Bildtext:
På den här bilden från Persby i norra Värmland kan man se, hur mäktig vårfloden var för jämnt 70 år sedan. Klarälven nådde från berg till berg.

Största vårfloden för 70 år sedan

För folket vid Klarälvens stränder blev året 1916 ett år att minnas. Inte ens de som var gamla då kunde komma ihåg, att älven någonsin innan hade varit så stor. Man rentav antog året som ett jämförelseår - saker och ting hände så och så många år före eller efter " - 16, då älven var så stor".

Detta visar på en stor respekt för Klarälven, och varför skulle man inte ha respekt för denna stora, slingrande jätte, som så dramatiskt visade sin kraft och styrka år 1916? Inte heller senare har så högt vattenstånd uppmätts som då.

Häggflommen

Utan någon större förvarning kom en vårflod av aldrig skådat slag. De flesta trodde, att vårfloden var över, men den hade bara tillfälligt dragit sig tillbaka. Sedan kom den åter, och i sitt sällskap hade den då även den s.k. häggflommen, snösmältningen från fjällen. Tillsammans fick de en förödande verkan. Vattnet gick från berg till berg, och på bara ett drygt dygn hade vattennivån stigit med över två meter.

Följande citat är hämtade ur NWT torsdagen den 11 maj 1916, den dag då flodvågen var som mäktigast i norra Värmland. Citaten beskriver läget på onsdagen, dagen då allt började hända.

"Väldiga vattenmassor på väg söderut",
"Ängar, lador och bostäder stå under vatten",
"Broar och vägar spolieras och skadas",
"Bron öfver Tåsan har bortförts af strömmen" och
"Vattnet stiger med oroväckande hastighet".

Tjudrade hus

P. G. Larsson i Transtrand minns hur vattennivån i Klarälvens nordliga del började höjas kraftigt onsdagen den 10 maj:

- Ja, det kom väldigt brådstörtat, berättar han. Här i dalen hade det inte regnat speciellt före vårfloden, men värmen kom ju fort.

- Ängslador kom flytande, och älven började även lyfta en del bostadshus, som man fick försöka tjudra fast. Några hus fick evakueras.

- En del vägar svämmade över, och vid Olagården och Ryanäs nådde älven sockeln.

Riktmärke

P. G. berättar också, att älvens nivå 1916 blev ett riktmärke för hur högt vägar och broar skulle byggas senare.

I Likenäs växte älven en hel aln mellan klockan 8 och klockan 15 på onsdagen, enligt rapporter som NWT hade fått. Om man i Dalby stod oförberedd, så hade folket i Norra Finnskoga fått lite mer förvarning. Där hade det regnat ihållande, och regnet fortfor även på onsdagen. I Höljes steg älven 75 centimeter under onsdagseftermiddagen. Norra Finnskoga blev tillfälligt isolerat från kontakter söderut, för när vattenmassorna nådde Tåsan, drog de med sig bron.

Otto Carlsson i Kärrbackstrand minns också, att det var nära, att det nybyggda skolhuset i Kärrbackstrand hade följt med älven söderöver. Något norr om skolan bröt vattnet nämligen sönder en stendamm, som byggts som skydd mot älven.

Blöta i baken?

I Gunneby i Sysslebäck bor Gunnar Persson.

- Vattnet började stiga på eftermiddagen, berättar han.

På kvällen fraktade folket på Herrgården över sina kreatur till heden, men någon panikstämning var det inte fråga om. Och vi som var ungar tyckte mest det var spännande.

Folk gick och lade sig på onsdagskvällen utan någon större oro, men när klockan hade blivit halv tre på natten, kom en kvinna in på gården Sörby och skrek "Ska ni ligga tills röven på er kommer i vatten?"

Då hade vattnet nått en del av husen i Gunneby, och under torsdagens lopp kom vattnet att nå en decimeter över golvlisten på Sörby. I en granngård hade man sått tidigt, för att mannen skulle iväg på flottning, och där fick allt göras om.

