|
Källa: Augusta Lindow, Sysslebäck, Brev från Tant Augusta
Brev ifrå Ovasjöbygda (1949)
Je ser i tidningan att dä i desse dagan e hunnra år seja den stor författern Strindberg vart född, å att tiningä skriv sä myttjy fint ôm en. Dä e fell så, att ingen blir sä nerskälld som nä en ska gift sä, å ingen blir sä tårost som nä en ha dö. Je ha läst mang böckrä tå denne märkli författern, je å, men je ha allt tyckt att han ha skrev bra groft iblann. Ôm en nu sätt sä å täntjä på å jämförä di böckran han ha skrev mä dä di skriv nu, sä tyttjä en allt att de e rene barnlekan imot en hel del di skriv nu å skeckä ut i läsecirklan. "Usch!" sa pessimist'n. Men de va int ôm dä je skull orer nu.
För två år seja i agusti skull maken å je ut på semester, å som ve int ha vôr te Danmark seja de vart slut på krig, sä skull ve res te Köpenhamn å häls på e dôtter, som e gift mä en dansk å bor der.
Ve rest herifrå å te Kallsta å nattlogg der bortnä e anna dôtter - ve har mang dôtträ - å môran derpå rest ve te Götebôrg. Der skull ve byt tåg, å da sätt ve ess i en Oslovagn sä ve skull släpp å byt än ve skull kom direkt te Köpenhamn. I denne vagn satt de en nôrrman. Ve satt fäll å tett på eranner e stönn, men sä börri han på å tal å tyckt de va bra, att de va slut på krig, sä en kunn få res utrikes igen, å ve hell fäll mä'n på dä, maken å je. Sä vart dä mer prating, å ve kom in på litteratur å författerä, å han tog te å tal på Strindberg, som han tyck va styv te å skriv, å de hell ve mä'n på. Han nämn fell ett par tre böckrä uttå'n, som han ha läst, å så börri je på å tal ôm allt je ha läst, å all teaterpjäsä Strindberg ha skrev. Je kom fäll int ihôg all je häll, men maken, som satt å hör på, stack in "Till Damaskus".
Sä tal je ôm för denne nôrrman, att Strindberg ha vô gift tre gangä å hônt fruan hass hett i tur å orning å hô mang barn han hadd i äktenskapa å ôcken tå fruan som va mor ders. Sä tal je ôm för'n att Strindberg ha försökt sä på gullmakeri men att de messlöckes. Sä börri'n å mål tavlä, å helst vill'n mål karg lannskap å stôrmet vatt'n, å de va ju stôrm hel kärn, sä dä pass bra. E tavel mål'n som föreställt en klippö, å nä han vänn tavla ôpp å ne sä vare likt'n sjôlv. Dä va talangä, dä. En unnle kär varä fäll, för en gang i ett sällskap tog en ôpp en revolver tur fecka å sköt ett skôt, för han vill se ôcken som vart räddest. Dette va bär ett exempel uttå all hyss han hadd för sä mä vännan sin.
Denne nôrrman satt sä tôlet å hör på, å te slut sa'n te mä: "Aldri ha je truffet en kvinde som om Strindberg hatt så mye att vite". Je skämdes sä smått för je ha läst sä myttjy uttå å ôm en slicken stor kvinnotjusär, men je strök fell över mä, att dette va fell int stort je vesst.
Ve åkt gönem Halland å Skåne, kom te Hälsingbôrg å kör bort på färja mä tåg, å seja långt bort på Själland, å allt sä prat ve Strindberg än te ve kom te en station som hett Springforbi. Der bytt'n samtalsämn, nôrrman, å börri på å prat musik å kompositörä. Han tyckt ôm musik å sang sa'n, å je va genast mä på galôppen. Han nämn Grieg å Ole Bull uttå di norsk å tyckt di va sä häftin, men je räkt'n ôpp Sinding å Johan Halvorsen å Halvdan Kjerulf å hônt di ha komponer, å seja for ve fäll över Danmark, Finland å Sverri förstås, ätt som je va svensk, å seja utrikes sä langt ve hann å kom ihôg. De va rektet intressant å tal ve denne nôrrman.
