Källa: Larsson, Ingvar: En utredning om Likenäs kapell och kyrkogård. - Falun, 1977.

EN UTREDNING OM LIKENÄS KAPELL OCH KYRKOGÅRD

Älvdalens pastorat delas 

Från reformationens genomförande i Sverige fram till förra delen av l600-talet utgjorde Älvdalen ett enda pastorat, omfattande socknarna Råda med Sunnemo, Ekshärad, Norra Ny och Dalby med nuvarande Norra och Södra Finnskoga. Omkring 1630 delades pastoratet, så att Råda och Ekshärad blev ett pastorat och Norra Ny och Dalby ett.

Beslut att bygga ett kapell i Likenäs

Andreas Suenonius Vestragotus, som förut varit kaplan i det gamla pastoratet, blev efter delningen komminister i Norra Ny och Dalby. Han blev också det nya pastoratets första kyrkoherde 1639. Det var förmodligen till stor del genom hans påskyndan som Likenäs kapell blev uppfört antagligen omkring 1638.

En annan som troligen var med om att genomdriva beslutet om en ny sockenkyrka var den inflytelserika nämndemannen Håkan Markusson, ägare till stora gårdar i Likenäs och Uppgården. Och det var på hans eller hans grannars ägor som byggnadsplatsen utsågs.

Kronan bidrar med medel

Ett bevis för att kyrkbygget omfattades med välvilja från överhetens sida utgör ett gåvobrev om ”klockhielp” daterat den 25/2 1639:

Wij Christina - - - - göre vetterligt, at wij af gunst och nåd jemwäl på allmogens soknars underdåniga anhållande hafwa nådigast deras Capell soknarne emellan uprättat, förunt och skänkt Twå tunnor spannemål (till) klockehielp, Landshöfdingen dem tillstella skall så snart där upå fordrat wardher - - -.

Detta brev, som var utfärdat av drottning Kristinas förmyndarregering, är betydelsefullt såtillvida som det är det första skriftliga dokument som berör tillkomsten av Likenäs kapell.

Församlingen hade också kort därefter fått ett gåvobrev gällande koppar till kyrktaket, men det hade förkommit under de infall i Älvdalssocknarna som gjordes från Norge under danska kriget 1643-45, och taket blev täckt med spån.

Men däremot kunde en klocka, den nuvarande "mellanklockan" i Dalby kyrka, gjutas år 1666 tack vare ett bidrag på 30 daler, som beviljats enligt en kunglig resolution av år 1664.

Några data om kapellet

Någon närmare kunskap om hur kapellet en gång sett ut har man inte, då inga som helst ritningar eller någon skriftlig beskrivning finns bevarad. Av ett rättegångsprotokoll från 1698 framgår dock, att kyrkan hade torn. Tjuvarna hade "stigit upp i tornet, där klockorna hänga, vilket var sammanbyggt med kapellet, och efter stegen eller trappan ned i vapenhuset".

Omnämnandet av klockorna verkar förbryllande. I en kassabok från 1667 finns ett anslag på "15 riksdaler till stapelens byggning". Betyder "tornet där klockorna hänga, vilket var sammanbyggt med kapellet", detsamma som klockstapeln?
Av tornet var tornspiran täckt med kopparplåt, vilket framgår av en inventering av kapellet 1745, då tydligen kapellet helt eller delvis var nedrivet: - "företeddes ett stycke koppar, som varit som beklädning på toppen av tornspiran i Likenäs kyrka".

Vet man då något om kapellets storlek? Den enda antydan som jag funnit är en post i en räkenskapsbok Likenäs kapell 1694. Där står: "Köpt 4 tunnor tjära till takets brådning" (= tjärstrykning). En närmare undersökning av hur mycket tjära som kan gå åt till 1 m² skulle kanske kunna ge en ungefärlig föreställning om kyrkans storlek.

I samma räkenskapsbok står också antecknat: "Halfvard Olsson i Möre, Markus i Transtrand och Lars Amundsson ibid (= där sammastädes) skänka hvar sitt fönster till kyrkan." Man, undrar: Har tre nya fönster tagits upp, eller har tre gamla fönster utvidgats?

