöme, som väl är avsett att karaktärisera honom och hans författarverksamhet i stort, jävas icke av dessa, av hans temperament färgade dagboksanteckningar. Vissa sidor av hans natur taga sig här understundom mindre tilltalande former. Hårda, hätska och i många fall uteslutande på hörsägner grundade omdömen om personer och förhållanden måste upptagas med kritik, och några partier av alltför intim och sårande karaktär hava uteslutits. Likaså har på flera ställen uteslutits en del ur kulturhistorisk synpunkt betydelselösa skildringar av ständigt återkommande harjakter eller lika ofta återkommande nattliga upplevelser. Där de senare, utan att såra en nyare tids moralanspråk, belysa allmogens liv fordomdags, hava de dock av redaktionskommittén delvis medtagits, ehuru de - liksom åtskilliga om fåfänga och självbeundran vittnande uttalanden - knappast äro ägnade att väcka läsarens sympati för författaren. Den starka självhävdelse, som framträder i vissa ögonblicksbilder, kan emellertid förklaras, icke blott som ett utslag av hans originalitet eller egocentricitet, utan kanske också ur den hos honom allt behärskande känslan att vara talesman för sin egen förbisedda stam.

Ur kulturhistorisk synpunkt äro emellertid dessa dagboksanteckningar av stort värde, då de belysa värmländskt och värmlands-finskt liv för mer än hundra år sedan. Såsom härmed sammanhängande hava även skildringarna från de norska grannsocknarna medtagits, likaså färden från Uppsala till Värmland.

"Värmländska resan år 1821" ingår med häftena 44, 45, 46 och 47 i den samling dagböcker, där Gottlund skildrar sina färder och sin verksamhet i Sverige. De förvaras i Finska Litteratursällskapets i Helsingfors arkiv och äro till största delen skrivna på svenska. De finska partierna av nu föreliggande anteckningar äro översatta av en finsktalande man, Olov Olovsson [Vilhuinen] i Östmark, vilken även på ort och ställe verkställt avskrivningen. Gottlunds ursprungliga och något ojämna stavning är överflyttad till våra dagars skrivsätt. Lektorn Dr Ernst Lampén i Helsingfors har välvilligt verkställt textgranskning av avskrift och översättning.

Fryksände 1 Juni 1931

__________

Th. Ekelund.

Redaktionskommittén för Värmland förr och nu kan icke underlåta att till ovanstående förord med tacksamhet foga det tillägget, att det huvudsakligast är genom d:r Ekelunds initiativ, som dessa Gottlunds dagboksanteckningar nu publiceras, varjämte han genom en donation möjliggjort avskrivarens och översättarens resa till Helsingfors och vistelse därstädes i två månader. Från Lekvattnets församling har ett mindre belopp ställts till samme mans förfogande för utförande av en avskrift av det, som i dagböckerna berör denna församling.

Arbetet har på grund av sitt omfång måst uppdelas på två årsböcker. Den första delen, som här följer, omfattar häftena 44 och 45, den andra delen, som utkommer nästa år, häftena 46 och 47. Ett utförligt personregister, med kompletterande upplysningar av domprosten C. V. Bromander och majoren C. E. Nygren, samt ett ortsregister komma att åtfölja den andra delen.