Bildtext:
Efter mycket slit med hopsamling av medel och inslagning av paket har Tomten nått finalen på året - julen.

Förvandlades till tomte när han blev utan älg

Av Torleif Styffe

Jultomten finns!

Han bor i Gyttorp och har värmländskt ursprung. Han har nyligen bevisat sin existens genom berömvärda insatser i såväl Nora-Gyttorpstrakterna som i norra Värmland och något annat namn än Tomten vill han inte gärna avslöja. För barnens skull. Och för barnens skull är det han utför sin gärning.

Pensionerad från yrkeslivet ägnar han sin tid åt att tigga pengar och presenter av olika företag för att glädja barnen vid juletid. Det händer också att enskilda personer lämnar ett rejält bidrag med bestämda adresser, när de själva vill vara anonyma. Då har tomten tystnadsplikt, och det blir också han som får äran - men det är han väl också värd, för någon annan betalning får han inte.

- Det är betalning nog att se barnen glada, säger han långt inne i det yviga skägget.

Han tycker om barn, och han mår bra av att känna, att känslorna är ömsesidiga. Numera har han blivit så bekant, att han knappt kan visa sig ute i Nora-Gyttorp, förrän han blir omsvärmad av ungar. De kommer fram spontant och kramas och rycker i skägget för att se om det sitter kvar - och det gör det.

3 000 paket

Bortåt 3 000 paket slog Tomten in under det gångna året, och några hundra timmar har tomteverksamheten tagit honom. I slutet av november kom belöningen, som samtidigt är den utåtriktade delen av jobbet, det vill säga själva tomteuppdragen. Ända fram till jul är det då bråda dagar, och sedan efter en kort viloperiod börjar förarbetet för nästa jul.

I Nora besöker han skolor, daghem, parklek, förskolor och dagbarnvårdare, och så brukar han dyka upp i norra Värmland, i de gamla hemtrakterna i Norra Finnskoga.

Det var förresten där det började.

Blev utan älg

Tomten, det vill säga innan han blev Tomten, var med på älgjakten 1982, och då lovade han att låta skägget växa, tills han hade skjutit en älg. Och någon älg blev det tursamt nog inte.

Året därpå skulle han hälsa på hos en moster i Stranna, och kom in hos Peter i Boa i affären i Höljes. Peter blev tydligen imponerad av det ståtliga skägget och engagerade på stående fot den skäggprydde som tomte. Sedan har uppdragen bara blivit fler och fler. Ända från Göteborg har man hört av sig, och till 1990 års julaftonsuppdrag var han tingad redan den tredje januari.

- Nu går det inte att lägga av, för då fattas det något, myser han.

Nu finns det de gamla finnskogingar som efter att ha sett Tomten tycker, att han är väldigt lik en Klas Eskilsson, som en gång för länge sedan bodde i Stranna. Denne man flyttade 1950 till Gyttorp, och vem vet kanske han är släkt med Tomten, eller om deras vägar på något outgrundligt sätt har korsats.

Men Tomten är bara Tomten - för barnens skull. Så vill han ha det, sedan må han vara lik vem som helst.

- Kan man glädja barnen, så ska man det, säger Tomten från Gyttorp och Norra Finnskoga.