Inventarier som tillhört Likenäs kapell

I ett inventarium från 1690-talet finns följande saker upptagna: En ljuskrona av mässing (fördes senare över till kyrkan i Långav), ljusstakar och en ljusarm av mässing, en "stannstol", sirad med inskurna kors och kalkar i stolskarmen, en kalk av silver, en kittel av koppar, två klockor med kläppar, en tornlina av hampa, en mässhake av tubijn (?), en mässkjorta av lärft, ett kalkkläde av lärft, ett altarkläde av lärft, två hyenden av flamskt, en handbok, 2 st psalmböcker, en flaska av tenn, ett timglas, en kyrkopung (håv?), 4 st av Hedengrans (?) tavlor, en kyrkkista med beslag, en järnskopa, 3 tunnor med tjära, 2 st tjärbyttor, 2 st yxor med skaft och 4 st järnskodda skovlar.

Efter den gjorda inventeringen hade den nya kyrkohandboken av år 1693 och ävenså den nya 1695 års psalmbok anskaffats. Bland kyrkans inventarier bör också nämnas "Karl XII:s bibel" av år 1703.
I kyrkans ägo fanns också ett till den skänkt silverbälte, som 1727 såldes för 40 daler.

År 1719 fanns i kyrkkassan 322 daler smt. På order av höga överheten avsändes dessa till Karlstad att utbytas mot nödmynt, som vid inlösen blev nästan helt värdelösa.

En ny kyrka i stället för två gamla

Vid biskopsvisitationen i Dalby 1698 kommer tanken att bygga en ny kyrka för hela församlingen första gången till uttryck. Och vid upprepade sockenstämmor under de närmast följande åren var församlingsborna eniga om att bygga en ny kyrka, men om platsen för kyrkan var oenigheten stor. Södra delen av församlingen ville förlägga den till platsen för kapellet i Likenäs eller på Korsmon i Uggenäs, medan sockenborna i norr ansåg, att Långav låg närmare mitten av socknen. Det är betecknande, att ingen hänsyn i denna tvist togs till Finnskogarna. Socknens nordliga ända räknades från Sysslebäck.

Det hela slutade emellertid med att kyrkan blev uppförd i Långav. Den invigdes den 21 augusti 1726.

Den gamla kapellet rivs

Efter biskopsvisitationen 1698 företogs knappast några reparationer av Likenäs kapell, utan det fick förfalla.

Den 17 juli 1726 beslöts på sockenstämma, att det järn i Likenäs kapell som kunde vara användbart i den nya kyrkan skulle tas därifrån, så snart som den sista gudstjänsten ägt rum där. Denna sista gudstjänst förrättades den 7 augusti 1726.

En vecka efteråt togs de båda kyrkklockorna bort och uppsattes i den nya kyrkan.

Sedan följde rivningen i snabb takt. I kyrkans räkenskaper för 1727 står antecknat: "Sålt klockhuset och lada vid gamla Likenäs kyrka, 5 daler smt." 1728: "Sju gamla fönster sålda för 4:20 daler smt", och samma år fönsterglas för 3 öre smt. 1729: "Sålt ett gammalt fönster för 24 öre smt", och samma år två fönster för 1 daler smt. 1732: "Sålt ett fönster av Likenäs kapell för 24 öre smt."

De sålda fönstren kommer säkerligen från båda kyrkorna, och eftersom tre nya fönster insattes i Likenäs kapell 1694, och Stommens kyrka, som var mycket äldre troligen ej hade så många fönster, vågar man dra den slutsatsen, att i Likenäs kapell funnits sju av de elva eller tolv fönstren.

Enligt kyrkoherde Hammarin ("Karlstads stifts herdaminne") revs kapellet 1730. Endast grundmurarna och kyrkogården vittnade om att Likenäs en gång varit en kyrkby.

Men ännu så sent som 1845, då frågan var uppe om en tillbyggnad av kyrkan i Långav, framhöll dåvarande kyrkoherden i Norra Ny och Dalby, Sven Setterlund, att Lillheden vore en lämplig plats för en ny kyrka i stället för Långavs kyrka, som ansågs för liten.

Det är med ett visst vemod man tar del av ett vittnesbörd om de sista kvarlevorna av kyrkogården och kapellet. Det är ett brev, som Olov Persson skrivit till Lars Bäckvall, daterat den 15/6 1934.

"På 1890-talet var jag med som skiftesgodman vid lantmäteriförättning och fördelning till Täppagården, Halvarsgården och Per Amundsson i Likenäs. Kyrkogården var då ännu ej uppodlad åker, utan växte där mossa, ljung och bärris. Kyrkans tomtplats var väl synlig. Den hade inte varit av stor ytvidd, vi mätte upp med mätkedjan men minns ej hur många meter den innehöll. Märken efter gravar med små järnkors, som voro nedsjunkna i jorden syntes även.