Sä kom ve te Östbanegår'n, å der sa je te maken, att her ska ve gå tå. Nej, sa'n, ve ska te Hovedbangår'n, å börri liksom på å tal danska ätt som ve nu hadd kom te Köpenhamn. Nej, sa je, ve ska tå her, men han va sä envis mä Hovedbangår'n, sä han ga sä int, å da fäck han fell jär som han vill. Je åkt fell mä, för ve kom fell int tur stan, tänkt je.
Ve kom da te Hovedbangår'n, å der sa denne nôrrman farväl å tack för "dejligt seldskab", å se stack en iväg som ett skôt. Han va nokk gla han kom ifrå e tôcka pratkvarn. Dette va på môrasia för dä tog te å bli ljust, å ve fråg fell nôn stins ôm denne gata ve skull te, men ingen vesst hôr den logg. Ve ha åkt för langt förstås. Så kan de bli nä käran får jär som di vill.
Sä geck ve bortpå e gat å da mött ve en bil som dä satt två härrä i. Ve hejd denne bil'n, å da va rä två civilklädd polisä, som kom ifrå en fäst, å ve häls å fråg, om di kunn vet hôr denne gata logg. Dä vesst di int, men di ba ess sitt ôpp i bil'n, sä skull ve åk ikring å försök få reda på hôr gata va. Ve tack sä myttjy å steg ôpp å sätt ess. Seja stannt bil'n her å der, å ve fråg fler personä ôm gata, men ingen vesst nô.
Te slut stannt ve inve ett stort hus, å dä ha ve kört ikring två gangä, å der ba je å få gå tur bil'n å se, ôm je kunn orienter mä lit. Nä je stog der å tett at all hall sä va rä nôn som stack ut ett huvvu i ett fönster i anner våningen å skrek "mamma", på ren svenska. I Danmark hettä rä moer. Dôttera ha lej å vänt på ess å hört att denne bil'n kör ikring å stannt der, å da tänkt ho att dä möjligen kunn vä ve. Sä skull fell maken te å jär ôpp fö denne lang skjussa, men di skull intnä ha, sa ri. Men han stack fell en tikroning i hanna på den som kör, å di tackt å tyckt dä va sä förmyttjy. Nä ve kom in, tal mågen ôm, att han ha vôr ve Östbanestation å gått igönnem varenda vagn på tåg å tett ätt ess, men han kunn aldri inbill sä på att ve skull sitt i en Oslovagn, sä i den geck en int in. Di e visst int nô sams danskan å nôrskan men dä har int ve nô mä å jär. Dôttera ha lag te en fin medda mä bå snaps å Carlsberg te drekknes, å maken ha nokk vill hatt en "hutt". Ve va allt bå svang å törstu ätt denne lang resa.
I fjol va ve å te Köpenhamn, men da vill allt maken stig tå ve Östbanestation han å, för gata ve ska te e tras inve. Dôttera bö på the å smörgås, å se la ve ess e stönn, men dä va ren môran, inna ve ha prat falet. Seja hadd ve allt nôr trivle dagä i Köpenhamn, inna ve rest hem igen.
Tant Augusta
- - -
Brev ifrå Ovasjöbygda. (Dalbymål)
(NWT 24 jan. 1949)
Ja ättersom redaktion va sä vänlen å tog in dä först brev je skrev å skeck in, sä skriv je fell ett te å hûppes på att di tar in dä å. Nu va dette skreve i augusti, i kräfttia, men dä ha int vûrt tå å skeck di förr än nu.
Nu va rä så, att ve ha hatt en tannläkär her i Ovasjöbygda i sjöttan år, å han ha liksom vôrt som en tå ôss, å nu ska han flött herifrå te dit han e kommen ifrå. Di brukä å säj, att ingen e profet i sett eget lann, män dä olspråk e nokk förgammert, ser dä ut, för di vill äntle ha denne tannläkärn dit ner tebaka.
Ve som bor ikringen her i Ovasjöbygda skull fell liksom ställ te ett lit avskedskalas för hônom å frua hass inna di rest herifrå, sä dä va fäll nôn som ringn te en källärmästär å beställt denne meddan, å sä skull dä bli dans ätterat. Han va fell sä snäll å tog imot beställninga å han jol iorning en fin kräftmedda at ess, för dä va i kräfttia, sä dä pass bra.
