Bildtext:
Sysslebäcks Folkets Husförenings ordförande Lars-Erik Söderland framför entrén till folkparken. Ännu när bilden togs i mitten av april vilade parken under ett djupt snötäcke, men till pingsthelgen skall allt vara i ordning, för då börjar jubileumsårets festligheter.

Sysslebäcksföreningen utan Folkets Hus

Nu satsar man på teater

Detta nådens år 1985 fyller Sysslebäcks Folkets husförening 60 år, och det är en jubilar som visar alla tecken på hälsa och välmåga. Styrelsen har naturligtvis uppmärksammat jubileet och gjort en del extra förberedelser.

Man har bl a låtit författa en historik över de gångna 60 åren, och denna kommer att häftas in i ett festprogram och så småningom dimpa ner i alla brevlådor i norra Värmland.

Den 20 juli har planerats att bli själva jubileumskvällen, och då lär det bli extra festligt på parken. På säsongens sista fest ska det bli misstävling - det är den första 'Sysslebäcksjänta' som ska utses.

Det unika med Sysslebäcks Folkets husförening är att den - trots namnet - inte har något Folkets hus. Detta kan för många låta som en fotbollsklubb utan fotboll, men så illa är det nu inte. När föreningen bildades och tog namnet Folkets husförening var målet naturligtvis, att man skulle kunna uppföra en samlingslokal i byn. Ännu efter 60 år har man inte kommit dithän, fast det många gånger har varit ytterst nära.

Vid några tillfällen har ritningar upprättats - senast på 1970-talet - men det har stupat på finansieringen.

Nåja, ska hela sanningen fram så ägde föreningen några år en byggnad, Näs, i centrala Sysslebäck, som tjänstgjorde som Folkets hus. Den var dock bara ett provisorium, och det diskuterades mycket om till- eller ombyggnad. Slutet blev att huset såldes, och kommunalhuset uppfördes på tomten.

- I dag är det inte aktuellt med något Folkets husbygge, säger föreningens ordf. Lars-Erik Söderlund. Vi ska först koncentrera oss på att bygga ett nytt och större teaterhus.

Detta teaterhus har en friluftsscen och är en av de många byggnader föreningen förvaltar på sitt parkområde i Sysslebäck, en folkpark med ett särdeles vackert läge.

Så om man inte har något Folkets hus att ståta med, finns det i alla fall en folkpark som heter duga. Denna blev föreningens 1946, och innan dess hölls festerna på arrenderad mark.

Kalvöla

Det hela började egentligen 1924, när ett antal intresserade samlades och bildade Sysslebäcks Folkets husförening. Den 4 januari 1925 kunde styrelsen underteckna registreringshandlingarna, och så var föreningen bildad.

Den första styrelsen bestod av: ordf. Alfred Svanhult, sekr. Ante Antée, kassör Johan Stiernlööw, v. ordf. Gottfrid Dahlqvist och v. sekr. Olof Bengtsson.

För att finansiera ett kommande Folkets husbygge började man ordna fester på den s k Kalvöla nere vid älven i Slättne. Inträdet var 50 öre, och de lokala spelmän som svarade för musiken kunde räkna på max 15:-/kväll.

Signe Bengtsson, 91 år, var med och hjälpte till, mest i serveringen.

- En gång hjälpte jag också till att baka, berättar hon, men det var så varmt på dagarna, så vi höll på två nätter i stället. På den tiden sattes det inte fram färdiga portioner, utan de som köpte kaffe tog så mycket bröd de ville ha. Och då kan man förstå, att det gick åt.

Slagsmål förekom då som nu på danstillställningarna.

- Jag minns, att det var några som slogs med kaffekoppar i nävarna, säger Signe, och visst hände det, att fyllhundarna slogs så blodet sprutade och skjortorna revs av.

På en beryktad midsommarfest vid Kalvöla utbröt ett slagsmål, som slutade med, att några i hast fick kasta sig i båtar och staka sig över älven.

Den som berättar detta är Arvid Lindton, Sysslebäck. Han vet också att berätta om, hur anläggningen på Kalvöla flyttades upp till arrenderad mark på Lövfallheden i Sysslebäck på vintern 1928.

Lövfallheden

- Man passade på att flytta på vinterföret, berättar han. Och det var i grevens tid, för på våren kom en vårflod så stor (Storflommen), att den skulle ha sopat bort allt på Kalvöla.

Så inleddes ett nytt skede i föreningens historia. Nu började man anlita utsocknes artister, och på Lövfallheden fick bygdens folk stifta bekantskap med dåtidens storheter inom musik och revy.

Här sjöng Brita Borg som 16-åring, Jon Erik öst spelade fiol och Karl Gerhard uppträdde med sin revy. Men när det gällde att engagera Sven-Olov Sandberg räckte inte kassan till - det var efter flera förhandlingar som man kom fram till ett för båda parter acceptabelt pris.

Nya parken

Redan 1947 började arbetena på den nya, egna parken i Skyllbäck, och när den var klar strömmade publiken till som aldrig förr. Höjdpunkten kom 1952 med 10 874 besökande, ett rekord som ännu inte slagits.

Sedan mattades entusiasmen. I slutet av 1950-talet låg man lågt. I början av 1960-talet gjordes försök att få fart på verksamheten, men olyckliga omständigheter gjorde, att det blev etter värre. Under ca en femårsperiod var Sysslebäcks Folkets park försatt i blockad av Svenska Musikerförbundet beroende på att en styrelsemedlem hade överbokat artister så till den grad, att föreningen inte hade möjlighet att varken utnyttja eller betala dem.

Bildtext:
91-åriga Signe Bengtsson (Gomma) var en av föreningens tidiga medlemmar med nummer 51 på medlemsboken. Hennes make Olov Bengtsson var med och bildade föreningen och var medlem nr 3.

Mot 60-talets slut kom så den stora uppryckningen. Ett entusiastiskt gäng tog hand om verksamheten och ledde återuppbyggnaden av den förfallna parken. Många rycktes med, och bara under 1969 utfördes 2 400 frivilliga arbetstimmar. Under en kväll var 50 personer i gång samtidigt med upprustningsarbetet.

Denna uppslutning gav förstås resultat - gamla byggnader renoverades och nya sattes upp. I dag har föreningen att förvalta ett välskött parkområde med dansbana, gammaldansloge, friluftsscen, pub, servering, grill, tombolalänga med kiosk, korvkiosk, biljettkiosker och toaletter.

Men ett Folkets hus ... nja, det tror väl ingen riktigt på längre.

Torleif Styffe