Andra minnen från Lillhedens kyrka fanns på Hjerpheden i Likenäs. En utav kyrkodörrarna var satt på en lada, och två stycken golvtiljor av kyrkgolvet voro lagda till en bro över den lilla bäck i Hjerphedgatan från ladugården, nämligen den bäck, som rinner ifrån tjärnen mellan Tranåsen och Hjerpheden. Dessa kyrkplankor voro breda, av mitt itu kluvna grova furustockar av minst en halv meter i genomskärning. Numera torde väl dessa broklovor vara borta, men under 1800-talet var de kvar, jag gick däröver vid Hjerpheden."

Befolkningsdata för tiden 1638 - 1726 

Enligt befintliga dödböcker och mantalslängder skulle 1005 personer ha begravts i Likenäs kyrkogård. Siffran torde vara något för låg. Räknat i medeltal pr år under tiden 1638-1726 blir dödssiffran ungefär 11.5. Dödligheten för hela riket under denna tid kan approximativt sättas till 30 promille. Den genomsnittliga folkmängden i det område, som kan sägas höra till Likenäs kapell, skulle då bli ungefär 400. Detta område omfattade nedre delen av socknen från och med Långav. Dit hörde också Finnskogarna upp till Elgsjön.

Kyrkplatsen öde efter 1726

Den enda karta, där kyrkogården på Lillheden finns upptagen, är en karta över Likenäs hemman ritad av lantmätare Johan Daniel Carlberg 1766.

Märkligt nog fästes intet avseende vid kyrkplatsen vare sig vid storskiftet 1802 eller lagskiftet på 1840-talet.

Sedan dess förefaller Likenäs kapell och kyrkogård ha mer eller mindre fallit i glömska ända fram till sommaren 1921. Då drogs en vattenledning över Lillheden. Vid grävning genom den gamla kyrkogården påträffades flera skelett, däribland åtta på ett enda ställe. Detta stämmer väl med en tradition enligt vilken sju knektar, som avrättats, skulle ha begravts i samma grop.

Skelettfynden väckte naturligt nog uppmärksamhet, särskilt bland ortsbefolkningen, och föranledde en livlig brevväxling med hembygdsforskaren arkitekt Lars Bäckvall, Stockholm.

Den som först meddelar honom om fynden är hans brorson Johan Bäckvall i brev den 9/10 1921. Han talar om, att han själv sett stenar efter grunden på kyrkogården och att arbetet med vattenledningen pågår och att ett flertal skelett påträffats.

Lyckligtvis finns ett som det förefaller pålitligt ögonvittne till fynden vid grävningen. Lars Löfgren i Likenäs, som själv var medintressent i vattenledningen, ger som svar på Lars Bäckvalls förfrågan en noggrann och detaljerad beskrivning av de uppmärksammade fynden i ett brev den 6/11 1921. De delar av brevet, som berör begravningsplatsen återges här in extenso,

"- - - - Ledningen fortsätter vidare förbi posthuset över landsvägen i riktning mot Lillheden i sydvästlig riktning på östra kanten av den gamla kyrkoplatsen, där skelett började påträffas. 3 eller 4 kranier påträffades på 80 cm djup. Där vattenreservoaren är anlagd påträffades åtta hela skelett förutom en hel mängd ben och kranier. Av de första skeletten påträffades huvudet först och sedan de övriga benen under detsamma i en hög. Därunder lågo ytterligare skelett med huvudet i riktning mot väster och benen rätt i öster. Där fanns rester efter en kista samt några spikar. Det övre lagret av skeletten fanns ej några rester efter kista eller spik. Ingen grundmur eller stenröse fanns på platsen utan en jordvall, som är tecknad på medföljande kartskiss. - - - - Tänderna voro väl bibehållna utan det minsta fel på desamma, 32 stycken jämna och rätt motsvarande varandra. Huvudformerna var av olika typer med utstående kindkotor, och somliga mycket vackra former av olika folkraser, som äro där begravna."

