Många gripande livsöden i ny torpinventering

Av TORLEIF STYFFE

Kajsa Nilsdotter Werme från Norra Ny fick 1860 en son, som gavs namnet August. Det visade sig, att den lille led av benröta, och någon läkarhjälp fanns inte att få på närmare håll än i Kristiania (Oslo). Då gick Kajsa och bar sin son hela den långa vägen till den norska huvudstaden. Tragiskt nog lyckades inte läkarna bota August, utan han avled senare i sjukdomen på ett sjukhus i Kristinehamn.

Detta vittnesord om sann moderskärlek kan man läsa i boken "Torp och torpare i Norra Ny" (Montana), som kommer ut under sommaren. Det är en gedigen inventering av cirka 400 torp i Nysockna, en historiebok om bygdens egendomslösa. Bland kartblad, torpbeskrivningar och mängder av personnamn och årtal urkristalliseras flera gripande livsöden i boken.

Man kan läsa om Markus Persson Granlund, som helt enkelt försvann från hustru och fyra barn och aldrig hörde av sig. Sju år efter försvinnandet fick pastorsämbetet i Norra Ny ett brev från en kvinna i Delsbo, som berättade, att hennes väninna blivit bekant med mannen i fråga, och nu ville hon för väninnans skull veta, om allt stod rätt till. Ryktet hade tydligen hunnit i fatt Markus.

Boken berättar också om Per Perssons i Nedre Värnäs tragiska öde.

På flera sätt ger boken inblickar i torparnas många gånger hårda levnadsvillkor, men en och annan anekdot visar, att livet inte bara bestod av möda och besvär.

En kuriositet, som omnäms, är torpet Kölberg på Näsbergs hemman, troligen byggt före år 1800. Stugan finns ännu kvar och är unik så till vida, att länsgränsen går rakt igenom den. Folket i stugan åt i Värmland och sov i Dalarna.

Bland fotografier finns porträtt av människor, som föddes under 1800-talets förra hälft.

Bildtext:
GLIMTEN I ÖGAT har han, torpforskaren Olof Jillhage i Norra Ny, och en god historieberättare är han. Några anekdoter bjuder han på i torputredningen.

Det var omkring fyra år sedan, som Norra Ny hembygdsförening beslutade att medverka till, att en torpinventering i området skulle göras, innan alla äldre personer med kännedom om de gamla torpen var borta.

Ett lätt val

Valet var lätt, när det gällde att utse den ledande för detta stora forskningsprojekt. Olof Jillhage i Björby hade redan börjat göra uppteckningar, och han blev tillfrågad. Valet av honom visade sig vara ett lyckokast. Med egna hågkomster från seklets början, med ett klart intellekt och med en långt driven känsla för vad som är väsentligt i sammanhanget var han som klippt och skuren för uppgiften.

Arbetet med torpen tog mer tid i anspråk, än vad man gärna föreställer sig, och det har funnits stunder, då Olof undrat, vad han gett sig in på. Hans arbetsbörda skulle ha fått vilken fackförening som helst att reagera - om det inte varit så, att det rört sig om ideellt arbete, och om det inte varit så, att det gällt en pigg 89-åring, och om det inte hade varit så roligt. För roligt har det varit mitt i allt slitet, annars hade arbetet nog stoppat sig självt.

- Det kan vara svårt att tro, men det har hänt att jag har fått arbeta en hel dag med ett enda litet ärende, säger torpforskare Jillhage.

Om man då besinnar, hur många ärenden boken består av, förstår man, att torpforskning är något som tar tid.

- Sådant arbete får ta tid och måste ta tid.

Även om arbetet blev större än han väntade sig, har Olof inte varit helt ensam om slitet.

Medhjälpare

Från socknens södra del fick han en god medhjälpare i Einar Nilsson, som från sin utsiktspunkt i Gravol utrett de flesta av de södra hemmanen (arbetet har i stort sett delats upp efter hemman).

