Älvdalingarna och väderstrecken:

Enda säkra: att Karlstad ligger söder om Långflon

Klarälvdalingarnas förhållande till väderstrecken är något alldeles speciellt. Ingenstans i världen lär det pratas väderstreck och riktningar så mycket som vid Klarälvens stränder, och en stor del av tillvaron är uppbyggd kring väderstrecken.

Gårdarna bär ofta namn efter läget i förhållande till övrig bebyggelse, som Västgården, där Öst, Nolgarn osv. Men inte nog med det - till och med rummen inne i husen får gärna liknande namn; norra rummet och södra rummet kan det bli istället för finrummet och sovrummet.

Granngården får både namnet Där Sör och Där Nol beroende på från vilket håll grannarna pratar. Älvens stränder har blivit öste och väste bäri. När man går ut en stund, ropar man i dörren, att man går söröver ett tag.

Turister ställer sig möjligen frågande till allt detta tal om väderstreck: "Du svänger västet vid affärn, senna söt å västet igen, å där ligg det på sörsia vägen". För att nysta upp en sådan beskrivning bör man redan i förväg ha god lokalkännedom. Men för en klarälvdaling hör det till livets självklarheter.

Det sägs till och med, att det var en gubbe som klagade hos doktorn över värk i den norra axeln, men sanningshalten i denna utsaga törs jag inte gå i god för. Det kan vara överdrifter. Men helt omöjligt är det inte, för jag har själv haft lite känning av det södra benet på sistone.

Motsägelser

Ja, så är älvdalsfolkets tillvaro uppbyggd kring väderstrecken, och det kan tyckas gott och väl, men det tragiska är, att det inte stämmer så väl alla gånger. Ni märker väl motsägelsen i detta? Att väderstrecken inte stämmer just för det folk, som nästan har dom heliga.

Man kan höra folk säga: "Kom in här i norra rummet", fast det egentligen är det västra. I vissa byar pratar man dagligen om "östsidan" (av älven), fast det lika väl kan vara nordsidan. Det pratas om väderstreck hit och dit, men sällan stämmer det alltså med kompassen.

En förklaring på detta fenomen får man, om man en månljus kväll sätter sig i bilen och kör en sträcka, dvs man följer älven. Men månen hoppar ideligen och befinner sig ibland över de östra och ibland över de västra bergskammarna. Någon gång står den också rakt fram. Alltså trots att Klarälven rinner från norr till söder (en enkel regel), så händer det ytterst sällan att den verkligen rinner från norr till söder, utan den slingrar sig fram ibland nästan mot öster och ibland mot väster. Men det är huvudriktningen som gäller, det vet varenda klarälvdaling.

Så även om älven rinner österut norr om ett näs och västerut söder om detsamma, så rinner den likväl söderut, för Karlstad ligger söder om Långflon.

Älven handfast

En kompass är ett grymt och känslokallt instrument, som inte har någon känsla för helheten utan bara helt exakt tar ut riktningen på stället. Men dalens folk har den totala överblicken, som även den bästa kompass saknar och fäster sig inte vid små detaljer. Med denna klarsynthet finner man sig i, att solen går upp i söder och ner i norr, fast det i grannbyn kan vara ungefär tvärtom.

Nog kan man påstå, att det är Klarälven, som är orsak till allt prat om väderstrecken, tack vare att den är något stadigt och handfast att hålla sig till, men samtidigt är det älven som ställer till förvirring för utifrån kommande genom att den, trots alla krumbukter och slingor, rinner söderut.

Det enda, som skulle kunna förvirra väderstrecksbegreppen för en klarälvdaling, vore om Klarälven började rinna norrut.

Torleif Styffe