Källa: [SYSSLEBÄCKS FOLKETS HUSFÖRENING 60 ÅR, Torleif Styffe, Jubileumsprogram, Häfte (gruppreklam), 1985]

Sysslebäcks Folkets husförening

60 år [1925-1985]

Av Torleif Styffe

60 år fyller i år Sysslebäcks Folkets husförening - en Folkets husförening som är ganska unik så till vida att den, trots aktningsvärd ålder, inte förfogar över något Folkets hus.
Många och ansträngande har försöken varit att ordna en samlingslokal för bygdens folk, men hur nära det än har varit ibland, så har det alltid stupat på något hinder. En kort period hade föreningen ett Folkets Hus, det ska erkännas, men det var egentligen ett gammalt boningshus, som inte motsvarade medlemmarnas krav och önskemål.

En folkets park har föreningen däremot att förvalta, och det är en park med ett av de naturskönaste lägen man kan tänka sig för en folkpark. Men även vägen till att få en egen park iordningställd var lång och tung.

1922 började det röra på sig lite. Det var Ovansjö ganska nybildade arbetarkommun som då för första gången tog upp frågan om en Folkets husförening i Sysslebäck. Frågan var uppe till behandling flera gånger, och det var i stort sett samma gubbar som i arbetarkommunen som den 13 april 1924 på kafé Honolulu höll ett konstituerande möte för Sysslebäcks Folkets husförening.

Den 4 januari 1925 kunde styrelsemedlemmarna underteckna registreringshandlingarna, och föreningen var bildad.
Den första styrelsen fick följande sammansättning: ordf. Alfred Svanhult, sekr. Ante Antée, kassör Johan Stiernlööv, v.ordf. Gottfrid Dahlqvist och v. sekr. Olof Bengtsson.

För att få in pengar till verksamheten - som ytterst syftade till byggandet av ett Folkets hus - började man anordna fester. Mark arrenderades nere vid älven på "Kalvöla" i Slättne. Anläggningen var enkel och dansbanan dålig, men så var inträdesavgiften heller inte högre än 50 öre.

För att komma fram till festplatsen fick man beträda en träbro utan räcke, och det hände att mindre nyktra personer dråsade i vattnet.

Berättelserna om de stora och blodiga slagsmålen på fester förr i världen är väl åtskilligt överdrivna, men än lever minnet kvar hos äldre personer i trakten om ett stort slagsmål, som utbröt på en midsommarfest. Många var inblandade, och det slutade med, att några i all hast måste kasta sig i båtar och staka sig över älven.

Visst hände det, att fyllhundarna slogs så att blodet sprutade och skjortorna revs av, berättar 91-åriga Signe Bengtsson, som var med och hjälpte till på de flesta av de tidigare festerna.

Signe stod mest i serveringen, men en gång var hon med och bakade. Men det blev bara en gång, säger hon. Vi hade en hel säck vetemjöl, och vi bakade i två hela nätter. På dagarna var det för varmt. Det gick åt massor av bröd, för folk plockade till sig så mycket de ville.

De som uppträdde på danserna var lokala spelmän som Britt-Ola, Vicke Johansson och Hilding Svedbo. Maxpriset var satt till 15 kr. per artist och kväll, vilket kan jämföras med dagens höga gager.

25 FÖRSTA ÅRET
Redan det första året anslöt sig 25 personer till föreningen, och medlemsantalet växte stadigt från år till år. År 1930 var man uppe i 61, 1935 var det 86, och mot slutet av 1940-talet gick medlemsantalet över 100. Vid den senaste medlemsräkningen kom man upp till 187 personer.

LÖVFALLHEDEN
Frågan om tomtplats för samlingslokal var under ständigt utredande. En tomt skaffades i Tutstad, men det visade sig att marken inte var lämplig att bebygga, eftersom grundvattnet gick nära markytan.