En som särskilt intresserade sig för de gjorda fynden och tog initiativ till att söka återförvärva kyrkplatsen till församlingen var Bond Per Jönsson i Brönäs. Den 6 mars skriver han till Lars Bäckvall och ber om hans bistånd, så att begravningsplatsen kan återställas i värdigt skick. Han motiverar detta med att såväl han som många andra är i rätt nedstigande led besläktade med dem som fått sitt vilorum i denna kyrkogård. Han omnämner att sju skelett påträffats i en enda grav och att de var ganska väl bibehållna. Slutligen uttrycker han en önskan att en minnesvård skall resas på platsen.

I brev den 26/3 1922 tackar han Bäckvall för upplysningar som han erhållit.

Samma dag, den 23 mars, hade kommunalfullmäktige på grund av en framställning av B. Per Jönsson haft ärendet om Likenäs kyrkogård uppe till behandling men remitterat det till kyrkostämman.

Per Jönsson omtalar vidare att han och Lars Löfgren kommit överens om att vidtala en ingenjör att verkställa mätning och göra en karta över Lillheden.

Man frågar sig, om detta skedde, och i så fall var denna karta eventuellt hamnat.

Ärendet förbereddes i kyrkorådet den 8 april 1922. I dess §2 sägs följande:

§  2

"Kyrkorådet beslöt att förelägga kyrkostämman att ingå till K. B. med anhållan att fridlysa den gamla kyrkogården i Likenäs, som sedan lång tid tillbaka ligger för fäfot, vilket är brist på pietet not de avlidna." 

Den 23 april 1922 fattar kyrkostämman följande beslut:

§ 4 Med anledning av herr B. Per Jönssons i Brönäs begäran om inköp och underhåll av den i Likenäs befintliga gamla kyrkogården beslöt stämman att ingå till Konungens Befallningshavande med vördsam anhållan om fridlysning av den del av den gamla kyrkogården, som använts till begravningsplats.

Dalby som ovan John Finnsson ordf.

I sin inlaga till K. B. hade kyrkostämman hänvisat till Lars Bäckvall för vidare upplysningar - inom parentes sagt utan att Bäckvall meddelats eller tillfrågats.

Genom landsfiskal Billman hänvände sig länsstyrelsen till Bäckvall. Efter att ha inhämtat råd av i ärendet sakkunnig avgav Bäckvall sitt utlåtande och anskaffade en karta från lantmäteristyrelsens arkiv och avsände handlingarna och kartan till landsfiskalen den 12/1 1923. (Se bilaga 2).

Som svar på en förfrågan från Lars Bäckvall om hur långt ärendet fortskridit meddelar dåvarande pastor John Finnsson, att ingenting hörts från länsstyrelsen.

Orsaken till länsstyrelsens tystnad var helt enkelt den att landsfiskalen hade uraktlåtit att vidarebefordra handlingarna. Trots anmodan från länsstyrelsen låg landsfiskalen så länge på handlingarna, att länsstyrelsen fann sig föranlåten att göra en förnyad påstötning. Först efter denna nya anmaning översände landsfiskalen handlingarna, och den 16 juni tas ärendet upp på nytt i kyrkorådet. Dess ställningstagande framgår av följande protokollsutdrag:                    

Vid kyrkostämma samma dag (16/6) fattades beslut i enlighet med kyrkorådets förslag.

Ärendet hade nu fortskridit så långt, att tiden var inne att slutföra de åsyftade åtgärderna - trodde man. Men så blev tydligen inte fallet. Man vilar återigen på ärendet, denna gång ett och ett halvt år. Vid kyrkostämma den 28/12 1924 fattas följande beslut:
                      

§ 8
Förslaget om inköp av gamla kyrkoplatsen Lillheden i Likenäs, och den påtänkta platsen för Ovansjö kyrkobyggnad Eskilsmören i Sysslebäck beslöt stämman förklara vilande, tills det visat sig, om efter fullbordandet av Långav kyrkobygge några medel funnos i kyrkokassan disponibla.

Alf Norbäck ordf.

Man lägger märke till att kyrkostämmans beslut den 16 juni 1923, att kostnaden för återförvärv av kyrkplatsen skulle åvila Likenäs hemman, ej nämns. I stället förutsätts nu, att det är kyrkans sak att stå för kostnaderna.

Tretton år senare dyker frågan upp på nytt enligt vad ett kyrkorådsprotokoll den 10 januari 1939 upplyser. 