Först va rä duke ett stort smörgåsbol i dä sönnä rôm ôppå, ve fäck ha hel våninga ôppå, sä ve fäck vä ustörd. På dette smörgåsbol va sä myttjy gôtt. Dä va smör å brö, ost å mössmä, sardinä å sylta, heminlagd sill, Janssôns frestelse, kyttbullä å njur, omelättä mä svampstuvning på, ja je kommä int ihôg allt gôtt dä va. Ve ot fell mä sôrg i hjart, ve ha int vill denne tannläkärn skull ha rest herifrå, för ve tyckt han va sä bra.
Seja jeck ve i rä stor rôm, för der va meddasbol duke mä blommä å löpärä mä kräftä påmåln. Dä een fat mä kräftä ätt dä anner bar ôppasserskan in, å dä jeck mä mang tjôg för ve va trätti stycken som ot, å gôtt va rä mä kräftä, som ve inte ha fått på ett helt år.
En kollega te denne tannläkärn stog ôpp å hell ett vackert tal te'n å på dä hurr ve tôlv gangä, ja sômmel hurr visst bå trettan å fjortan, för di va visst lit gla i hôgen mett i sôrja. Je unnrä, ôm de kunn bero på nô drekknes som di fäck. Dä va allt fler som tal på denne meddan, å seja tal bå han å frua hass å tack ess för tia ve ha vôr tesammens, å je skull allt sä jän ha vill sagt nô ol je å, men sä kom je ihôg att de står skreve, att "kvinnan ska tiga i församlingen", sä je teg, men je satt å tänkt hôss denne tannläkärn ha sträv i sä mang år her i Ovasjöbygda å lag tännrä på ess allihop. Hôss skull ve ellest ha kunn tugg i ess denne go mat'n, å hôss skull ve ha sett ut ôm int han ha vôr. Da har nokk näsa å haka närapå stött ihop alldeles som på påskkäringan di hänjä ôpp te påskhälja å mä en tanngnadd i mun.
Sä feck ve efterrätt'n å seja geck ve ôpp ifrå bol å i dä sönnä rôm å sett ess der å prat, å der va rä kaffebol duke. Ôm e stönn drack ve kaffe å seja skull di te å dans. Di dans ätt radiogrammafon te å börri mä men ôm e stônn kom källermästärn in me ett kapell ifrå Stôckhôlm. Di hadd visst vô i fôlkparken å spelt å sä va han ut å fäck tag på dôm å tog in dôm på speling at ess. Di kläm i å spelt, å da ska je säj dä vart fart på di som dans.
Djurläkärn flög som en sken häst bortöver gôlv mä e jänt, han har fell lärt sä tå hästan han dôkterä, å seja kom klôckärn mä e jänt, men han tog di lit mer i piano, för han kan spel, han. Sä kom di anner, å ulikt dans di allihop. En del skre fram, sômmel hôpp, å vår lille aptekär geck å vre lit påssä mä e jänt. Han fäck int ta i sä hart, för han har fäll huvvu fullt tå räsäftä, som han kunn ha blann ihop, å dä kunn ha vôrt gali på nô ställ. Dä e nock svårt å vär apotekär å förstå sä på allt dette latin som ä skreve uttapå all medicinflaskä, men han får säj: Veni, vidi, vici.
Jägmästäran tog di mer longt di, åtminst'n han me yngbryna, di va nock slet'n tå all skogsräkning ätt denne rik bonn som ha dö her i Ovasjöbygda. Den anner skutt fäll ikring som vanle.
Skollärärn, som va der, dans fäll å, men han va liksom värd å geck ikring å bö på allehanda, sä int gästan skull vä törstu ätt denne krafti mat'n.
Fästföremål kom allt å bö ôpp mej å, men je tack å sa som sanninga va, att je kunn int dans, men da skratt'n å sa, att dä skull vä minst en major, som skull bju ôpp ôm je skull gå ôpp å dans, å sä geck han å tog e annane.
Fram på småtimman vart dâ e litta "vickning" å seja åkt fäll hôr å en hem te säj.
