Jakob Karlstam (1861-1944)
Bilder: Jakob med hund, stugan i Ransby, teckning av Jakob
Skalden Karlstam i Ransby gav ut inte mindre än fyra diktsamlingar: Allvarsord och raljeri (1904), Toner från Klarälvsdalen (1927), Bygdekrönika (1929) och Slagskuggor och ljuspunkter (1933). Han skrev också krönikor på vers och deltog vid olika festligheter och jubiléer som uppskattad uppläsare.
En konstnärlig ådra tycks ha funnits i familjen som kom från Långav. Brodern Emil Lundborg blev bygdens fotograf. Jakob utbildade sig till målare men ägnade mycket tid åt versskrivandet. Han bodde ett par år i Stockholm men återvände till Dalby och uppförde ett amerikainspirerat hus i Ransby.
Några tillfällighetsdikter finns bevarade. Till hustruns systerdotter Anna i Avänga skrev han en ambitiös hyllningsdikt inför hennes elvaårsdag:
En ros bruten för Anna-lill på hennes födelsedag den 18 mars 1916, af morbror Jakob.
Nu morbror måste sin lyra stränga
för lilla Anna ifrån [?] Avänga
i den förhoppning att hon vill lyssna
på liten strof förr’n dess toner tystna.
Det är jubileum i dag, lill Anna,
vid sådana tillfällen lär man stanna
för att betrakta hur långt man hunnit
på lefnadsstigen och hvad man funnit.
Si pappa är nu storjubilaren,
ty observera, han redan har en
femtio milstolpar ren upphunnit
och erfarenhet på vägen vunnit.
Han hafver sett hur ej allt som knoppas
slår ut i blom och att allt man hoppas
ej är så lätt uppå vandringsstigen
men likväl hoppas han innerligen
att för hvar årsgräns han skall passera
i Annas följe blott få notera
det som är ljufligt att ha i minnet
och harmonerar med barnasinnet.
Ja, Anna liknar en knopp om våren,
må den utvecklas till ros med åren
som sprider välluktens doft och trefnad
i hem och ute i tro [?] och lefnad.
Vi äldre veta nog med oss själfva
att vid den tidpunkt som Annas elfva
- - då har man också så hjertans roligt
och till föräldrarna så förtroligt
man då sig vänder om något möter
som barnasinnet en smula stöter
och huru glada de också blifva,
när de i kärlek sin hjelp få gifva.
Ack, gläds lill Anna, den bild af våren
din barnatro vid de 11 åren
behåll i arla, behåll i serla
liksom en vacker och kostbar perla.
När Anna fyllde 17 fick hon en annan hyllningsdikt:
Vid sjutton år
En blomsterknopp
I lifvets vår,
Med soligt hopp
I hemmets hägn nu står.
Och tiden går
Likt böljans lopp
I sol utslår
Den rosenknopp,
En gång, jag önska får.
M-r J.C.
På myndighetsdagen fick Anna en ännu längre hyllning. Han måste ha varit oerhört flitig med pennan, skalden, om han hyllade alla sina släktingar i samma utsträckning. Själv hade han och hustrun Johanna nio barn.
Till Alfred Johansson med familj i Aspberget (tidigare en period i Ransby) skickade han ett kort, där han själv sitter i skogen som jägare med sin hund:
I skogens tysta gömma
Man sitta kan och drömma
Och lifvets äflan glömma
För någon liten stund -.
I skogen man ej fryser
Ej vemodstankar hyser
Belåtenhet framlyser
Ur blick och hjertegrund
Hos mig och hos min - . |