Längre norrut, uppe i Björkenäs, fanns Maja Lisa Björkström, som med kunskap om bygden och erfarenhet av släktforskning blev en stor tillgång, då det gällde att utreda socknens nordliga delar. Många andra har också deltagit i arbetet med små eller stora bidrag i form av bilder, utredningar eller enstaka uppgifter.

Resultatet av denna tålmodiga forskning med mängder av intervjuer och mycket letande i kyrkböcker har sedan redigerats av Montana förlag i Ransby och där sammanfogats till den bok, som nu i det närmaste är klar.

Detta redigeringsarbete har utförts i nära samverkan med de tre huvudutredarna, som inom kort alltså får se resultatet av sin samlade möda.

Olof Jillhage kom in på torpforskning via sin vän P G Larsson i grannförsamlingen Dalby.

P G var den som tog initiativet till motsvarande forskning i Dalby för mer än tiotalet år sedan, vilket så småningom gav till resultat en bok som kallades "Torp i Dalby".

Blev övertalad

Efter en hel del övertalningsförsök från P G:s sida började tanken gro hos Olov - han satte så smått igång med arbetet. När hembygdsföreningen skulle organisera projektet, var Olof redan en bit på väg och blev en lämplig ledare för det hela.

Man förstår att det finns ett socialt patos som en av drivkrafterna bakom ett sådant arbete, men någon torparbakgrund har inte Olof själv. I stället härstammar han från den rikaste bonden i Värnäs, men hans farfar fick inte mycket med av arvet han borde ha haft därifrån, och sålunda blev det inte mer till hans ättlingar heller.

För Olofs del blev det flera olika sysselsättningar genom åren. Vintertid handlade det mycket om skogsarbete, och på somrarna byggde han hus.

Ja, han inte bara byggde, han ritade dem också. Många är de boningar i norra Värmland, som haft Olov Jillhage som arkitekt.

- Det började med att jag ritade min egen stuga 1933, berättar han.

Sedan följde en mängd kommunala uppdrag från 1930-talet, tills Norra Ny upphörde att existera som egen kommun 40 år senare. Då lade Olof av.

Han är lite av uppfinnare också. En del skapelser både i trä och metall har tillkommit i den verkstad han inrättat i hemmet i Björby. Detta Jillhagska hem ligger för övrigt på en platå, dit vägen är tämligen brant, så Olof konstruerade en egen linbana för brevlådan för att slippa gå ända ner till vägen efter posten. I stället kom lådan upp till honom.

Denna mobila brevlåda är nog den av hans uppfinningar, som blivit mest omtalad i trakten. Annars har han konstruerat en blankett också under sin tid som kommunalman, och under arbetet med släkt- och torpforskning har han använt sig av mikrokort, till vilka han i förbifarten upprättat ett register.

Detta register gäller husförhörslängderna i Norra Ny, men principen han använt sig av har intresserat Svar i Ramsele, som sköter mikrofilmningen av kyrkoböcker.

Skrivmaskinen som stavar illa

Med endast folkskola i botten har denne ovanlige man uträttat mycket, som normalt skulle ha krävt lärdom från åtskilliga skolår. Det ena området efter det andra har han lagt under sig, och mycket skrivarbete har han utfört och utför alltjämt.

- Det är bara det att jag har en skrivmaskin, som stavar lite dåligt.

När nu det stora arbetet med torputredningen är slutfört, borde det vara den snart 90-årige Jillhage väl unnat att dra sig tillbaka och bara njuta av tillvaron på sin hedplatå i Björby. Men Olof har mycket ogjort än. Han är redan påtingad för nya utredningar, och registret över husförhörslängderna kanske behöver finslipas. Dessutom är han redan igång med ett annat stort arbete, som också är angeläget, nämligen nedtecknandet av naturnamn i Norra Ny. Vem vet, kanske det materialet också blir en bok vad det lider.

Bildtext:
MAJA LISA BJÖRKSTRÖM från Björkenäs i Norra Ny är en av författarna till boken "Torp och torpare i Norra Ny", liksom Einar Nilsson från Gravol.

Bildtext:
EN BILD UR Norra Nys torpinventering visar de fem gamla systrarna från Markusstugan i Månäs, av vilka Marit (till höger) blev 100 år.