Tant Augusta
- - -
Nâr jâ ser
hôss di strävâ å gâr fint her på Dalbyhem te jula, sâ täntjâ jâ på hôss dâ va för i vala nâ int di hadd ôcke såp än tvål än skurbôrstâ. Da hadd di brägôlv, sôm di skur mä vattn å tvagâ å sann. Först va râ te å gå ôpp i skogen å gâr en hop mä tvaga å bâr ne å häng på nôr sjyggalâ, sâ bar skull gå tårôm. Seja skull di plôck skurmôs, sôm di skull tôrk gôlva mä. Dâ fanns int trasâ på den tia, för trasan skull di väv mattâ tå, te å ha på gôlva i kåven å i nöstugga. Di mattan skull vâr rannu å rutu. Di vit trasan skull di väv unbreâ tå te å ha i sängan iställ för lakenâ. Sâ va dâ te å bâr in en hop mä vârt vattn å blöt på gôlva mä å seja strö på fin sann å sâ ta tvagâ å sätt punn den höger fotn å skur fram å tebaka tess dâ vart rent. Sâ skull en vräk på en hop mä vattn å skölli en gang å tôrk mä. Sâ fâck [?] över en gang te på sam vis å sâ skölli en gang te. Sâ vart dâ te å ta skurmôsn å tôrk mä. Sâ fäck en ha ett par soplimmâ å sop bort all denne môsn, å gôlva vart sâ fin å vit tå denne skuringa å tôrkinga. Iblann sâ fanns dâ minrâ soplimmâ, sôm småjäntan skull få ha å lâr sâ denne sopinga.
Sâ skull di ha vespâ te välling- å grötkokinga, å da togg di bjârkris å skal tå bârken, sâ den vart vit å fin. Senna bann di nôr sôm va minrâ te såsvespâ. Dâ fanns int stålvespâ på den tia.
Dâ stogg en stabb i spishörna å der varâ en veklûmp å e yx te å spit steckâ mä, sôm di skull ha å jâr el mä sâ di skull fåri vârt i stugga ôm môran. Inve stabben stogg dâ två soplimmâ sôm di skull sop gôlva mä.
Tant Augusta
Tant Augusta:
Brev ifrå Ovansjöbygda.
Di talâ ôm problembarn, å de e myttji kônstret i denne vala, å te å foster barn e nokk e stor kônst, åtminnst'n i desse tian. Fôr geck dâ linnre fôr da va dâ bââr te å gââr sôm mor å far sa te, å dermä punkt. Nu talâ di ôm psykopatâ å nâ je va barn vesst ve int ôm nô ann psyke än dä sôm stogg skreve i Andersens sagâ å dä va ett fruntimmer, kommâ je ihôg. Je tror att barna bli en hel del bortskämd nu å di kelâ bestämt för myttjy mä dôm. I vårt hus har dä sällan vôr tomt fôr barnbarn. Di en har sjôlv e stor å gift allihop å di barnbarna sôm ha vôr her har allti vôr snäll å lydi å gjort sôm en sagt te dôm.
En dag kom dä ett kvinnfôlk in her. Ho geck å sålt bôckrâ å ho vart stån inna dôrra å tett sâ ikring. Je hell på å bak pepperkakâ, å Björn, en åttårs gammel dôttersôn satt å stekt dôm ätt sôm je bak. E litta sjuårs jänt stogg ve diskbänken å disk. Ho va sâ litta sâ ho rack int ôpp te disknon, än ho mått stå på en litt'n pall. Maj disk ordäntle å Björn bränn int ôpp e enda pepperkak. Ho som sålt bôckran tykt allt att desse ongan va sâ snäll te å hjôlp te å je repeter dä sôm je allti trôtt på: "ârbet befodrâ hälsa å vâlstånn å hindrâ mang tefäll te sônn" å " ho där icke vill arbeta hon skall heller icke äta", predik je ôpp å dä höll bokmänniska mä på. Ongan satt å hör på dä je sa å hör hônt dâ va å rätt sâ ätt, båre fôr den en å den ann. En ska allti ta ongan på allvar ifrå början, å int minst nâr di ska lâr sâ te ârbet. Dä blir mäst ordentle da.
