Källa: Edgren, Wilhelm: Ditt och datt. Sid 73

Ditt och datt

- - -

Strid om prästboställe i Dalby.

Beklagligen fortfara ännu (1879) partistriderna inom detta lilla samhälle; under de sex åren hava de rasat egentligen om inköp av nytt prästboställe åt Dalby första kyrkoherde. Antagligen borde nu denna strid vara slutad, då köpet av Ransby är stadfäst av vederbörande myndigheter, men så synes ej fallet vara. För att läsaren skall få en inblick uti saken, tillåter jag mig återgiva en uppsats om affären i fråga, som infördes både i Wermlands Läns Tidning samt Nya Wermlands-Tidningen och är av följande innehåll:

I den sista månaden på året 1876 förevar en för Dalby socken viktig kyrkostämma: beslut skulle nämligen där fattas, vilkendera av de tvenne erbjudna egendomarna Långav eller Ransby skulle antagas och inköpas till nytt kyrkoherdeboställe. Endast ovannämnde 2:ne egendomar äro som lämplige ansedde och till salu anmälde.

Den förre av ifrågavarande egendomar - Långav - är väl belägen, endast några hundra alnar från kyrkan, och inklämd i den by, varav den utgör omkring ¼. Denna egendom har visserligen tämligen goda byggnader, fastän de äro föga ändamålsenliga, så vitt icke stora och grundliga reparationer, efter nutidens fordringar för dess avsedda ändamål förtegas. Egendomen lider årligen mer eller mindre av Klarälvens utskärning och översvämning. Största delen av skogen, omkring 4/5, är från köpet undantagen för evärdeliga tider och dessutom flera jordavsöndringar gjorda. Hemskogen, som skulle åtfölja köpet, anses likväl fullt tillräcklig för egendomens alla behov. Alltså en egendom utan framtid, d.v.s. som ej kan tillväxa i värde, enär den endast har skogstillgång till husbehov.

Den andra egendomen, Ransby, även omkring ¼ mantal belägen en dryg ¼ mil från kyrkan invid en god och jämn landsväg. Största delen av skogen är försåld på vissa års avbrukning, men återgår i sinom tid till egendomen, en del redan, det är utskogen, år 1881 o.s.v.; tillräcklig hemskog för egendomens alla behov finnes. Både in- och avrösningsjord är till arealen väl så stor som till Långav, även då den stora undantagne skogstrakten inberäknas. Åkerjorden är jämnare och av bättre beskaffenhet, ehuru något utmagrad, lider ej av Klarälvens utskärning och översvämning, utan är fritt och vackert belägen på dess strand, omgiven av ett särdeles välbeläget och vackert egoskifte, varmed hemskogen sammanhänger. Hela skogsarealen utgör närmare 3 000 tunnland. Till egendomen höra inga byggnader, men köpesumman, 22 000 kronor, är billigare än Långav. Köpeskillingarne för båda egendomarne äro högt tilltagna.
Ransby är således en egendom, som årligen växer i värde, vilket kommer efterkommande till godo, och vilka därför med både skäl och rätt skulle anklaga nu varande generation för oförlåtligt lättsinne och total brist på förutseende, om nu Långav föredrogs framför Ransby till kyrkoherdeboställe; ty Ransby utskog, 2 000 tunnland, kommer i en framtid att bliva av så stort värde, att det nu svårligen ens kan anas. Därjämte är ovedersägligen Ransby även för boställsinnehavaren förmånligare. Vid kyrkostämma avgåvos omkring (femtio) 50 röster för Ransby och endast en för Långav. Väl hördes en och annan fordra, att boställskommittén bort hava uttalat sitt omdöme om vilken av egendomarne i fråga  den förordade, men kommittén, diplomatiskt försiktig, ansåg detta ingalunda vara av nöden, enär dessa båda egendomar i trenne års tid stått på förslaget, och enär kommittén under tiden samlat alla handlingar till dessa båda egendomar, upplysande så väl deras förmåner, som olägenheter,  och vilka handlingar varit för envar tillgänglige. Så ansåg kommittén att både tid och tillfälle tillåtit var och en att bilda sig ett självständigt omdöme.

Man skulle nu tycka, att denna angelägenhet vore slutligen av socknen avgjord, och avgjord så, som sig borde, men beklagligtvis förspörjes nu, att klagomål över kyrkostämmans beslut lära vara anförda med yrkande av förnyad behandling. Sålunda stå nu partierna rustade mot varandra; dock borde man väl få hoppas och antaga, att det parti, som har till mål det allmännas bästa både för nutid och framtid, slutligen skall vinna seger. Ty vad här ovan om egendomarnes beskaffenhet är vordet anfört, äro så obestridliga fakta, att ingen, något mån om sitt anseende lärer kunna tillåta sig uppträda, för att öppet och offentligen den bestrida.

När omsider denna boställsaffär blir avgjord och fastställd, så kommer förra prästbostället Lillebergsgården att å öppen auktion försäljas med sin stora, 3 000 tunnland, goda och vackra skog, som framstår så retande för herrar skogsköpare. Antagligen komma då svenskar och norrmän att tävla om ägandet av denna för timmeravdrivning såväl till svenska som norska vattendrag väl belägna skog. Många norrmän hava under förra årets sista månader besökt Dalby, som vanligt särdeles livade för skogsköp, men oaktat ivriga bemödanden och känslofulla ansträngningar hava få köp, inga av betydenhet, kunnat avslutas; ty en dyr och bitter erfarenhet manar säljaren till varsamhet och betänksamhet.

Striden om inköp av kyrkoherdeboställe har nu fortgått i 6 år och under denna tid varit 2:ne gånger föremål för kungl. maj:ts befallningshavandes prövning över anförde klagomål och sist underställd kongl. maj:ts prövning, så att omsider i februari 1879 denna svårlösta angelägenhet blivit avgjord och stadfäst.

Nu mera gäller striden om, huru kyrkoherdestället skall bebyggas, och allt vad därmed har sammanhang. 

- - - 

Källa: Edgren, Wilhelm: Ditt och datt. Sid 73