Källa: Olof Hampus, Älvdals Övre Tingslags Historia

TINGSHUSET I LIKENÄS

Det nuvarande tingshuset i Likenäs blev färdigbyggt och inrett under år 1881 och kunde tagas i bruk vid det vinterting, som började den 20 febr. 1882. Tingshuset är uppfört på fastigheten Likenäs 1:39 och tingshusbyggnadsskyldige fick lagfart den 29 sept. 1880. Byggnaden uppfördes av norrmän såsom fallet var med den gamla herrgårdsbyggnad, där Gästis var inrymt. Såsom material användes bl. a. förstklassigt liggtimmer utan mellanfyllning och metoden var s. k. norsktimring. Arbetslönerna var låga - enligt uppgift av tingshusvaktmästare Kjell Persson endast 1200 kr. Inte underligt att kommunalstämman i Dalby vid sammanträde den 16 juni 1882 tog upp frågan om ersättning till E. Domhaugen "för tillskyndande förlust genom arbetet" och utsåg Per Amundsson som sockenombud vid häradets tingshusbyggnadsskyldiges sammankomst å tingshuset den 3 juli samma år, då förutom nämnda ersättningsfråga jämväl besiktning skulle ske av det nyuppförda tingshuset. Nämndeman Amundsson ägde Olagården i Likenäs, där de nästföregående tingen hållits och där bl. a. gästgiveri fanns inrättat. Vi skall längre fram återkomma till, hur tingshuset från början var inrett och de förändringar som byggnaden längre fram i tiden undergått. Det bör redan nu påpekas, att tingshuset i Likenäs inte hör till landets äldsta. Förste byråingeniör Anders Cederlund, Kungl. Byggnadsstyrelsen, upplyser nämligen, att de flesta tingshusen visserligen tillkom vid senaste sekelskifte eller något inpå nuvarande sekel, men att landets äldsta tingshus uppfördes 1752 i Skogs, nuvarande Gotlands domsaga, och 1790 uppfördes det timrade tingshuset i Malmköping. Men i förhållande till de flesta andra tingshus i landet kan man ändock säga, att tingshuset i Likenäs tillkommit på ett relativt tidigt stadium. Visserligen påbjöd Kungl. Maj:t att tingshus skulle byggas, men historien visar, att åtgärderna dragit ut på tiden, tydligen till följd av svåra, ekonomiska förhållanden.

Tingshuset i Likenäs, uppfört 1881. Foto 1976 av förf.

Strider om tingsställets placering

Att även byggandet av det fasta tingsstället i Likenäs föregåtts av strider och olika uppfattningar, bl. a. om "tingstadens" belägenhet, framgår tydligt av det följande. Alltmera växte missnöjet mot att övre tingslagets tingsställe skulle vara beläget så långt söderut som Värnäs, ehuru naturligtvis nyskoga- och nybor var belåtna därmed. Men till slut ingick Dalby socken med Norra och Södra Finnskoga "kapeller" i skrivelse till KB '" den 25 Jan. 1867 med begäran om att få tingsstället flyttat från Övre Värnäs i Ny socken till Likenäs i Dalby. Till denna framställning hade fogats kommunalstämmoprotokoll från nämnda församlingar av den 25, 26 och 30 mars samma år jämte utdrag ur domboken av den 22 febr. 1866. Denna begäran bifölls och från 1868 har Likenäs varit tingslagets tingsställe, de första åren i Per Amundssons hus, där tingslokal hyrdes enligt upprättat kontrakt. Av kommunalstämmoprotokoll den 10 maj 1878 med Dalby församling framgår, att länsmannen J. Fritzberg anmält, att kontraktet med Per Amundsson om hyrandet av tingslokal skulle tilländagå vid samma års slut, varför stämman uppdrog åt äldste nämndemannen Jon Olsson i Branäs och Bengt Bengtsson i Gunneby att "i tid uppgöra kontrakt" med Amundsson och föra församlingens talan om hyra eller köp av lokal för tinget. Den 19 dec. 1878 beslöt stämman, att "plats borde inköpas för tingshus samt därpå byggas eller köpas" och nyssnämnda ombud utsågs att i samråd med övriga socknar i häradet bestämma om lämpligaste platsen. Ny socken hade tidigare fått avslag på sina besvär med yrkande om delning av övre tingslaget, så att tingsställen skulle finnas i både Värnäs och Ransby. Sju personer i Ransby, Persby och Norra Branäs nöjde sig icke med beslutet om "tingsstadens" placering i Likenäs utan anförde 1879 besvär med yrkande, att tingslagets tingsställe skulle bestämmas till Ransby.