Di kan allt vâ rolen å mä, desse ongan, nâ di sättâ den sia te. En dag kom Maj in å skrek: Gu bevare Japan å Kina, gubben Nyborg å Lina. Ôcken ha lârt dâ detta, fråg je ho. Ho trôdd att dâ ha vôr nô gali å skull skyll ifrå sâ på en uttå grannongan, som hett Olle. Da sa je te ho: ôm han Olle fortsättâ i den genren kan dâ bli en berömd kâr tå'n. "Genre", hônt e dä, sa jänta. Je förklar sâ gôtt je kunn hônt dä betydd å sâ rest ho ut igen.
En sönda togg je Björn mä te körka nâ läsbarna skull ta nattvar'n. Han satt å sogg att präst'n stack nô vitt i mun på dôm, sâ han vesk te mej: hôffôr steck präst'n bomull i mun på dôm? Jâ vesk tebaka: dä e int bomull än dâ e oblat. Hônt e dä, sa'n. Dä e osyrat bröd, vesk je. Jaså, sirapsbrö, sa'n. Han tykt je sa dä å mä dä feck dâ vâr te ve kom ut tur körka. Da förklar je fôr'n hônt dä betydd.
En dag satt ve å ot frukost å femåringen Rolf satt mä ve bol å nâ ve et färdit, sa mor hans te'n, att han skull tack Gu för mat'n. Han börri så: tack gode Gud - å sâ vart'n sitt'n å funder på detta. Sâ skrek'n: gode Gud säj mormor nâ vällinga kokâ över. "Små grytâ har också örâ". Dä e nock möjle att mormor ha skrek så nôngang nä vällinga ha kokt över. Denne Rolf å hans föräldrâ e bosatt på Gôttlann. En dag sâ logg han å morfar hans utpå backen å tett på hemmel'n. Nâ di ha tett e stônn, sâ sa Rolf: dä e allt myttjy stôrre hemmel på Gôttlann, å dä had'n allt rätt i. Her i Ovasjöbygda syns int stort te tå hemmeln fôr desse hög bärja, men på Gôttlann går hemmel'n än ner te hav. Se ongâ har både ögâ å örâ, får en kom ihôg.
Tant Augusta
- - -
Brev från Klarälvdalen
Her i sist va gamlingan her i Dalbygarn böön ut på langres, men dä va fler tå di gammel sôm tyckt, att inte di ôrk fûlli mä sâ langt. Nu vart ve sôm int ôrk fûlli mä den gangen böön ôpp te ett ställ i Höljes, sôm di kallâ för Slinkin. Å ve vart gla för dä, för dä va sâ langt å åk.
En måndasmôra her i sist kom di hit mä en taxibil å en littn buss, å ve va fell ett 20-tal sôm rest. Först for vâ te Höljeskörka, der di hadd ställt te mä gudstjänst för ûss gammel. Ve feck åk ända fram te körkdôrra, å der stogg prostpar Finnson å togg imot å bö ess in i e trivle körk. Der varâ ljus tänd på predikstoln, der prostn skull stå å predik för ess. Sâ va râ fler ljus tänd ner i körkbänkan, der gamlingan skull sitt. Prostn hell ett sâ fint tal te ess å ifrå ôrgelläktern kom dä fin sang å musik uttå klôckern.
Ja, sâ varâ slut i körka, å nu bar dä iväg dit ve va böön, te Slinkin. Prostn å prostinna va böön mä dit å, å dä va fint, tyckt ve. På trappa te Slinkin stogg värdinna å togg imot å önsk ess vôlkommen. Ve steg in i ett stort ljust rôm. Dä va byggt uttå tômmer, sôm di seja ha högg tå bârken sâ dâ vart alldeles slätt å vitt, å sâ fint å ljust. En fin öppen spis varâ, å der brann dâ e bras, sâ dâ va sâ hemtrivle på all vis. Sâ vart ve böön te å sätt ess ve kaffebol å der varâ duke mä stor smôrgåsâ mä myttjy gôtt pålägg å sâ kaffe te dä. Sâ vart dâ påtår å en hop mä goo kakâ te dä, sâ ve vart sâ goo å mätt.
