Källa: Finnbygden 1-1958
Finnbygden
- - -
FRID. HEDIN:
Anteckningar om Norra Finnskoga kyrka och Norra Finnskogas äldsta inbyggare
Forts, från föreg. n:r.
På tinget i okt. 1728 bevisade Erik Hansson att hans farfader upptagit oskattlagda torpet Kärrberget, varefter han sedermera kostnad gjort. År 1731 i aug. inlämnades för rätten en förening mellan Persby och Långaf å ena sidan och huskarlen Mattes Jonsson Otterian å andra, om det bemälde Otterian allenast till nästkommande vår skall vara efterlåtet innehava sina tomter, som han på förenämnda hemmans samskog upptagit och 1732 i sept. dömer rätten, att alldenstund Mattes Johansson Otterian genom förening 26/8 1731 utfäst sig att vår- dagen detta år avstå till Långaf och Persby det torp som kallas Kärrbackstranden, som på deras hemmans ägor upptaget är, fördenskull och som 1664 års skogsordning förmår, det inga sådana torp böra bolbyarna till mans upptagas, ty finner rätten skäligt, det bör Mattes Johansson Otterian avträda samma torpställe och lämna det under bolbyarna, som skola förnöja Otterian efter mötesmanna ordom för på torpröjningen använda kostnad. - Härefter, under de följande åren, pågar en lång rad av processer mellan båda dessa finnar och bolbyborna, vilka anklagade finnarna för flera ofog, bl. a. för olovlig skogsåverkan och att de mot laga förbud sälja av deras skog till norska innevånare. Finnarna appellerade från den ena domstolen till den andra och förlorade i alla instanser.
År 1728 står huskarlen Olof Samuelsson från Järpliden upptagen i husförhörslängden på Kiärbackstorpet och 1732 i samma längder Bertil Hamelen på Kärrbackstranden. Hittills ha endast finnar varit bosatta på Kärrbackstranden, först i medio av 1700-talet började inflyttningen nerifrån socknen. 1765 har till Kärrbackstranden under Norra Persby inflyttat från denna by Per Jönsson och Per Olsson med familjer, och, såvitt kyrkoböckerna visa, de första från bygden, som bosatte sig där. Längre fram blev Stranna en koloniort, dit folk inflyttade mestadels från Dalby, men även finnar och andra. Till Örmon inflyttade Halfvard Larsson från Ny socken (1794), till Baggholmen Bernhard Halfvardsson från Långaf
(1776) och till Eggholmen (1794) Nils Hansson från Norge, gift med Lisa Jönsdotter från Båtstad, dotterdotter av Mattes Johansson Otterian, (av processerna att döma) avkomlingar av ”Kiärbagge” och moder till Hans Nilsson, som byggde Hansgården i Amnerud.
Före koloniseringen hade flera byar i Dalby sätrar uppefter Klarälvstranden inom förenämnda område, och än i dag har Gunneby sätrar på Tåsaängama. På dessa ängar växa ett flertal för orten sällsynta växter och de ha därför ofta varit besökta av botaniserande ungdomar, som där med stort nöje fyllt sina portörer.
Dessa torde ha kommit dit med foder, som resande haft med sig och varav spillts frön på rastställena och vid färdvägarna, vilket namnes för att fästa uppmärksamheten vid att sällsynta växter och blommor vid vägar och rastställen i avlägsna bygder kan i någon mån tjäna som historiska dokument.
Från Norge till Höljes och Båtstad har helt säkert i gamla tider bedrivits en rätt så betydande smuggelhandel. 1692 24/9 tilltalades Daniel i Medskogen för det han fört 28 tunnor råg, som han ägde allena och 32 med Jon i Höljes (tillsammans 60 tunnor) till Höljes förbi tullplatsen. Rågen sade han att han köpt av finnar som bott på norska sidan och som flytt (flyttat) till Ingermanland.