Kratta höns

- I Sandgården lyckades hönsen ta sig ut, berättar Gunnar. De låg liksom och flöt på vattnet, och en piga fick kratta dem i land.

- Och en och annan lada såg vi komma glidande förbi. Kulmen nåddes på torsdagen i norra Värmland. Klockan halv fem på eftermiddagen var vattenståndet i Likenäs 2,2 meter högre än på onsdagens morgon. Då började de osannolika vattenmassorna att sjunka undan, och folk kunde andas ut.

Det gick fort när vattnet drog sig tillbaka, lika fort som när det kom. På fredagen låg vattenytan redan 1,5 meter under maximinivån. Väderleken hade nu blivit kyligare, och regnandet hade upphört.

Faran var nu över för norra Värmland, och NWT meddelade, att "de som måst utrymma sina bostäder och ladugårdar ha i allmänhet åter kunnat taga sina af vattnet genomdränkta hem i besittning".

Vild flykt

Flodvågen fortsatte söderut, och i Ekshärad steg vattennivån ända till på fredagen.

I Karlstad spred sig oron, och det kan belysas av följande citat ur NWT tisdagen den 16 maj:

"Stark spänning i Karlstad".

"Vattnet går in över gatorna" och

"Man flyr för brinnande livet".

Förödelsen var stor efter flodvågens framfart, och många hus, som inte flyttats av vattnet, hade fått golv och väggar genomdränkta.

Ugnsgädda

På Klarabäck i Dalby gick vattnet över kokspisen, och det går en historia om, att man där t.o.m. hittade en gädda i bakugnen.

- Jag har hört samma historia, men då gällde det granngården, säger Bengt Jonsson på Klarabäck, som under översvämningen bodde i Branäs. Där blev förödelsen stor.

- Där liksom på en del andra ställen var en damm byggd mot älven, men den bröts mitt emot Systuga. Där uppstod en virvel, som grävde ur ett stort hål i marken.

Diametern på denna grop är omkring 50 meter, och sanden därifrån fördes ut över åkermarken runt om som förstördes.

Två liknande gropar finns i närheten och kan ha uppstått vid liknande händelser tidigare. Ur domboken 1704 har hembygdsforskaren Lars Bäckvall citerat:".. .för tre år sedan fick Södra Branäs så stor skada av älvens överflödande, att en del av åkerjorden alldeles utbröt och väl tre tunnland odugliggjordes."

Där har vi förmodligen förklaringen till minst en av de två något sydligare belägna groparna.

Störtflod

Flottningschef Widmark skrev söndagen den 14 maj denna rapport till NWT, lite av en sammanfattning av situationen:

"Höljån, Grötvalla, Likån, Lilla Halgån, Kölahalgån med Gräsbäcken och Musåns 1:a distrikt utgångna. Varm väderlek i förening med häftigt regn under de första dagarna av den gångna veckan har smält de stora snömassorna i öfre Klarälfsdalen och delvis äfven i fjällen samt vållat en störtflod av enastående höjd och våldsamhet. Vattenståndet är nu i sjunkande och flottningsbyggnaderna hafva hittills motstått den oerhörda påkänning, hvarför de varit utsatta. Så snart omständigheterna det medgiva, kommer Klarälfsflottningen, som före floden pågick fr. o. m. 4:e distriktet att åter bedrifvas med full fart."

Livet i Klarälvsdalen kunde återgå till det normala.

Torleif Styffe

Bildtext:
Bengt Jonsson i Persby visar hur högt vattnet nådde på gården Klarabäck, hans hem, 1916. Han visar på den andra bilden nivån vid 1959 års översvämning. Då fattades det några decimeter från rekordnoteringen 1916, men älven var ändå tillräckligt stor även då för att skapa oro och besvär, med sina 4,5 meter över normalnivån.