Under häradshövding Anders Melcher Myrtins ordförandeskap företogs dessa besvär till behandling inför häradsrätten i samband med sluttinget den 19 maj 1879. KB hade anmodat domaren att vid tinget höra vederbörande samt därefter inkomma med rättens protokoll och betänkande. De tingshusbyggnadsskyldige inom tingslaget hade kallats att själva eller genom socknevis valda ombud infinna sig för att höras och följande å kommunalstämmor utsedda fullmäktige inställde sig:

för Ny socken länsmannen J. Fritzberg och handlanden C. L. Lüppert,
för Nyskoga socken Henrik Persson i Norra Flatåsen,
för Dalby socken nämndemannen Jon Olsson i Branäs,
för Södra Finnskoga socken länsmannen A. G. Nilsson, och
för Norra Finnskoga socken kapellpredikanten J. M. Stenberg.

Ombuden för Ny, Dalby och Nyskoga socknar medgav, att "utsedda fullmäktige i frågan om inköp af tingshus handlat i öfverensstämmelse med dem lemnade uppdrag". Men de "alldeles bestridde afseende å de i remisshandlingarna åtföljda besvär och derå framstälda yrkanden, att tingsstaden måtte förläggas nordligare i tingslaget eller i h:mnet Ransby". Så kommer den intressantaste upplysningen, att "beträffande frågan om läget för tingshusbyggnad uppgafs, att tillförene för omkring 40 år tillbaka skall hafva blifvit bestämdt, att tingshus skulle byggas i h:mnet Transtrand, hvarom likväl någon närmare upplysning nu icke kunnat erhållas; i sammanhang hvarmed Domaren anmälde, att Ransby blifvit föreslaget såsom tingshusplats, då fråga varit om delning af tingslaget sålunda, att Ny och Nyskoga socknar skulle utgjort ett tingslag med tingsstad i Wärnäs och de öfrige 3 socknarne ett tingslag med tingsstad i Ransby, hvilken ifrågasatte delning likväl icke vunnit Nådigt bifall, men tingsstadens förläggande till Ransby hade endast ifrågakommit under förutsättning af tingslagets delning".

Kapellpredikanten Stenberg instämde i de till KB ingivna besvären och framhöll, att befolkningen i Norra Finnskoga socken ofta hade "angelägenheter vid tinget, hvarigenom dem deras knappa omständigheter ådrages stora kostnader, deruti lindring skulle dem beredas genom tingsstadens förläggande nordligare eller i Ransby, hvilken uppgift likväl så till vida var oriktig, som innevånarne i N:a Finnskoga icke på något mer framstående sätt uppträda vid Rätten".

Så följer en folkmängdsuppgift för tingslagets socknar, grundad på Statistiska Centralbyråns uppgifter per den 31 dec. 1877. Domboken fortsätter: "Hvaraf syntes att med antagande deraf, att lika antal innevånare i Dalby socken bor söder om Likenäs som norr derom, i hela tingslaget skulle bo 5580 innevånare söder om Likenäs och endast 5124 innevånare norr derom och att mer ofördelaktigare skulle förhållandet blifva, därest tingsstaden förlades till Ransby, hvaremot i sammanhang härmed anmärktes att, då i Nyskoga socken finnes 56 skatteegare, deras antal i Norra Finnskoga s:n icke ens utgör 50 stycken, och öfriga befolkningen derstädes består af torpare och dagskarlar.

Derjämte erinrades att vid besök i tingsstaden i Likenäs såväl från Nyskoga som äfven från södra delen af Södra Finnskoga af allmogen begagnas genvägar genom skogarna till Likenäs och att deremot vid längre besök i Ransby den längre vägen efter landsvägen måste af dem begagnas".

Till häradsrätten ingavs härefter två skrifter, som kan ha allmänt intresse och därför här återges:

"Till Öfre Elfvedahls wäll. Häradsrätt.

