Fornminnen i norra Värmland:

Nästan bara fångstgropar

Ett studium av Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering från övre Klarälvdalen är en ganska enahanda läsning. Sida efter sida i pärmarna står det om fångstgropar och åter fångstgropar. Oftast, när det inte står fångstgropar, står det fångstgropssystem.

Vad de gamla klarälvdalingarna har lämnat efter sig i form av tecken till eftervärlden är alltså främst hålor i terrängen.

Inga runstenar, inga konstföremål och inte ens en stormansgrav, men däremot en och annan slaggförekomst som bryter monotonin vid ett genombläddrande.

En hembygdsgård eller ett industriområde livar ibland upp läsningen, och andra trevliga undantag utgörs av spånhyvlar, riksgränsrösen, spjutspetsar och skärvstensfynd. De sistnämnda är delar av stenar, som troligen värmdes och användes för att hålla vatten varmt i kärl. Dessa samt spjutspetsarna visar, att det har funnits människor i norra Värmland för länge sedan. Även en stenklubba ska finnas bevarad som ett tecken på detta.

En och annan rubrik kan ge lite extra näring åt fantasin, som "Finnkyrkogård" i Norra Finnskoga, "Tradition om brunn med skatt" i Norra Finnskoga, "Plats för spöpåle" i Brönäs och "Plats med tradition om kyrka eller kapell" i Likenäs.

Överdämda boplatser

I Norra Finnskoga finns också rubriken "boplatslokal" på fornlämningarna 43 - 48. Det verkar ju mycket intressant, om det inte vore för en förarglig kommentar på vart och ett av bladen: "överdämd".

De kanske intressantaste lämningarna från tidig bosättning i övre Klarälvdalen finns alltså på botten av Höljessjön. Nu gjordes visserligen undersökningar i området före uppdämningen, men man undrar ändå, om det får gå till så i en bygd, som nästan bara har fångstgropar att visa upp, när det blir tal om fornminnen.

Länsantikvarie Anders Hillgren får hjälpa till att förklara:

- Det har blivit en ny och strängare tolkning av fornminneslagen på senare år, säger han, men att med hänvisning till den stoppa ett så stort projekt som ett kraftverksbygge är knappast möjligt.

- Däremot ställs i dag krav på, att den som vill bruka mark, där fornminne finns, först får bekosta en arkeologisk undersökning av området. Detta kan då medföra så stora kostnader, att man drar sig för att utföra åtminstone vissa mindre projekt.

Fångstgroparna

Återstår så en titt på fångstgroparna, som är den stora "grejen" i norra Värmland vad fornminnen beträffar.

Av de 935 som fanns registrerade i länet 1972 var hela 800 lokaliserade till de fyra nordligaste värmlandssocknarna - Norra Ny, Dalby och Norra och Södra Finnskoga.

Av totalt 169 fornminnen i Dalby är 144 fångstgropar eller hela system av dylika. Ett av dessa system består - för att ge ett exempel - av 23 gropar runt en mosse i södra delen av Dalby. Man kan sluta sig till, att antalet fångstgropar i enbart i Dalby socken är flera hundra.

I Norra Finnskoga finns 53 registrerade fornlämningar, men av dessa är bara 18 fångstgropar eller system av gropar. Det vanligaste läget för fångstgroparna är de s k hedarna eller hyllorna som omger Klarälven, och dessa är mest uttalade i Dalby. Ett vanligt läge för groparna är på terassernas kanter och hörn, ofta i närheten av gamla torpställen.

I folkmun har det ofta talats om "varggropar", och det är väl troligt, att groparna nere i Klarälvsdalen har haft som uppgift att freda tamboskapen från varg, räv och lo.

Anhopningar av gropar finns också längre bort i skogarna, där man förmodligen jagade större vilt.

Medeltida gropar?

En av vårt lands främsta arkeologer, Åke Hyenstrand, har åtskilligt att berätta om fångstgropar i en uppsats i Värmland förr och nu, 1972. Han menar, att groparna är så gamla, att en del av dem rent av kan vara medeltida. De har sedan blivit så igentorvade, att det nuvarande djupet oftast uppgår till endast en meter.

Jägaren och författaren Gustaf Schröder lade märke till en del fångstgropar under sina vandringar i norra Värmlands skogar vid mitten av 1800-talet. Han fick av skogsborna höra, att de - åtminstone de avlägsna - kallades "älggropar".

Han skriver: "Många jägare med mig har väl under vandringar i norra Värmlands och Dalarnas avlägsnare skogsmarker lagt märke till mera eller mindre igenrasade gropar med märken, som antyda, att de tillkommit genom människors åtgöranden. Man finner dessa gropar icke i stenbunden eller klippfyllda marker, utan i momarker och dalgångar utmed sandiga älvstränder och bäckar, även en och annan gång i närheten av torpställen och svedjefall, där s k finnodling i svunna tider gått fram, eller i regel, där marken är sådan, att man utan allt för stort arbete kunnat gräva en större grop".

Gillrad grop

Som synes är det fångstgroparna i skogen han beskriver, och de var länge sedan tagna ur bruk under hans tid i norra Värmland. Bara vid ett tillfälle tycks Schröder ha stött på en fångstgrop som var gillrad, och det var på skogen i Norra Ny, mellan Fryksdalen och Klarälvsdalen.

En "stånggård" var byggd, och i denna fanns en öppning, annars stängde den vägen i den smala dalgång, där han färdades. Bakom öppningen i staketet fanns en grop, som var övertäckt med ris och mossa, och i gropens botten en tillspetsad stör.

Detta tycks ha varit en engångsföreteelse - åtminstone var själva gropen så gammal, att där växte mossa, lav och några grästuvor på sidorna.

Byar, som har flera fångstgropar, om än igentorvade, att uppvisa i dag, är Värnäs, Stöllet, Elindebol, Amnerud, Transtrand, Likenäs, Ransby, Vingäng och Hole. Den största koncentrationen i dalstråket finns, enligt Hyenstrand, i anslutning till Likans nedre del vid Tranåsen i Likenäs. Här finns olika typer av gropar i sju system.

Ett mycket speciellt område finns också söder om Tåsan, där 11 gropar finns i ett 430 meter långt system.

Ny inventering

Så visst finns det mängder av fornminnen i norra Värmland, men medge att det blir lite enahanda med dessa fångstgropar. Men en fångstgrop är ändå en fångstgrop, och alltid kan den väl sätta en livlig fantasi i viss rörelse.

Men det kommer att bli fler fornminnen registrerade inom en snar framtid. Enligt länsantikvarie Hillgren kommer en ny inventering att göras 1988 - 89, i samband med att den ekonomiska kartan skall revideras, och då lär det bli flera nyregistreringar. Inte bara fångstgropar, hoppas vi.

Torleif Styffe