Prostn tal fell ve kaffebol å allt va sâ trivle. Dä e role å se att nôn täntjâ på di gammel. Våran prost, han e en riktig karlakarl, han talâ sâ stôckâ å sten kan röres å flyte i gråt, å självaste "Horn-Per" jâ menâ, han vurti om käkera våt.
Sâ tack ve fell å lemn en blombukett sôm tack för allt besvär värdinna ha hatt för gamlingan på Dalbygarn. Sâ rest ve hem å allt geck bra, för högertrafiken hadd int börri än da.
Tant Augusta
- - -
Ôm idrôtt fôr å nu
Di talâ på å har sâ myttjy idrôtt fôr sâ nu fôr tia imot nâ je va ong. Da hadd di bââr blåbandsföreningâ, godtämplâföreningâ, sangföreningâ å syföreningâ te å fördriv tia mä, å dä va fell nôttet dä mä. Di kutt da int ihôl sâ, å int bröt di å sâ ârman å bena häll i den idrôtt'n. Dette va mer fôr själa, å dän idrôtt'n di har nu e nokk mäst fôr te å stârk krôppen å di ska bli vig å dä.
Nu kappkutâ di å kappsöm å kappåk på ski å je vet int allt di kappes mä, å stor å fin pris får di bäst, å utrikes får di res å vis fram ôcker dôkti fôlk di e. Ve sôm e fôr gammel te å vâ mä, sitt allt hem ve radion å hörâ på å e sâ glaa nä Sverri vinn.
Den först skitävlinga her i Ovasjöbygda va fôr en förti år seja, da kârn min å en ong nôrrman, sôm va her å köft ôpp timmer för nô bolag, ställt te mä skitävling för småpôjkan herikring. Di kom en hel hop å vill vâ mä, å te prisâ fäck di munjigâ, fällknivâ, karamellpôsâ å blyertspennâ, å di va sâ gla fôr desse prisa, småpôjkan. Di va int van sâ stort dän tia.
Dä va fell anna kapplöpning å, ôm en nu får kall di dä. Di klagâ på att int fôlk går te körka nu, men dä jol di fôr, åtminst'n ôm julmôran. Ôm dâ va 30-40 gradâ kallt sâ nokk skull bonngubban ôpp å iväg te körka å familjen mä, sâ mang sôm geck i åka, å en del tå'rôm geck, fast dâ va över e mil, å ingen va rädd fôr kalln.
Dä va int mang som hadd pälsâ på den tia, å da va râ en gubb som int hadd nôn päls, men te körka skull'n å kallt va râ. Han hadd e dôtter sôm hadd ont i bena, å da hadd ho tal ve dôktern ôm di, å han årnér att ho skull ha kalsangâ sâ dâ skull bli vârt at bena hennes, sâ skull dä nokk gå över. Kalsangâ hadd int ôcke kârâ än kvinnfôlk den tia, än gubben ba dôttera han skull få lån desse kalsangan hennes, nä han skull te körka. Dâ fäck han, men nâ han kom hem hell ho int på å fäck åt desse vârm kalsangan uttå far sin.
Ja, sôm nâ kanske vet trôdd di fôr, att den som kör fortest hem ifrå körka ôm julmôran skull få in skörd'n sin. Feckflaskâ hadd näst'n all gubban mä sâ, å di stogg fell i soktnstugga å togg sâ nôn tuting för te bli vârm å fresk te å kör, nâ ri skull kappkör hem. Dâ fanns intnâ djurskydd da fôr tia, ska ne vet, än gubban fäck bruk piska på desse hästkrakan, sâ di logg som remmâ ätt lansvägen än Klarâlva. Ôm âlva va frös'n å dâ geck å kör ätt den, sâ kunn di vâ en ti tôlv i bredd.
På den tia bränn di i hôr gal, sâ desse fekkflaskan vart nokk int tom förr'n tjugenda Knut, än hästan fäck allt vâ mä ut å få pisk hel jula. Dâ bruktes så, men dâ va rent äntjele å se desse hjôlplös hästan. Da brukt di förmögen bônnran ha julkalasâ, å nâ gubban ha fått nokk mang supâ te denne go julmat'n, sâ vart dä allt slôssing iblann, å da kunn dâ allt gå å nô ben, ôm ulöcka va mä, i denne idrôtt'n, ôm en nu får kall di dä. Gubban logg fell still i sänga te dâ grodd ihop, å den een gubben spjôlk den anner, sâ int doktârn å länsman skull behöv å blann sâ i ri. Sômmel vart nokk lit vinn å skack, men di levd fell te di vart dö di å.