För vidare utveckling af vårt anförda besvär öfver inköp af den föreslagna Tingshusbyggnad uti Likenäs, får vi i allo vidhålla eller och inskränka till, att det må byggas efter lag och uti medelpunkten af Häradet, som antages vara Ransby, för öfrigt, om Domstolen anser att vi äro plicktige att hålla så Stor tingslokal Som den uti Likenäs föreslagne, så åtager vi oss att uti Hemmanet Ransby för Häradets räkning mot Sextusenfemhundra 6500 kronor uppsätta lika stor och Rymlig tingshus byggnad med tillräcklig Tomt plan, och detta förbinder vi oss att till 1881 års vinterting får inrymmas, och vidare anmärkes, att inköp af det uti hemmanet Likenäs föreslagna Tingshus ej må ega rum, utan det måtte som förr och ofwan är anmärkt uppsättas midt eller i medelpunkten af Häradet.

Derom anhåller ödmjukt
Ransby den 17 Maj 1879
äldre Bengt Bengtsson i Persby      Anders Olsson
Jon Larsson Persby                       Olof Olsson
Halfvard Persson Persby                 K. E. Jönsson
Per Jonsson i Norra Branäs".

- - -

"Till Öfre Elvedahls Wäll.Tingslags Härads Rätt.

I den händelse väll. Härads Rätten Skulle inse, att likadant Tingshus som det före Slagne skall köpas eller för Häradets räkning uppsättas uti hemmanet Likenäs, alltså härigenom upplåter och försäljer jag här medelst tomtplan mitt emot den föreslagna Tingshusbyggning i Likenäs öster om Landsvägen 1½ Tunnland mot 50 kr. såsom köpeskilling för nämnda plan, och eger de som mot inköpet af berörda Tingslokal sig beswårat att utan mitt vidare hörande planen utstaka och bebygga å mina förenämnde egor, och framdeles derå vinna Lagfart, försäkras af Likenäs den 19 maj 1879. Halfvard Jönsson, Likenäs. Vittna: O. Eliasson, Skallbäcken, Jöns Olsson i Viggen". (Upplåtaren Halfvard Jönsson var från gården "Täppa" och kallades därför allmänt "Täpp-Halvar"; förf. anm.)

Vi refererar därefter ärendets fortsatta handläggning inför häradsrätten. På fråga ville inte någon av ombuden påstå, "att tingsbyggning borde uppföras med så inskränkt utrymme, som lagen i 26 kap. 4 § BB föreskrifver, utan voro alla ense derom, att tingshus borde uppföras med lämpliga lokaler efter nutidens fordringar för domare, nämnd, kronobetjäning och tingsbesökande". Beträffande det tilltänkta inköpet för 10.000 kronor av den fordom mitt emot nuvarande tingshuset uppförda byggnad, där bl. a. Hotell Gästis var inrymt, ansåg Stenberg, att lämpliga tingshus kunde uppföras betydligt billigare eller för "5 till 6000 kronor, synnerligast med hänsyn till nuvarande billiga priser på dagsverken och materialier, hvaremot erinrades om fördelen att kunna få tillträda en redan färdig byggnad". Per Amundsson, som var tillstädes, anmodades att såsom delegerad i den föreslagna tingshusbyggnaden låta uppmäta och beskriva denna. Redan efter några timmars paus i förhandlingarna var Amundsson klar därmed och det framgick, att byggnaden hade en längd av 26 alnar och en bredd av 16 alnar samt var byggd i två våningar med torkvind i den tredje. Nedre våningen bestod av kök samt fyra rum, nämligen kontor, tilltänkt handelsbod, större matsal samt kökskammare, och övre våningen hade större sal samt fyra gästrum. Allt målat och med nödvändig tapetsering gjord. (Det kan här nämnas, att längre fram i tiden handelsboden i södra ändan av byggnaden brukades som affärslokaler för handlanden Markus Rosén, som dock efter konkurs upphörde med verksamheten).