Angående de kyrkliga förhållandena i Norra Finnskoga är lätt att förstå, att det för dem som först bosatte sig där i en så avlägsen ort skulle uppstå svårigheter. På somrarna fanns endast gångstigar att färdas på och på vintrarna de vanliga skogsvägarna, som ingen hade skyldighet att uppehålla. Barnen gick odöpta tills de blev stora och liken begravdes här och var. Vid sockenstämman 1697 i Dalby angav Pål Larsson i Aspberget att fem lik blivit begravda där, ett förliden sommar, nämligen Staffan Staffanssons son, 16 år gammal, vilken av modern begrovs. Av de övriga begravdes två för 20 år sedan och två för 7 år sedan, och sade Pål, att det spökar kring den platsen samt berättades att Olof Mommon begrov sin svärmoder för den orsakens skull att han ej ville lägga lägerstad för henne. Vid Larsgården i Långflon skall, enligt sägnen, en gumma ligga begraven. År 1770 anklagades komminister Lars Thyberg för det han attesterat om en norsk rymmare, som dött i Höljes, att han blivit begraven i Dalby kyrkogård, fast den döda kroppen ännu ligger nedgrävd på Höljesängen.
År 1724 var kyrkobyggnad i Höljes på tal. I ett brev till komminister H. Bergenhem skrev prosten Andreas Piscator 24/11 1724, att tvenne finnar från Aspberget vid namn Henrik var här hos mig och föreställde något sådant, som eders vördighet i sitt brev berättat, men jag skurade upp dem på bästa sättet, och då Henrik Kosman kom att nämna kapellet, som de vilja hava byggt på Höljes, försäkrade jag honom, att som han är främling här från Norge och söker sprida myteri i församlingen (mot tilltänkta kyrkobyggnaden i Långaf) skall jag skriva till landshövdingen därom, att han skall handskas med dem i Aspberget efter som flera finnes bo på 1/4 hemman, tvärt emot K. m:ts förordning. Då kastade de om sitt tal.
I början av 1820-talet uppstod en stark rörelse bland finnmarkens innebyggare om att få upprätta egna församlingar med egna kyrkor och präster, och ingick 3/3 1823 med en skrivelse till prästerståndet därom. I maj s. å. uppvaktades konung Carl Johan av en deputation från finnskogarna med begäran om bildandet av egna församlingar och 4/11 s. å. inlämnades ansökan till K. m:t om församlingars bildande på Dalby finnskogar för religiösa behov. Är 1824 9/7 var landshövding af Wingård till Höljes och höll stämma om ortens angelägenheter. År 1826 24/4 erhölls k. brev angående första kapellsinrättningen i bägge finnskogsförsamlingama. Och enligt k. brev 24/12 1826 avskildes i slutet av 1830 Södra och Norra Finnskoga församlingar från Dalby församling med kapellpredikant, som omväxlande predikade i båda kapellen, sedan K. m:t genom brev 3/7 1829 givit konsistorien befallning att gå i författning om kapellpredikants tillsättande i nämnda församlingar och förordnade Branzell till tjänsten. (Denne Emanuel Branzell, född 1805, död 1888, de båda Finnskogasocknarnas förste kapellpredikant, blev, enligt folktron, ”förtrollad av en finngumma”, blev oduglig för tjänstgöring och tog avsked från prästämbetet. Det troddes t. o. m. en gång att han var förebilden till ”Gösta Berling”, sign. anm.) År 1828 8/7 var kontraktsprosten Pehr Elfvendahl från Ekshärad och konstbyggmästaren Erik Sandberg i Höljes och utsynade byggnadsplats för kyrkan och begravningsplats för Norra Finnskoga församling. Prästen från Trysil, Hofgård Steneson, var närvarande och en stor allmoge från närgränsande orter. Den 21/9 1828 invigde kyrkoherde J. Jerdin begravningsplatsen på Storviksmon.
