Emanuel Branzell

Finnprosten, Från Finnbygden, Oscar Larsson
Emanuel Branzell, Anders Edestam: Karlstads stifts herdaminnen 2

Emanuel Branzell (1805-1888)

Emanuel Branzell föddes i Alster i södra Värmland i en känd värmländsk släkt. Han var släkt med skalden Tegnér och en syster var gift med Gustaf Frödings farfar.

Branzell blev den förste kapellpredikanten i de nybildade Finnskogasocknarna år 1830. Till denna främmande skogsbygd kom han som något av en missionär. Han tog itu med fattigvård och vaccination, han lärde finnarna kyrkoskick och tycks verkligen ha tagit sin uppgift seriöst. Därför är det förvånande att han på bara några år kunde förvandlas till ett mänskligt vrak. Från att med kraft ha predikat nykterhetens välsignelse, blev han på några år försupen och nedbruten och lämnade prästämbetet på egen begäran 1836.

Till denna snabba förvandling sökte omgivningen förklaringen i finsk trolldom. Det sades att den unge prästen hade satt hustrun till "Knöske-Halvard" i stocken vid kyrkan för att hon hade stulit brännvin och supit sig full. Vad Branzell inte visste var, att gumman skulle vara trollkunnig. När han gick förbi henne, där hon satt fastlåst, ropade hon efter honom: "Du skall komma att bli lika eländig som jag innan du dör." Väl hemkommen till sin bostad drabbades prästen av tandvärk, och han fick rådet att ta brännvin i munnen för att döva värken. Detta skall ha räckt för att väcka det häftiga spritbegär som blev hans olycka.

En annan variant av berättelsen förtäljer att det var Knöske-Halvard själv som var trollkunnig och blev klandrad för sitt spritmissbruk. Då knöt Halvard näven mot prästen och sa: "Brännvine ska smak sött som honing i din mun, kom ihåg dä du." Söndagen därpå fick prästen en häftig tandvärk i predikstolen och lindrade denna med brännvin. Så gick det som det gick.

Vantrivsel och hårt arbete kan ha bidragit till Branzells öde. Han skrev själv: "Med förbigående av de kroppsliga mödor jag i dessa vildmarker måste uthärda, där oftast himmelen var mitt tak och stockelden var min sängvärmare, mötte mig de värsta svårigheter uti folkets okunnighet uti kyrkans minsta fordringar, särdeles uti de södra trakterna."

Tullhuset i Djäkneliden blev hans boplats, och stugan hade stått öde i tio år före hans tillträde.

Branzells fortsatta levnadsöde blev att gå mellan släktingar och kamrater på värmländska gårdar och av dessa få hjälp till att överleva. Han tillverkade också snusdosor och tagelborstar som han sålde.

Denne prästman har porträtterats av Gustaf Fröding i "Prästen Bodenius" i "Räggler och Paschaser". Det finns även stora likheter mellan Branzells och Gösta Berlings öden. Många har ansett det vara uppenbart att Selma Lagerlöf har haft Branzell som förebild, då hon skrev "Gösta Berlings saga", men hon lär ha förnekat detta.

<< Tillbaka