Ja, dette va idrôtt'n nâ je va ong, men nu e râ allt arvis.
Tant Augusta
- - -
Fest på Dalbygården.
Som ne vet sâ har de vôrt byggt å iordningställt ett stort fint hus her i Fläskremma. I de hus har de fått flött in en hop mä gammelt fôlk sôm int ôrkâ sköt sâ sjôlv, än di lär å ha nôn som lagâ te mat at sâ å hall dôm ren å ordnâ sâ doktern kom nä di bli sjuk m.m. Dette hus hettâ Dalbygården å dä e en stor fin gal, får ve sej ve som bor der. Fire [!] matsalâ e dä, en för hôr avdelning, å i en tå dessa matsalan satt ve, en 10-tal kvinnfolk. Sâ va de e, Sofia hett ho, som kom sâ på att ho vill bju på römgröt, å ho skaff ihop grädd å mjölk te denne grötn. Sâ hadd ho franskbrö sôm ho skar i skivâ å på dä skull ve bre smör å sâ hadd ho getost sôm ho fått köft i en granngal å de skull ve skär i skivâ å lägg på smörgåsan. Sâ hadd je en bôrk sill sôm je ha fått tå sônkvinna mi å den tog je fram å släfft te, sâ de skull bli nô salt te grötn. Fler säterkullâ va dâ bland dessa fruntimran å Kajsa på Bennäs åtog sâ att ho skull kok denne römgröten. Ho geck bort i ett kök sôm di kall pentry å dit plôck ve all indigrejsan sôm skull hör te denne kokinga. De e allt e litta kônst å kok denne gröten, sâ de ska bli lagôm mä flôt nä den e falu. Ve fäck vä i matsaln mä dette kalas å Kajsa ha kokt sâ go gröt å de sôm int vill ha sâ myttjy flôt, sâ slog ve tå lit å hällt på mjölk i ställ å dä va sâ gôtt. Sâ bredd di säj smörgås å skar mösmäskivâ å la på å sômmel vill ha denne go heminlagd silla. Ve hadd sâ role å dä va e slika prating å skratting ôm hôss dâ ha vôr för i vala när di ha vôr i sätran å vôr säterkullâ.
Prästen kom iblann å predikâ å sjong å spelâ för ôss, dä e sä fint sä, di har en elektrisk orgel her också å dä prästen kom ôppskattâ ve myttjy. En kväll kom Gunde Johansson, dä vet nâ fäll ôcken dâ e. Han sjöng å spelt sä mang role visâ å je ska säj att ve skratt å hadd role. Hôppes han kom snart igen fast han int hörâ te soktna.
Tant Augusta
- - -
På Dalbygården [24/10 1966]
Je ser i tiningen att di skriv ôm gammelvala å da menâ ri fell hôss dä ha vûr fôr i tia. Nu bor je å en hop mä anner gamlingâ på Dalbygårdn å den vet nä hôr e. Di har gjort en sâ fin väg rûnt ikring denne garn å asfalterâ sâ dâ e sâ fint å gå, en blir int sannu ôm skonna än dâ e sôm på dâ finest gôlv å gå på, slätt å jämt. Frida å je, e sôm bor vägg i vägg mä mej, skull gå ut en dag å da trûdd vâ att ve ha kom rent ut i gammelvala. Nâ vâ ha gått en bit sâ mött vâ Kajsa på Bennäs å ho stant å häls förståss å ho geck å bann på en sôck å dâ geck lik ledit sôm ôm ho har sûtt på en stol å bûnn å ânda va dâ tvåtrå ho bann mä. Sâ geck vâ en bit länger å da fäck vâ se vaktmästern, allas vår Arvid. Da geck han å slogg gräsmatta mä ett slickt gammert ôrv å en slicken gammeldags lii sôm di hadd fôr i vala å allt geck sâ ledit fôrn å da tänkt jâ å sa te Frida att detta mått fell vâ gammelvala, nâ di går på vägen å binn å slôr gräsmatta på gammert vis. Sâ geck vâ en bit te på denne fin vägen å da môtt vâ en gammel kâr sôm geck framlutt me hânran på ryggen. Han va ut å skull rôr påssä sâ int han skull bli stôl i ryggen å bena sa'n. Ve geck en bit te, dâ va sâ fint å gå på denne slâtt vägen, å da môtt vâ e människi (kvinna) sôm va ännu mer framlutt, men ho hadd en käpp å stödd sâ på sâ ho inte skull tuller ikôll.