Den 8/5 1831 hölls gudstjänst i Höljes första gången av Branzell i Öststugan, där gudstjänst förrättades tills kyrkan blev byggd. Samma år uppskottades landsvägen till upparbetande från Höljes till Rangen och 29/10 1833 delades vägen mellan Höljes och Djäkneliden tingslagsborna emellan. (Landsvägen mellan Slättne och Höljes blev fullbordad 1872, efter 34 års arbete och strider, där förut fanns endast ridväg). År 1831 fastställdes ritningarna till kyrkan av konung Carl Johan, upprättade av professorn och intendenten i Överintendents-ämbetet P. A. Nyström. Hans far var borgaren och skräddarmästaren i Stockholm Anders Nyström, född 1740 i Ny (ej Norra) i Värmland av bondeföräldrar och antog namnet efter födelsesocknen.
Den 4/7 1834 lades grunden till Höljes kyrka och arbetet fortsattes till 12/10 av kyrkobyggaren Nils Olsson från Aplungstorp i Västra Ämtervik, och 7/9 s. å. predikade komministern i Dalby Olof Liljebjörn i Höljes kyrka och var den förste som upplät sin röst där till Guds namns lov. Sedan förrättades alltid gudstjänsten där. Kyrkans väggar var då ej fullt färdiga och taket ej pålagt.
År 1836, den l och 2 aug., är biskop Carl Adolf Agardh i Karlstad m. fl. där och beser kyrkan.
Tältbion löser finnskogsungdomens nöjesproblem åtminstone på sommaren. Vid vårt besök stod en skräckinjagande film, ”Giftspindeln”, på programmet. Färggranna affischer tillkännagav att den ”Tatuerade rosen” nästa gång skulle visas i Klaråsens tältbio i Norra Finnskoga.
På sommaren 1837 utfördes snickeriet i kyrkan och den 13/10 1841 blev kyrkklockan uppsatt och har följande inskription: ”Till Norra Finnskoga kyrka på kapelliernas bekostnad år 1841 M:O 97 guten af Hans Skierstad Elverom udi Norge. Biskop öfver Karlstads stift Agardh. Kapr. S. Schagerberg, Kyrkov. IPS, H, LLS, L. under Carl XIV Regering och klockaren L. Löfgren.” Det är väl enastående att klockarens namn står på kyrkklockan, men det visar hans stora betydelse i denna avlägsna ort. Klockan kostade 748 rdr. rgd. och väger 31 betsmalpund och 2 mark norsk vikt och med uppsättning 937 rdr. 36 sk. rgd., och kyrkan i utlagda penningar 17/10 1841 5,970 rdr. Till fullbordande av inredningen anslog stämman 1861 till virkesanskaffning 350 rdr.
I kyrkan finns en vacker mässingskrona med 2:ne ljusstaksrader, en antik glaskrona med mässingssmide och en kammarorgel på läktaren. Sakristian ligger bakom altaret, dess tak når ej upp till kyrktaket, utan däröver är öppet rum, liksom över läktaren, och taket, byggt i segment valvform med bindbjälkar, välver sig över ett vackert rum med god kyrklig stämning.
Kyrkan har ett högt och vackert läge sydväst om Höljessjön med en vacker utsikt. Hon har torn med tornhuv, raka fönster med frontoner till överstycken - en rätt originell kyrkostil. (Sedan detta nedtecknats ha naturligtvis åtskilliga förändringar i kyrkorummet gjorts, sign. anm.)
Den 22/2 1865 hade kyrkoherde Almqvist anmält hos domkapitlet, att Norra och Södra Finnskoga församlingars kyrkor, som varit till begagnande i några och trettio år, ehuru nu först kunna anses färdiga, ej var invigda, och anhöll om anvisning för deras invigning. I anledning härav uppdrog biskopen åt kyrkoherden Almqvist, att på sätt honom lämpligt syntes anordna det högtidliga avslutandet av byggnadsarbetet på dessa kyrkor.