Vid ett sammanträde 1927 beslutade man att flytta dansbanan till Lövfallheden, där man arrenderade mark på i första hand i tio år. Kalvöla kunde ibland översvämmas av vårflod, så det kändes säkrare att komma upp en bit på höjderna.

Fr o m säsongen 1928 dansades det på Lövfallheden, och allt mer övergick man till att anlita kända artister. Karl Gerhard var en återkommande gäst liksom Karl Axel Lundins revysällskap. Brita Borg sjöng på Lövfallheden som 16-åring, och Jon Erik Öst uppträdde.

Efter hårda förhandlingar med Sven-Olov Sandberg 1929 fick man till slut avböja, men han kom några år senare.

Bland teatersällskapen märktes även Sysslebäcksamatörerna, och en dansorkester hette Stranna Dancing Band.

Även på denna festplats kunde det gå livligt till, och det berättas om ett regelrätt byaslagsmål, där man använde långa slanor som tillhyggen. Detta var efter en fest. Under själva tillställningarna svarade stadiga karlar som Karlstadspolisens släggkastare Massa Lind för ordningen.

Protokollen beskriver ett ihärdigt upprustande av den arrenderade parken. Enligt en förteckning från 1935 fanns följande byggnader: dansbana, teaterhus, skjutbana, biljettkiosk, vedbod, spelkiosk, hemlighus och serveringspaviljong.

Arrendet förlängdes till 1943 och så småningom till 1947.

Vid ett extra möte den 14 juli 1946 beslöts enhälligt, att parkplats skulle köpas - den fastighet som idag inrymmer folkparken blev föreningens. Därmed inleddes en ny era, med egen park på egen mark. Tomtplatsen i Tutstad såldes tillbaka till de tidigare ägarna.

FOLKETS HUS
Inledningsvis nämndes, att Sysslebäcks Folkets husförening en period faktiskt hade ett Folkets hus. Det var byggnaden Näs i Slättne, som köptes 1935 och inreddes till bl a danslokal och bibliotek. Även en vaktmästarbostad iordningställdes på övervåningen.

Det hela var aldrig avsett som annat än ett provisorium och tillbyggnad planerades men blev inte av. Fester arrangerades, men snart kom kriget, och byggnaden togs i anspråk av militären. Detta gav emellertid en del hyresinkomster.

Tomten och byggnaden var egentligen inte ändamålsenliga för sitt nya syfte som Folkets hus, och den 9 mars 1947 gav styrelsen ordföraren i uppdrag att "meddela vaktmästaren, att Folkets hus försålts". På platsen byggdes senare kommunalhuset.

Planerna på ett nytt Folkets hus har sedan vid olika tillfällen tagits upp till behandling och t o m olika ritningar har förelegat, men därvid har det stannat.

Senast förslaget var uppe var i mitten av 1970-talet och då gällde det ett parkhallsbygge uppe på parkområdet. Bidrag var tillstyrkt av Finnskoga-Dalby kommun, men sammanläggningsdelegerade och nya storkommunen var mera kallsinniga. Inte heller AMS ville vara med och satsa.

I en skrivelse från 1975 sägs, att planerna på en parkhall inte är lagda på is, men idag, 10 år senare, är det främst ombyggnaden av teaterhuset som diskuteras.

NYA PARKEN
Redan 1947 kontaktades en trädgårdskonsulent för anläggande av den nya parken, och det beslutades om inköp av loft och härbre.

Vid den här tiden engagerades artister som Gillesflickorna, Yngve Stoor, Erik Franck och Lill-Arne Söderberg. Och vem minns inte publikmagneten Gösta "Snoddas" Nordgren?

Publiksiffrorna var höga och både 1950 och 1952 kom det över 10 000 besökande!

Det byggdes och det lagades på parken. Mot slutet av 1950-talet tycks ändå en downperiod i föreningens liv ha inträffat. Man klagade i protokollen på dåligt stöd från medlemmarna, intresset var lågt och det hölls under flera år inga föreningsstämmor.