§11
Kyrkorådet hade frågat Harald Jönsson, ägare till den plats där en gång en kyrka stått, om han har något emot att ett minnesmärke reses på denna plats. Jönsson hade förklarat, att han ingenting hade emot ett sådant minnesmärke under förutsättning, att kyrkorådet ej gör anspråk på äganderätten till markområdet.

Fördenskull beslöt rådet att utan att göra anspråk på äganderätten uppdra åt kyrkogårdsnämnden att uppgöra förslag till ritning och arbetsbeskrivning samt kostnad för ett sådant monument. Rådet förfogar över 3500 kr för ändamålet.
Struket: Skulle kostnaden gå över detta belopp, tages den ur kyrkokassan tillgängliga medel.

Sista gången som detta ärende omnämns är i ett kyrkorådsprotokoll den 30 mars 1940.

§ 1 Ordföranden företedde en skrivelse från Riksantikvarieämbetet med meddelande, att det från deras sida icke möter något hinder mot uppresandet av en minnessten på Likenäs forna kyrkogård. Fördenskull uppdrog kyrkorådet åt häradsdomaren P. J. Amundsson och ordföranden att hos markägaren anhålla, att denne antingen ville försälja eller skriftligen förbinda sig att lämna ett visst område för ifrågavarande minnesmärke samt att nuvarande gångväg från landsvägen till platsen ifråga får användas. Rådet föreslog ett område av c:a 200 m² för minnesstenen.

Som slutkommentar till detta ärendes gång och behandling må Lars Bäckvalls avslutande ord i en artikel om Likenäs kapell anföras.

"Att kyrkoplatsen var en gåva av dem som ägde jord i Likenäs, då kyrkan byggdes, är utan allt tvivel. Och det kan väl ej annorlunda få anses än som en oförsvarlig försummelse och likgiltighet av församlingen att icke ha försvarat platsen och hållit den i värdigare skick. De som här lämnade sina närmaste, kära och vänner, hade säkert haft den förhoppningen, att de skulle få vila i frid i den invigda jorden. Men förhoppningarna gå om intet, släkten gå bort och glömmas. För länge sedan är kyrkogården övergiven, och skogen och plogen ha invandrat över förfädernas viloläger. Men måhända man får hoppas, att det för kommande släkten skall bliva en hjärtesak att hedra deras minne."

                              Falun den l februari 1977.
                              Ingvar Larsson

Bilaga 2

I anledning af landsfiskalen C. Billmans till mig 30/12 1922 öfversända handlingar angående fridlysning af gamla kyrkogården i Likenäs jemlikt länsstyrelsens i Värmland resolution den 21/12 d. å. för avgivande till ärendet af skriftligt utlåtande och upplysningar får jag här med anföra följande.

Till bevis för att det funnits kyrka i Liknäs i Dalby socken i Värmland finnes en stor mängd handlingar och af hvilka jag åberopar kyrkoräkningar för Likenäs kyrkoinkomster och utgifter för åren 1686-1726, Acta visitationes praepositi i Likenäs och Dalby kyrkor 1721 och domboken 1724 8/2, då rätten fäller utslaget om att församlingen i enlighet med K. m:ts resolution 25/5 1719 må bygga en kyrka mitt i församlingen i hemmanet Långaf istället för tvenne små kapell.

Enligt en stor tradition har kyrkan och kyrkogården i Likenäs varit belägna på södra sidan af Lillheden. Denna tradition har vunnit bekräftelse genom fynd av flera skelett, kranier och ben, som påträffades vid gräfningen för framdragande af en vattenledning öfver platsen sommaren 1921.

Lillheden (Lellhia, som namnet uttalats i orten) i Likenäs är en sandterrass, som afsmalnar och slutar i afrundad spets mot söder, och teckningen på meromnämnde Johan Daniel Carlbergs karta af 1766 öfverensstämmer till utseendet på ett ungefär med platsen, där traditionen anger att kyrkogården varit belägen och hvarest skeletten påträffats.

Det område, som Dalby församling kan begära få fridlyst, skulle vara, innan vidare undersökningar blivit utförda, ställena hvarest skeletten påträffats och så stort område på södra ändan af Lillheden, som kan utmätas efter bilagda vidimerade utdrag af Johan Daniel Carlbergs karta öfver hela hemmanet Likenäs, Dalby socken i Värmlands län upprättad 1766.

Vidare torde i ärendet K. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien böra afgifva utlåtande.
 

Källa: Larsson, Ingvar: En utredning om Likenäs kapell och kyrkogård. - Falun, 1977.