Ja, nu har di di bra di gammel. Fôr fâck di ligg i fuggesa ôm nättran å ha kläa sin der å ät der, dâ lell di fâck å dâ dåle di fâck, å ve kan alldri vâ nock glaa att dâ ha vûrt arvis. Je hûppes bâr på att dâ fortsättâ. Ja, nu roppâ di kaffebû å dâ e bâr te å gå ut i matsaln å sättsâ å dreck å dûpp te, en bli ôppasn uttå trivle jäntâ. Seja går vâ ut å går å sättes i sola å mår gôtt för ännu eräint sâ kallt än dâ går an å sitt ut e stönn mett på dagen.
Tant Augusta
- - -
Brev från tant Augusta
En dag ringd källermästern på Långberri hit te förestånderinna på Dalbygården å bö all desse gamlingan sôm ôrk fôlli mä dit ôpp, sâ skull han bju på navgröt å fläsk. Dä va en hel hop sôm vill åk dit. Ve samles her ve garn vån, å ve vart instuven i en stor buss. Betjäning hadd ve mä ôss, 3 stytjen, sôm skull hjôlp di gammel tå å på bussen, å ett sôm an. Dä vart nock en 40 st. i denne bussen, när all, sôm stogg bål mä vägen å pass på å vill fôlli mä, hadd steg på. Sâ skull dâ kom en hop ifrå Borangen å Höljes, sâ dâ vart myttje fôlk på dette navgrötskalas.
Nâ vâ kom te Långberri sâ stogg källermästern å togg imot å önsk ess vâlkommen å bö ôss in i stor saln. Der stogg dâ e trebent jârngryt mett på bol. Den hadd di kokt navgröt i. Sâ stogg dâ e stetjipann breve, me fläsk i. Sômmel geck å togg sâ sjôlv, å anner kom di å server. Ve sätt ess ve småbol å hadd di sâ bekvämt. Navgrötn va sâ bra kokt, å fläsk lagôm stekt, me flôt på.
Källermästern stogg å spelt gitarr nâ ve kom in, å en gamling kom å bö ôpp Kajsa på Bennäs te en fin vals. Fler å fler gamlingâ kom dâ ôpp på gôlv å dä va se role å seppå. Han va sâ bra te å spel på gitarrn, sâ ve sôm satt, å int dans, hadd dâ fint ända.
Sâ va vâ mätt på navgröt, å da kom di å sätt fram kaffekôppâ. Te kaffe fäck vâ goo kakâ, å sâ satt vâ å prat ôm hôss dâ ha vûr gammert i vala. Sâ skull vâ bort å tack värdparet Tellander å överlämn blommâ te frua å ett smöjbann te honom, te å ha på gitarrn. En ljusstak överlämn vâ också, me stor tack för sâ trivle navgrötskalas.
Sâ skull vâ fell plôck ess i bussen å hem tebakers. Nâ vâ ha kom i å sätt ess allihop sâ börri Evald Nybôrg på å sjong sjömansvisâ, sôm va sâ trivlen. Tia geck sâ fort, å snart va vâ ve Svansåsen. Da börri Anna-Lisa på å sjong Alpens ros. Den e ju sâ vacker sâ vâ satt rektit å njöt.
Ôffer di kall grötn för navgröt, va för att förr i vala hadd di int sâ mytjy knivâ å gafflâ, utta di sôm va sôm värst svang togg grötn i naven å rull ihopn å dôppen i flôt å stack i mun, på sam gång sôm di bet tå fläsk. De va sâ gôtt, tyckt vâ.
Tant Augusta
- - -
Källa: Augusta Lindow, Sysslebäck, Brev från Tant Augusta
|
|