Vid uppdelningen av Älvdals pastorat enligt k. brev 20/12 1872, som skedde 1/6 1873, då Norra och Södra Finnskoga församlingar ombildades till ett eget pastorat, blev kapellpredikanten anställd i Norra Finnskoga församling, och Norra Finnskoga har sedan den tiden haft egen präst. Nu är beslutat att Norra Finnskoga församling skall skiljas från Södra Finnskoga och från och med 1/5 1923 bilda eget pastorat med egen kyrkoherde.
---
Till ovanstående må här tilläggas några anteckningar från Södra Finnskoga av prosten och kyrkoherden Noak Hedrén i By, född 1783, död 1852, och var vid denna tid vice pastor i Karlstad, som av biskop Johan Jakob Hedrén - hans bror - hade fått i uppdrag att resa uppigenom Värmlands nordligare socknar för att skaffa honom speciella uppgifter om tillståndet under den stora hungersnöden i dessa trakter sommaren 1831, samt utdela pengar och livsmedel till de behövande. Om Södra Finnskoga präst- och kyrkogård skriver han bl. a.:
”Här berättades, hvad sedermera bekräftat sig, sedan jag fått säker underrättelse, att en Hans Olsson i Röjden för få dar sedan aflidit af hunger - och hvars lik står nyligen inflyttadt, det första, i Södra Finnskoga kyrkogård.
Karlen var ute att taga bark - utpinad af hunger, den allmänna kryddan i hela orten, bar han på hemvägen sin skörd, och låg död nära sitt hem af hunger bredvid de opraeparerade födesmedlen.
Med Olof Larsson, som sprang och bad mig jemnt åka på, reste jag 1/4 mil bort till Djekneliden, och såg der in genom fenstren i gamla Tullstugan, bestående af 5 rum. Huset ligger högt - nära landsvägen åt Medskogen och Norrige - Kyrkogården omkring 1000 alnar sudvest från detta hus, som är af kronan inlöst till Prestens boställe, är dessa dagar omgärdad med 3½ alns hög skidgård. Ett lik är der nyligen insatt, hvarom förut är nämnt. Det är ännu ej jordfästadt, men allmänhetens önskan och väntan är att kyrkogården förut måste vara invigd. Detta skall ock snart verkställas af Comm. Liljebjörn, å kyrkoherde Jerdins vägnar.
Sten och timmer är på vinterföret framfördt till den vackra platsen. Men arbetets företag denna sommar synes ej gerna möjligt i denna hungersnöd. Äfven önska många att hela byggnaden flyttas l mil söderut åt Kindsjön, såsom bäst beläget inuti Socknen. - Till Prestboställe hade Patron Tjäder erbjudit till salu, med 100 T:land skog, en plats bredvid Tullstugan med några till intet dugande hus - af en gammal Rökbadstuga m. m. - Fram till Letafors, som ligger ½ mil från Bograngen norrut, och sålunda 3/4 mil från kyrkogården m. m. kom jag kl. 9, men såsom hvarken Tjäder eller Branzell var hemma, den förra var rest åt Carlstad att arrangera om Spannmåls hemtning och den sednare åt Vingäng att i dag utdela 13 Tunnor korn åt de fattiga i Finnskoga församlingar, inköpt ock från Carlstad hitfraktad för de genom Consert, spectakel och Bal m. m. insamlade gåfvor.”
---
(Olof Johan Liljebjörn var född i Kristinehamn 1794, hans far skomakare där, komminister i Dalby-Ny 1827, död som komminister i Nyed 1858. Gift 1828 m. Lisa Maria Branzell, syster t. Emanuel Branzell och t. Jan Frödings fru. Karl Johan Tjeder, f. 1796, ägare av Letafors, d. 1852, g. m. Maria Fröding, faster till skalden Frödings far, sign. anmärkn.)
Fridolf Hedin.
- - -
Källa: Finnbygden 1-1958