Häradshövding Myrtin redogjorde för byggnadsbeskrivningen. Intet mera anfördes i saken. Efter enskild överläggning meddelade rätten följande "utlåtande", som tillika med andra handlingar skulle tillställas KB:

"Med afseende å befolkningens antal i olika delar af tingslaget och då det icke rimligen bör ifrågasättas, att för den sydligare och tätare befolkade trakten tingsstaden förlägges ända till fem mil från södra gränsen i Ransby såsom är wordet ifrågasatt; ofwanom hvilket hemman och wester derom befolkningens antal är jemförelsewis inskränkt, så anser Härads Rätten sig böra afstyrka, att tingsstaden förlägges längre norr än i hemmanet Likenäs. Och enär, beträffande frågan om byggandet af tingslokal eller inköp af ett redan sedan flera år färdigbygdt hus, det af Häradsboerne inför Härads Rätten icke är wordet ifrågasatt, att tingshus skall uppföras med så inskränkt utrymme, som lagen är wordet stadgadt, samt den Häradsboerne till inköp erbjudna byggnad lämpar sig serdeles wäl till tingshus samt lemnar erforderligt utrymme för alla vederbörande på så sätt, att sydöstra rummet anwändes till tingssal, kontoret derintill upplåtes till Kronans tjenstemän under sessionerna, midtalsrummet till parter och vittnen, kök och kökskammare, allt å nedre botten, användes såsom sådana, samt i öfre wåningen de båda södra rummen upplåtes till Domaren och hans biträden, det nordöstra rummet till Kronans tjenstemän, det nordwestra till Nämndemännen och midtalsrummet till matsal, hvilket utrymme icke är utöfver hwad som skäligen erfordras, då Rätten har att längre tider uppehålla sig å tingen. Och det svårligen må antagas, att ett dylikt hus i omsorgsfullt och fullbordat skick kan med tillhörande jordrymd erhållas för synnerligen billigare pris, än som för det Härads boerne erbjudna är wordet ifrågasatt, men H. R:n anser, att för det ifrågakomna priset 10.000 kronor samma byggnad bör till alla delar fullbordas, undergå erforderlig förändring med dörrars igensättande och upptagande, uppsättande af kakelugnar och takrännor samt aflemnandet af innanfönster m. m. som för husets begagnande till tingslokal erfordras, så att Häradsboerne icke för sådant ändamål wid byggnadens emottagande betungas med widare utgift än den ifrågakomna köpeskillingen, så tillstyrker Härads Rätten att under sådana wilkor den Häradsboerne erbjudna byggnaden må till tingslokal inköpas, hwilket likwäl till Kongl. Maj :ts Befallningshafvandes vidare ompröfwande hemställes".

Det blev ändock Likenäs...

Så långt domboken, angående striden om tingsställets förläggning och om tingsbyggnad skulle inköpas eller nytt tingshus byggas. Nu blev det i alla fall så, att nytt tingshus skulle byggas, såsom av ingressen framgår, och att tingsstaden bestämdes att vara Likenäs. Några år efter nya tingshusets färdigställande byggdes också på samma tomt något nordväst om tingshuset den fristående byggnad, som inrymmer häradshäkte och arkiv. Ritningen på denna byggnad är daterad den 13 mars 1884 och finns på byggnadsstyrelsen. Numera har häradshäktet fyra celler samt vaktrum. En av cellerna brukades fram till 1962 även som arrest för fyllerister. Sistnämnda år uppfördes det nya polishuset i Syssleback och i denna byggnad inrymmes moderna polisarrester. Vid det nya tingshuset byggdes på ett tidigt stadium stallbyggnad samt klockstapel för tingsklockan, som fortfarande finns kvar. Tingsklockan är en vällingklocka av den typ, som förr var gängse i dessa bygder, och åtminstone tingshusvaktmästaren Lars Larsson Lang brukade vid seklets början ringa i klockan i samband med tingen. Det har dock hänt, att klåfingriga ungdomar i samband med någon tillställning ringt i tingshusklockan liksom i andra vällingklockor i Likenästrakten. För att rätt avstämma ljudet från tingsklockan har kläppen försetts med träinfattning. Vid ringning i klockan drog man i ett nedhängande rep.

Men nu till själva tingshuset och hur det förändrats genom tiderna. Själva anblicken utifrån ger intryck av ett pampigt tvåvåningshus i herrgårdsstil, som flyter väl samman med omgivningen. De utvändiga måtten är också ganska imponerade: längd cirka 19 meter och bredd cirka 12 meter. Ursprungligen har å nedre våningen funnits veterinärbostad i norra delen och fyra nämndemansrum i mittpartiet och södra delen samt i övre våningen rum för åklagare och advokater i norra delen, tingssal i mitten och rum för häradshövding och notarier i södra delen. Tingssalen har alltid varit belägen i övre våningens mittparti. Byggnaden ligger i längdriktningen söder - norr med ingång från västra sidans veranda. Västra långsidorna å båda våningarna har långsträckt förrum eller hall, som sins emellan förenas med trappa.