Man gjorde försök i början av 1960-talet att reparera vad som brustit, men det blev en tillfällig uppryckning, och under större delen av 1960-talet låg verksamheten nere. Detta var en följd av, att parken blev försatt i blockad av Musikerförbundet - artister hade bokats i föreningens namn utan styrelsens godkännande. Det var på tider, då dessa artister inte kunde utnyttjas, och de som inte kunde boka om krävde ersättning. Det klarade inte föreningen, så blockaden var ett faktum.

Allt detta trassel lär ha berott på att en styrelsemedlem även var medlem i idrottsföreningens styrelse och en sammanblandning mellan de båda föreningarna tycks ha ägt rum vid bokningarna.

1964 års verksamhetsberättelse andas sålunda inte direkt optimism:
"Vad kommande tid kommer att medföra då det gäller föreningens verksamhet kan ingen förutspå. Allting reder sig, och om det inte reder sig, så får det gå ändå." Nu redde det sig så, att blockaden hävdes efter 4-5 år.

NY BLOMSTRINGSPERIOD
Efter regn kommer solsken, och efter denna svacka i Sysslebäcks Folkets husförenings verksamhet inträdde en ny blomstringsperiod med något av den tidiga pionjärandan över sig. En ny styrelse trädde till och lyckades engagera folk att göra parken till en allmänhetens angelägenhet.
Kväll efter kväll byggdes och hamrades det på parkområdet, och någon räknade ut, att under år 1969 utfördes 2 400 frivilliga arbetstimmar på restaureringen. Förutom alla reparationer gjordes en hel del nybyggnationer. En kväll var 50 personer verksamma samtidigt, så nog var det något av en väckelsevåg, som drog fram.

En tillkallad konsult var tveksam inför den förfallna parkens upprustning, men det lyckades och idag förfogar föreningen över ett välskött parkområde med biljettkiosker, friluftsscen, gammaldansloge, toaletter, korvkiosk, pub, servering, dansbana, tombolalänga med kiosk och en grill.

Det är alltså en frisk och särdeles vital 60-åring, som hälsar sina gäster välkomna under jubileumsåret.

Men det där med ett Folkets Hus ...? Det räknar väl ingen så där riktigt på allvar med längre. 

Saxat ur 1940 års verksamhetsberättelse angående parkfesterna:
"Det har som synes trots svårigheter gått åt rätta hållet, och det torde vi väl ha att tacka den här förlagda militären för, som satte såväl fart som trevnad på våra danstillställningar; månne Ovansjöns ynglingar under tiden lärde sig dansa och avkastade sig mindervärdighetskomplex, så att de till kommande sommar underhåller damerna på våra danstillställningar, så att både nöje och trivsel får fortleva i vår park."

FÖRENINGENS ORDFÖRANDE GENOM ÅREN

1925-26 Alfred Svanhult
1937-28 Gottfrid Dahlqvist
1929-30 Alfred Svanhult
1931-32 Oskar Jonsson
1933-34 Ivar Svanhult
1935-50 Johan Stiernlööw
1951-60 Gottfrid Dahlqvist
1961-62 Gunnar Jonsson
1963 J-E Gundersson
1964-66 Alfred Svanhult
1966 Gösta Halvarsson
1967 Anders Westlund
1968-69 Ebbe Carlsson
1970-73 Gunde Rehn
1974-79 Roland Karlstam
1980-81 Sigrid Henriksson
1982- Lars-Erik Söderlund

JUBILEUMSSTYRELSE 1985

Ordf. Lars-Erik Söderlund
V.ordf. Bruno Karlstam
Kassör Maya-Lena Andersson-Spåre
Sekr. Yvonne Broberg
Ledamot Inga Britt Thonander
Suppl. Anders Andersson
Suppl. Monica Lander

[46 annonser från bygden finns i häftet som är på 28 sidor.]