En ny tid

I Vingäng bodde den sköna Valborg, som var enda dottern till en rik bonde. Hon hade förälskat sig i Börje, som var dräng på gården, men fadern hade sett ut ett som han tyckte lämpligare gifte åt henne, nämligen den rike Jerker.

Börje och Valborg förstod att de inte skulle kunna ändra på faderns vilja och beslöt att söka döden tillsammans. De gick därför på midsommarnatten till Den bottenlösa tjärnen på toppen av Branäsberget och dränkte sig där tillsammans.
Efter skallgång fann man Valborgs huvudkläde och näverskor vid stranden av tjärnen, och föräldrarna förstod vad som hänt. Fadern ångrade sig bittert, men vad hjälpte det?

Varje sommar lät han söka efter dotterns lik men utan resultat. Man lär inte ha nått botten. En gång band man ihop vidjor till ett tåg längre än Dalby socken men nådde ändå inte bottnen. När man en annan gång lodade med en sten fastbunden i ett grovt garn, kände man hur tråden brast och när garnet drogs upp visade det sig vara avbränt.

De ungas vålnader svävade över vattenytan varje midsommarnatt, tills en präst gick upp och läste över de döda, som då äntligen ska ha fått ro.
Sentida funderingar har varit att de unga kanske var tilltagsna nog att rymma till Norge, och att de därför aldrig påträffades i tjärnen.

Hur som helst - sägnen förutspår att den dag den bottenlösa tjärnen växt igen eller sänklodet nått bottnen ska Branäsberget rasa och jorden gå under.