Tingshusvärdar och vaktmästare

Tingshusbyggnadsskyldiges och tingsstyrelsens protokoll lämnar uppgifter om bl. a. tingshusvaktmästarna samt vården och omändringen av tingshuset och tillhörande tomt med byggnader. För att bättre förstå de speciella förhållanden, som kännetecknade detta tingshus, måste man känna till, att bostadslägenheten där under mycket långa tider var uthyrd till veterinärer, som jämsides med denna syssla även var tingsvaktmästare, ofta tillika med annan därtill utsedd person, och ibland kallades tingshusvärd. Så var fallet under åren 1892-1930, från vilket år veterinär ej längre kunde beredas bostad i tingshuset utan i stället några år fick åtnjuta hyresbidrag! Man förstår av detta, att veterinär i dessa kreatursrika bygder var av utomordentligt stor betydelse. Före 1892 tycks uppsyningsmannen och vice länsmannen N. Sunden i Dalby ha varit boende i tingshuset. Av kommunalstämmoprotokoll den 31 okt. 1881 i Dalby framgår nämligen, att direktionen för tingshusbyggnaden hade upprättat kontrakt om uthyrning av tingshuset till Sundén och att ved och lyse skulle bekostas av hyresgästen i såväl själva förrättningsrummen "som äfven de som bebos av domare och länsman, häradsnämnd samt rummet för rättssökande". Av domboken för den 21 febr. 1873 framgår, att Sundén, som av KB var förordnad uppsyningsman över brännvinsförfattningarnas efterlevnad inom Dalby socken, till tinget stämt flera personer för olovlig brännvinsutskänkning å helg- och söckendagar. Men ordinarie länsmannen Julius Fritzberg skötte uppvaktningarna vid tingen. Från 1892 var det alltså veterinärer i Älvdals övre distrikt, som bodde i tingshuset. Veterinärer var Nils Hugo Kjellgren, 1884-1902, Ludvig Schagerström, 1906-1908, Jacob Theodor Nylén, 1908-1918, Oskar Sultan, 1918-1924, N. J. Nilsson, 1925, O. R. Hardner, 1926-1928, och Sven Oskar Harald Olsson, 1928-1930, detta enl. Bäckvalls förteckning. För att fullständiga förteckningen över särskilt tillsatta häradstjänare eller vaktmästare har författaren i samråd med sista tingsvaktmästaren Kjell Persson noterat följande personer och tider: Emil Persson, Backa, N. Ny 1899-1905, änkefru Olga Eldin (från Uppsala) 1904-1908, f. soldaten Lars Larsson Lång från Långav 1903-1933, dennes son, extra fjärdingsmannen Edvard Lång 1934-1960, den senares efterlämnade hustru, fru Frida Lång I960-1962, Einar Stöllman från S. Torp 1962-1968 och från 1968 förenämnde Kjell Persson, född 1921, som är son till den först nämnde Emil Persson. Denne är född 1885 och försommaren 1973 fortfarande så vital, att förf. kunnat intervjua honom. Emil berättade bl. a., att han för sin syssla hade 150 kr om året och fri mat samt fritt logi. Vintertid logerade han i tingshusets kök och sommartid höll han till i en av finkorna. Han fick dessutom fritt hugga kastved och köra hem veden.

Tingshusvaktmästare Kjell Persson. Foto 1976 av förf.

Vi övergår därefter till tingslagets protokollsbok. Vid tingshusstyrelsens sammanträde den 20 febr. 1902 beslöts, att från den avgående veterinären och tingshusvärden Kjellgren övertaga en hel del inventarier m. m. för sammanlagt 314 kr., nämligen 1 komod, värderad till 22 kr., 1 kamin i tingssalen 24 kr., 1 slaskrör i köket 33 kr., 1 diskbank, klädd med koppar, 20 kr., 1 matbord 35 kr., mattor i köket, sängkammaren, kontoret och förstugan 115 kr., 4 lufter långgardiner 13 kr., 1 svinhus o. flaggstång samt kulan å stenkumlet 25 kr. och kalk 27 kr. Tingshusets vind skulle fyllas med sågspån, "hvaröfver pålägges ohyflade bräder som golv, der sådant fattas". Det uppdrogs åt Albert Myrin, som var ordförande i styrelsen och tillika räkenskapsförare och kassaförvaltare, att "fortast möjligt" låta verkställa arbetet.

Till styrelsesammanträdet den 31 mars 1916 hade tingshusvärden, veterinär Theodor Nylén, anmält, att en hel del reparationer var nödvändiga vid och inom tingshuset, därvid följande föreslogs:

I nedre våningen (veterinärbostaden).

Kontoret:	nya tapeter och arbetskostnader	20:-
	reparation av kakelugnen	5:-
Förmaket:	nya tapeter	20:-
	omsättning av kakelugnar	60:-
Matsalen och barnkammaren:	nya tapeter o. nytt tak spännes i matsalen	85:-
	nya korkmattor i båda rummen	300:-
Sängkammaren:	ny korkmatta	100:-
Köket:	nytt golv	100:-
Tamburen:	ny korkmatta	100:-
	En strykning av väggar o. tak	5:-

I övre våningen (tingsvåningen).

Notariens rum:	omsättning av kakelugnar	60:-
	nytt överdrag å soffa o. stolar	30:-
Häradshövdingens rum:	dito	30:-
Länsmansrummet:	nytt överdrag å en soffa	20:-
Nämndemansrummet:	hängare	3:-
Verandan:	räck och stolpar ommålas	25:-
Den uppruttnade kökstrappan	utbytes mot en ny av cement	25:-

Ovanstående förteckning över föreslagna reparationsåtgärder ger en god bild av hur de olika lokaliteterna i tingshuset disponerades. Innan reparationerna ifråga vidtogs skulle beslutet därom överlämnas till "sockenombuden", då man i styrelsen tyckte, att förslaget "blef så högt".

De mest genomgripande reparationerna av tingshuset företogs dels år 1930 och dels under åren 1953-54. Beslutet om den först nämnda reparationen fattades vid sammanträde med de tingshusbyggnadsskyldiga den 22 juni 1929. Tingshusstyrelsen beslöt för ändamålet uttaxera 15 öre per bevillningskrona; längre fram visade det sig nödvändigt att uttaxera 25 öre per bevillningskrona för åren 1931-33, varefter utdebiteringen för år 1934 sänktes till 10 öre. För reglerandet av de stora utgifterna för reparationen upptogs under 1930 ett lån på 12.000 kr. mot 5 ½ procents ränta, vilket lån skulle amorteras i den mån utdebiterade medel inom tingslaget inflöt. 1930 års omändrings- och reparationsarbeten bestod huvudsakligast i installation av värmeanläggning och elektriska ledningar samt inrättande å nedre våningen av lägenhet (kök och rum) i byggnadens södra del, medan i norra delen två nämndemansrum iordningställdes. En hel del andra förbättringsåtgärder vidtogs dessutom och anbudsförfarande tillämpades för arbetets utförande. På anmodan av KB efter det att JO vid inspektion gjort anmärkning på förhållandena i häradshäktet blev också detta föremål för åtgärder. Sålunda inmonterades elektriskt ljus såväl i cellrummen som vaktrum och arkiv. Ett elektriskt värmeelement å 1 1/2 kilowatt anskaffades och den sedvanliga Kungl. kungörelsen av den 21 aug. 1925 med vissa föreskrifter ang. förvaring av personer i härads- och stadsfängelser sattes upp. Bättre ventilation i cellrummen och ringledning till vaktmästaren ordnades, varefter denne kunde beredas bostad i tingshuset.

1950-talets genomgripande förbättrings- och reparationsarbeten föregicks av att häradshövding Frostmark enl. tingshusstyrelsens protokoll av den 26 april 1950 föreslog, att nordöstra nämndemansrummet skulle omändras till samlingsrum för häradsnämnden och att väggen mellan detta rum och lilla rummet åt väster delvis skulle borttagas för att dessa bägge rum skulle utgöra ett helt och framdeles även kunna användas för vissa ändamål, såsom vid ägodelningsrättsförhandlingar, särskilda förhör m. m. I samband med här föreslagna ändringar skulle värmeanläggningen omläggas från dåvarande lågtrycksånga till varmvattensystem, då den befintliga rökgången var för trång. Likaså skulle vaktmästarens bostad omändras till två rum och kök. Styrelsen uppdrog åt häradsdomare Backström att för planläggning vidtala arkitekt Gunnar Henriksson, Karlstad, att vid tillfälle ta lokaliteterna ifråga i betraktande och sedan utarbeta ändringsplan. Vid oktobersammanträdet 1951 beslöts, att arbetet skulle utföras så snart länsarbetsnämndens tillstånd lämnats. Det av arkitekt Henriksson utarbetade förslaget tillstyrktes och arbetet skulle utföras etappvis. Första etappen skulle avse norra delen jämte omläggning av värmeanordningar till varmvattensystem. Den 17 febr. 1953 begärde tingshusstyrelsen att i etapp I jämväl få inrymma rivning av södra skorstensmuren samt dragning av alla rörledningar. Arbetet skulle få utföras i egen regi med byggmästaren Algot Hedlund som arbetsledare. Längre fram blev det aktuellt, att även väggarna i tingshusets båda hallar skulle beklädas. Många andra åtgärder vidtogs, bl. a. iordningsställdes tingshustomten och nya möbler anskaffades. År 1954 såldes huvuddelen av tingshusets gamla inventarier och möbler på auktion och beslut fattades om tingshusets konstnärliga utsmyckning. Av årsberättelsen 1954 framgår, att den beslutade renoveringen, som påbörjades 1953, var fullbordad.

Det kanske bör påpekas, att de i nedre våningens norra del till samlingsrum hopslagna nämndemansrummen numera brukas även som matsal och att vaktmästarfamiljen ordnar denna mathållning. Vidare att f. häradshövdingen Torsten Nilsson i oktober 1956 överlämnade ett av denne egenhändigt tillverkat häradsvapen i trä, som Nilsson placerade i tingssalens förrum över dörren till salen. Efter överlämnandet av gåvan bjöd häradshövdingen på lunch å gästgivaregården i Likenäs. Konstnärer, som ihågkommits vid tingshusets konstnärliga utsmyckning, är Ärling Ärlingsson, Jerome Zetterqvist, Paul Piltz, Per Thellander m. fl. samt fotografen E. Rundh. - På domarebordet finns fortfarande den av legendariske Johannes (Johansson) Oinoinen ("Nitaho-Jussi") från Norra Viggen för några decennier sedan skänkta ordförandeklubban, på vars skaft i spiralslinga finns graverat den latinska texten: "Summum ius summa iniuria" (Högsta rätt, högsta orätt). Doktor Oscar Röjdmark anför om detta: "Under sina många år med lagböcker, advokater och domare hade han (Jussi) lärt mycket och även att högsta rätt ibland kan synas som och bli högsta orätt". Det hade ju också Cicero kunnat konstatera 100 år före Kristus.

Ett historiskt dokument i åklagarrummet

I åklagarrummet finns inom glas och ram ett intressant dokument av stor historisk betydelse. Det är en kopia av ett av landshövdingen Thönnes Langman den 20 maj 1653 vid tinget i Råda utfärdat skriftligt bevis, där finnen Johan Joensson medges ytterligare fyra års skattefrihet utöver de tidigare åtnjutna tre "frihetsåren" för upptagande av ett torpställe på den s. k. tolvmilaskogen i Medskogsberget. Normalt var annars sex års skattefrihet, men exempel finnes på att tiden utsträckts ytterligare år. Langman, som var landshövding i Värmlands särskilda hövdingedöme åren 1648-54, bevistade också tinget i Fryksdals härad den 23 juni 1651.

Dokumentet har följande ordalydelse:

"Efftersåsom dhenna Brefwijssare Johan Joensson hahr begynt att Upbyggia och Uptaga Ett Torpeställe snett på Tolffmijhla skogen Miskogh be:dt, hvilket Torpeställe ligger sex mijhl (motsvarande tre nymil, förf. anm.) ifrån alla byar, hwarföre will iagh på Kongl. Maij: ts min allernådigste drottnings (Kristina) nådige behagh hafwa dhenna Johan Joensson brede widh dhe Tre åhrs uthlagor, han redan niutit hahr, förundt Fyra åhrs Frijhet, och när Frijhets Åhren ähr ståndne, då skall han wara förplichtat att swara till Ett Fjärdingshemmans Renta. För alla som wederböre wete sigh efterrätta.

För en säker lokalisering av platsen för torpets upptagande har det varit nödvändigt, att skilja mellan de forna benämningarna "tolvmilaskogen" och "tiomilaskogen", som båda berör Älvdals härad, främst övre tingslaget. Mest bekant är väl tiomilaskogen mellan Klarälvdalen och Västerdalarna (Malung).

Men även tolvmilaskogen vid norska gränstrakterna mellan Södra Finnskoga och Lekvattnet var för något århundrade sedan ett känt begrepp och utmärkes för övrigt på kartor, bl. a. 1783 på lantmäterikontorets "Charta öfver Carlstads Höfdingedöme". Platsbenämningen "Miskogh" eller numera Medskogen finns på båda dessa stora skogar och betyder "mitt på skogen".

Joensson bör alltså vara den första upptagaren av finntorp i den stora byn Medskogen nära norska gränsen inom Södra Finnskoga socken. I sitt utmärkta arbete "Värmlandsfinsk ortnamnsforskning" har bygdens egen son, fil. lic. Sigurd Bograng, vid beskrivningen av Medskogen bl. a. anfört, att den första bebyggelsen här gjordes av finnen Johan Joensson "Vedalainen", kallad "Skarp-Johan", stamfader till en stor släkt, vars ättlingar lever än idag (se "Finnbygden" 3-1959, sid. 7).

Veterinärbostaden avvecklas

Som förut framhållits, uppläts tingshuset tidigare till veterinärbostad. Tingshusbyggnadsskyldiges protokoll från sammanträde den 19 aug. 1924 omnämner ett beslut, "att veterinären fortfarande såsom hittills skall bo i nedre våningen av tingshuset utan ersättning och att när så erfordras rum för nämnden skall hyras under tingssammanträdena". Efter 1930 års omfattande förbättringsarbeten med bl. a. indragning av ringledning till häradshäktet och ökade krav på vakthållning av omhändertagna var det nödvändigt, att vaktmästaren själv tog lägenheten i anspråk. Man beslöt i stället, att distriktets veterinär skulle få hyresbidrag med 300 kr. per år fr. o. m. 1 Jan. 1930 och att medel härtill skulle tagas ur tingshuskassan. Detta gällde ända fram till 1939, då tingslagets ombud beslöt att indraga hyresbidraget från samma års början, eftersom veterinärens lön reglerades av statsverket och hyresbidrag ej ansågs längre behövligt.

Tingshusstyrelsen har under årens lopp utfört en betydande gärning och några namn bör nämnas. Fram till 1928 har ordföranden tillika varit räkenskapsförare och kassaförvaltare. Under perioden 1902-1908 var kronolänsmannen Albert Myrin ordförande och styrelseledamöter var bruksförvaltaren G. A. Malmström och T. H. Halvarsson, 1911-1916 kamrer A. Fröman, ordf., samt ledamöterna Per Johan Amundsson och Helfrid Håkansson, 1917-1927 Jon Jonsson, ordf. samt ledamöterna Helfr. Håkansson och O. Svensson, 1928-1954 var häradsdomaren Per Johan Amundsson ordf. med bl. a. ledamöterna E. A. Bäckström, Jöns Persson, Daniel Värman och Efraim Jansson, varvid bör noteras, att häradsdomare Bäckström tillhört styrelsen 26 år och varit dess kassör och sekreterare. Under tiden 1955-1961 var landsfiskal Håkan Roswall ordförande. Han efterträddes av häradsdomaren O. Efraim Jansson, som skötte uppdraget till sin död. Därefter och fram till årsskiftet 1970/71 har såsom sista tingshusstyrelse tjänstgjort följande nämndemän: kommunalordföranden Hilding Sunevall i Stöllet [anm. Skall vara Ambjörby.], ordförande, civiljägmästaren Sven Persson i Långav, kassör intill sin död, och järnhandlaren Sixten Mogren i Sysslebäck. I samband med statens övertagande av tingshusen blev tingshusstyrelsen överflödig.